Tandkräm.

Det låg en överkörd tub med tandkräm på gatan.

Jag antar att grannen vaknade lite extra tjurig i morse. Kanske hade han sovit dåligt, blivit stel i nacken. Kaffet var surkärvt mot magen. Tänderna belagda med nattens plack.

- Ofräscht, tänkte han och kände hur de blottlagda tandhalsarna ilade. Borde kanske flossa. Borsta. Gurgla.

Grannen klämde på tandkrämstuben. Och han klämde och klämde och klämde.

- Vahinihelvittu! skrek han och kastade ut tuben genom fönstret, klampade nerför trappan, startade bilen och körde över sin nästan tomma tandkrämstub. Två gånger.

- Gu va bra, tänkte han. Nu har jag ju tandkräm.