The curious incident of the dog in the night-time.

Jag har läst The curious incident of the dog in the night-time av Mark Haddon.

Jag vet inte varför jag inte har läst den innan. Kanske ville jag inte läsa en bok där berättaren var autistisk. Kändes lite...exploaterat. Kan man skriva om autism utan att det blir sjaskigt?

Ja det kan man. Oj, vad bra den var! Rolig, eller snarare tragikomisk, sorglig, fin, nördig och väldigt spännande. Jag kommer på mig själv med att börja titta på saker med huvudpersonens ögon. Och det är så fint att kapitlen är numrerade efter primtal. Sånt smälter mitt nördigt logiska hjärta.

När jag hade läst ut Haddon så började jag längta efter att läsa färdigt The selected works of T. S. Spivet av Reif Larsen.

Den boken har också ett begåvat barn i huvudrollen, nämligen tolvårige T. S. Spivet som älskar att rita kartor, diagram och anatomiska korrekta insekter. Insprängt bland sidorna finns små pilar med tidsklipp och sagda teckningar. Underbart!

Jag tror att jag börjar komma på min boksmak: jag är svag för diagram. Och fiskar. Och fysik. Och små bilder på insekter.

Hmm... Betyder detta att min nästa bok blir praktverket om blomflugor?