Blue Mountains.

Idag åkte vi med en liten guidad tur ut till Blue Mountains, cirka 10 mil väster om Sydney. Var lite fundersam över den där rackarns cyklonen Oswald som ställde till vädret igår (läs: spöregn och orkanbyar), ska vi klättra på berget i regnet? Iiik!

Men! Vinden mojnade, solen tittade fram och häpp! så står man och klappar en koala mitt på blanka förmiddagen. Om någon undrar: den luktade ganska fränt. Dock kan det vara eucalyptusbladen som luktade kiss, vad vet jag. Söt var den iallafall. Som en liten trött farbror.

Vi hade faktiskt en trött liten farbror med oss på turen. Han sov i bilen och var väldigt söt. Här matar han en wallaby.

Åh, wallaby! Är det inte världens finaste djur så säg. Rara och söta och klappvänliga är de,  små kängurur i alldeles lagom format. Man vill bara klappa...

...och klappa...

...och klappa...

...tills man ser kookaburran. Då måste man ju klappa den litegrann också. Så att den inte blir avis.

Sen såg vi två färggranna fåglar som såg ut som ett hjärta tillsammans. Det var väldigt kärt. Och vips så åkte vi vidare till regnskogen!

Blue Mountains är verkligen helt fantastiskt fint. Träden som täcker bergen är eucalyptusträd (de ser ut som jättestora dillvippor, krondill för jättar!). De avger en slags eucalyptusånga, och det är den som ger bergen det där blåa skimret. Helt magiskt.

Titta, ett vattenfall! Och jag vet att det ser ut som Forsakar, men det är det inte. Tror jag.

Här är två glada räkor fotograferade framför de tre systrarna som syns i bakgrunden till vänster. Tre systrar! I sten! Borde inte tre systrar fotas framför detta, m-l och big? Vad som inte syns på bilden är att jag har svår hicka, vilket fick parkvakten att skratta till vid varje ”HUÄRK! HUÄRK! HUÄRK!”

  ”You’re funny!” sade han på mycket bred australiensiska. Kul att slapstickhumor verkar vara ett internationellt språk.

Efter en timmes bilresa på kringelikrokvägar så åkte vi båt in till Sydney igen. Vi höll på att blåsa bort men en kille från Glasgow hann fota oss framför operahuset innan vi virvlade iväg.

Sen gled vi runt i The rocks - i solsken den här gången. Det var grant även då, ska jag säga. Jag såg en fin dörr.

Och som extramaterial på det här jättelånga blogginlägget så bifogar jag en bild på kvällsmaten: pannkakor.

Nu ska jag drömma om wallabyer. Obs! De åt bland annat benjaminfikusblad. Som växer vilt här nere. Alltså, i det här landet har de krukväxter i skogen. Krazy!