Det finns väldigt mycket att titta på när man knatar längs Berlins gator. Överallt sitter små lustiga och snuskiga och knäppa och gulliga klisterlappar. Som den här kära lilla gubben:
När man var liten så hängde man jämt över de där automaterna med jättehårda tuggummikulor som liksom krasade sönder i munnen. De kletiga slajmhänderna var obrukbara efter en kväll. Inte fick man nån fantomenring heller. Ändå drogs man till dem som dammkorn till teverutan.
Hursomhelst, det är ett vänligt klimat i Berlin. Titta, till och med sopcontainrarna vänslas:
Och såklart är skyddsgallren framför affärerna mycket trevligt målade:
Men allt är inte neonfärger och tokroliga stencilmålningar. Det finns även en och annan grinande drakhundsgris.
Resten av staketet var inte heller så pjåkigt. Och med "inte så pjåkigt" menar jag "fatta vad mäktigt!":
En bit bort från det mäktiga staketet så såg vi en otroligt enslig rabatt. Tänk att ha en rabatt som är större än vår lägenhet och så planterar man en endaste liten grönsak i den. Kanske är det en rabatt för de som verkligen gillar hårt packad jord?
Och när man plåtar ugglemålningar så kan det bli som så att det råkar dyka in en människa i bilden. Det blir ju lite fräsigt, särskilt det är så där mycket spänst i stegen.
Förutom målningar och klotter och suddiga gubbar så kan man även bli lite inspirerad av en orange bil med snygga linjer:
Eller en hög brödbackar som förhöjer humöret på den buttraste typ:
En snygg liten papperskorg med tillhörande ordvits:
En himla fin affisch från ett tyskt band:
Och slutligen: mannen med det roligaste namnet:
Okej, jag vet, man ska egentligen uttala det [em:see fih:tti] men jag läser det som vore han en skotsk kille: McFitti. Och det får mig att fnissa varje gång. Även nu. Hihi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar