fredag 30 november 2012

Hjärtechips.

Plötsligt händer det: hjärtechipset.


Och det är inte första gången. Man skulle kunna säga att det beror på att jag är särdeles hjärtegrann som drar åt mig hjärtformade chips som en magnet.

Eller bara att jag konsumerar ohemult mycket chips.

onsdag 28 november 2012

Knäck.

Som butiksbiträde gäller det att vara ute i god tid så att man hinner med julpysslet innan december börjar; innan rösten blir gäll och önskar Gaa Jiil! [så som det sägs när man är glad och i gasen] till alla och envar. 

Jag kokte knäck (notera hur oerhört stajlad den här bilden är):


Eftersom jag tidigare har misslyckats med knäck så gjorde jag allting grundligt den här gången. Jag använde till exempel tomma formar. Det är att föredra framför redan fyllda formar. Tips från coachen.


Sen använde jag en träslev för att röra. Empiriska studier visar nämligen att plastredskap smälter i varm godissmet. Och eftersom jag tycker kulprovet är för stadsbor (läs: jag har aldrig lyckats med det) så använde jag termometer för att veta när smeten var uppe i 125-130°.


Och sen är det bara att pytsa upp smeten. Varje år försöker jag hitta det bästa sättet att få den snabbstelnande knäcksmeten ner i formarna, och i år provade jag att använda såsslev. Det var klurigt.


Och lite kladdigt blev det. Men det tar vi inget extra för. Häpp!

torsdag 8 november 2012

Mösspåtagning.

Jomenvisst, man fick vara ordvits i ett korsord igen, närmare bestämt i måndagens Aftonbladet. Jag får vara det då och då, men det är inte alltid nyllet syns. Oftast är det en hand eller en fot som får agera fotoobjekt. Men den här veckan blev det en bild knäppt i stundens hetta:


Nota bene: det var lite för varmt för vinterjacka och huvudbonad då bilden togs, jag svettades en del i solskenet. Allt för konsten, mina vänner.

tisdag 6 november 2012

Katten.

Det blev en hel del mat i helgen. Fika och kakor och äppelsvarv och stek och äppelkaka och butterkaka och småkaka och leverpastej och rågbröd och kryddost och stollen och knäckebröd och revben och potatis och allt möjligt gott.

Till och med småfåglarna fick mat. Det blev de nog väldigt glada över.


Några kilometer från fåglarna stack en röd katt upp sitt glada plyte. Känsliga tittare kan vara lugna, kissemissen är på betryggande avstånd från proteinkällan som utgörs av talgoxarna.


Ibland räcker det med god mat, gott sällskap, gulliga småfåglar och en söt liten katt. Man behöver liksom inte mer. Det är bra så.