onsdag 21 december 2011

Space invaders! På huvudet!

Dagarna rinner iväg och jag hinner knappt göra nåt mer än att äta, sova och jaga insekter i lägenheten. Men när jag var sjuk så hade jag desto mer tid att sticka. Då gjorde jag ett pannband. Och inte vilket pannband som helst, utan ett Space invaders-pannband! Yeah!

Själva Space invaders-mönstret är hämtat från Arne & Carlos finfina tröja Cheese attack. Jag gjorde en liten avvikande kant med ett avigt rött varv, sen har jag bara stickat runt på rundsticka 2 mm / 40 cm tills pannbandet blev lagom brett.


Garnet är hudvänligt Drops Baby Merino, inte mitt favoritgarn direkt, men passar bra om mottagaren har känslig hy. Själv har jag asbestimpregnerad hud, så jag är inte så stickskänslig.

Hursomhelst. Så här blev det!

Inte så illa om jag får säga det själv, och tösabiten ser ut att vara både go och glad. Det blev ju finfint ihop med Lilla My-frisyr dessutom. Bra där!

torsdag 15 december 2011

Skäggtorsdag.

Jomenvisst, då har man blivit ett år äldre dårå. Hurra! En intressant sak med att åldras ett helt år över en enda natt är att det liksom växer ut ett torsdagsskägg. Tjoff!

Titta bara:

Ja se torsdagar. Då kan allting hända.

lördag 3 december 2011

SF-mässan.

Jomenvisst serru, en sväng till SF-mässan var man ju tvungen att ta. Hur ska man annars tillbringa en helg på bästa sätt? Tja, många vågade till exempel bli fotade tillsammans med en stormtrooper.


Det fanns hur mycket roligt som helst på mässan. Vad sägs om en härlig tavla med Jason-memorabilia? Perfekt julklapp till tant Gerda som har allt. Eventuellt kan hon återanvända redskapen till potatislandet.


Det fanns ungefär en miljard olika små gubbar, med teman alltifrån Star Wars och Star Trek till Beetlejuice och Terror på Elm street. Här har vi till exempel en finfin Stripe från Gremlins.


Tydligen är Lego hett igen. Åh! Tänk om man hade såhär fina reservdelslådor när man var liten. Jag hade frossat i kroppsdelar. Framförallt huvuden, de försvann alltid av nån underlig anledning. Titta! En skäggig en!


Och ännu fler gubbar. Jag tror att de är militanta skolpoliser som vaktar övergångsställen. Stannar inte bilarna så skjuter de med sina paintballvapen rätt i lacken. Cowabunga!


Jag stannade extra länge vid det här trevliga bordet med en massa fina knappar. Jag längtar efter en jeansväst när jag ser den här bilden.


Just det ja! Det fanns två barn som var koolast på hela mässan. Ett litet smakprov här. Hmm... Vad kan det här vara?


Yes! De var utklädda till två mangarobotar! Deras stolta pappa blev pepprad med frågor medan kidsen fotades konstant. Tydligen hade han slöjdat robotkostymerna av liggunderlag. Sjukt snygga dräkter! Det här måste vara det mest kreativa sättet man kan använda campingutrustning på.


Tänk om man vore tio år igen, då skulle jag glida runt i robotdräkt hela dagarna. Hur grymt som helst.

Hmm, man kanske ska köpa sig ett par liggunderlag...?

söndag 27 november 2011

Kattzombien.

Jag har gjort en kattzombie.


Originalplanen var att göra en liten kissekatt med ledade armar och ben. Jag gjorde ett skelett med mjuk metalltråd och lite eltejp, stoppade in en bit metalltråd i en flörtkula som huvud och så sydde jag kroppen utifrån skelettet.

Under tiden som jag sydde så stoppade jag katten. Japp, även huvudet fick ett lager med vadd i sig. I varje baktass ligger det tio femtioöringar så att den får låg tyngdpunkt och kan stå på sina ostadiga ben.


Och det är en katt. Jag har bara inte orkat sy dit öronen. Eller svansen. Och det kommer nog inte bli nån nos heller. Men jag tror nog att en kavat kattzombie som den här har rationaliserat bort sånt.

Den ser ganska nöjd ut ändå.

torsdag 24 november 2011

En näve näverlös näverslöjd.

Jag kunde inte låta bli att skicka in en bild på min lilla nävertidningskorg till DN:s Namn och Nytt-sida. De har en tidningstävling där man ska ska skicka in bidrag gjorda av tidningspapper, vilket jag gjorde. Och jag kom med!

Klicka på bilden för att se den större:


Hurra! Jag är väldigt mallig nu. Lägg då till när jag publicerades på Namn och Nytt med mitt lilla påskarim förra året och jag förvandlas till en liten pösmunk av stolthet. Hurra!

onsdag 23 november 2011

Robotkortet.

Snart är det dags att pyssla julkort. Jag tjyvstartade idag, var så himla sugen på att klippa och klistra.


Det blev en liten robot.

Inte så julig kanske, men ganska rar ändå.

tisdag 22 november 2011

Nävertidningsslöjden.

Jag längtar tillbaka till jobbet. Det här med att vara sjuk är verkligen inte min grej. Eftersom jag inte direkt kan bege mig ut och springa av mig så måste jag göra nåt med händerna för att hålla rastlösheten under kontroll. Jag har ju redan bakat och stickat, så nu är det dags för nästa grej:

Näverslöjd.


Den skarpsynte ser genast att den där lilla korgen inte är gjord av näver. Jag vet inte hur det är med dig, men jag har iallafall inte några stora flak färsk björknäver drällande i lägenheten. Men tidningar har jag däremot lassavis av. Alltså: fram med en gammal tidning, sax och gem.

Klipp lagom breda remsor. Är man noggrann kan man mäta och göra remsorna exakt lika breda för ett jämnare resultat. Eller så orkar man inte resa sig för att hämta linjalen så man klipper på fri hand med kökssaxen istället.

Halvvägs igenom ser det ut såhär:


Jag kikade i Mer av näver av Eva Nilsson och Agda Hedman, en trevlig bok som jag fyndade i somras. Den var schysst, bra bilder och sådär. Ingen supernybörjarbok, men har man nån gång vikt julhjärtan i skolan så hajar man själva flätmomentet ganska bra.



Och såhär ser den ut uppifrån, nävertidningsslöjdkorgen. Lite snett och vint blev det men ganska gulligt ändå. Åtminstone för att vara ett första försök. Och rastlösheten är som bortblåst.

måndag 21 november 2011

Halstuben.

Jag tänkte sticka en mössa. Visst, jag har redan stickat en himla tjusig en, men kände för att ha en inte fullt lika färgsprakande huvudbonad att varva med.

Det var ju bara det här med storleken. Den halvfärdiga mössan var alldeles för stor för min skalle, så jag fick tänka om halvvägs genom stickningen. Vad tusan kan det bli av den här stora cylindern? Aha! En halstub!


Jag lade upp 170 maskor på en 2 mm / 40 cm rundsticka. Hade ett lager av Kilafors Svenskullgarn sedan tidigare. Gillar verkligen det garnet, den råa känslan och ulldoften.

Min tanke var att ha fyra olika mönster, men att de ändå skulle passa ihop. Jag bestämde mig för att köra på grafiskt rena former med stark diagonal. Jisses, det lät svårt. Såhärva: jag bläddrade i mina böcker och hittade några mönster som jag tyckte skulle bli roliga att sticka. Och så stickade jag dem.


Mönstren är inte unika utan finns på flera ställen i slöjdvärlden, men här hittade jag diagrammen, uppifrån och ner:

- Vante från Älvros ur Stickat med tradition utgiven av Svensk Hemslöjd.
- Helme ur Eesti labakindad ilma laande laiali av Aina Praakli.
- Flickmössa Kalmar ur Stickat med tradition.
- Keila ur Eesti labakindad ilma laande laiali.


Jag stickade ett avigt rött varv och stickade sedan fållen med ett triangelmönster ur Svenska tröjor av Britt-Marie Christoffersson. Och sen maskade jag av. Tadaa!

Det fina med att hålla en garntåt i varje hand (pdf om hur man gör här) är att avigsidan blir så prydlig. En trevlig detalj som man kan gå runt och fnissa över i smyg.

Och nu det roligaste av allt. Jag passade nämligen på att sticka in en text i början av halstuben, alltså i den första fållen dårå. Innan jag stickade det aviga röda varvet så stickade jag mina initialer och årtalet. Men så blev det lite mer text:

...och så fortsätter det här:

...och såhär ser det ut när jag har sytt fast fållen mot halstubens insida:



- Obviously you're not a golfer, står det. För den som inte har sett The Big Lebowski så kan jag bara säga: gå och se den! Här är ett litet smakprov:



Hur bra som helst!

Då var halstuben färdig. Varm och gosig, perfekt för en stackars sjuk krake som jag. Ja, det här blev inte så tokigt. Häpp!

söndag 20 november 2011

Lunginflammationen, surdegsbrödet, Harrison Ford och jag.

Det är tråkigt att ha lunginflammation. Man orkar ingenting, bara hasar runt i mysbyxor och väser och tittar på Harrison Ford-filmer.

Efter att ha kollat igenom både Star Wars och Indiana Jones och sett halva Working girl så får man liksom nog. Man har tröttnat på Harrison Ford (för tillfället). Man vill göra nåt fysiskt. Men vad tusan ska man göra när man inte orkar någonting?

Svar: surdegsbröd.

Det är så skönt att bara kunna proppa ner lite mjöl och vatten och surdegsjox, sitta på en pinnstol med elvispen i handen och titta på klockan. Åtta minuter med degkrokar går som en dans. Ingen knådning, bara skrapa ner degen i en form och låta den bo i kylen under natten.

På morgonen delar man degen i två limpor och lägger fint på en plåt. Gräddar. Och jisses vad gott det ser ut - nästan helt utan ansträngning. Det sköter sig själv. Hade surdegen varit lite mer självgående hade den kastat sig in i ugnen av egen kraft. Jag jobbar på det.

Sen ser det lite extra aptitligt ut om man sveper in bröden i monogrammerade kökshanddukar.

Nu ska jag hasa ut i köket och bre mig en ostamad. Mums.

söndag 13 november 2011

Nypon.

Hösten trallar på sista versen. Löven klamrar sig fast ännu ett tag. Mitt i allt det gula skymtar något rött: nypon.

Men så vrider man på kameran och fotograferar uppåt istället, upp mot den disiga novemberhimlen. Och helt plötsligt förvandlas en liten färgsprakande buske till något kargt och enfärgat.

Det är dags att koka sig en kopp te och läsa de rysligaste spökhistorier som finns.

tisdag 1 november 2011

Den broderade klockan.

Idag fick jag ett paket på posten. Det var inslaget i ett papper med knivar, gifflar och spättor på. Jag gissar att det är en gammal papperspåse från Domus. Mycket tjusigt.


Nånting sade mig att jag borde fattat innehållet när jag läste den här lilla meningen på omslaget. Men jag fattade verkligen inte. Vad tusan kan det vara som är gjort i syslöjden?


Götapetter! I paketet låg den broderade väggklockan som jag hade spanat in på Amnesty nere i Skåne. Enastående! Det kan vara en av de mäktigaste klockorna jag överhuvudtaget har sett. Jisses!

Twistsöm är grejen, helt klart. Den här får åka upp på väggen i syrummet. Tack så mycket, syrran!

torsdag 27 oktober 2011

Alex Schulman.

Idag signerade Alex Schulman i butiken. Och eftersom jag verkar ha inlett någon slags författarfotoserie (som till exempel här, här, här och här) så frågade jag om jag fick vara med på bild med honom. Och det fick jag. Då blir man såhär glad:

En kul grej med signeringar i butiken är att man får se sakerna lite backstage. Då ser det ut såhär bakom kulisserna.

Det blev inte bara en utan två signerade exemplar av boken Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Jag har ju läst hans förra bok, Skynda att älska, och tyckte väldigt mycket om den. Har du inte läst den: gört!

Men nu var det som sagt hans nya bok som jag fick signerad. Det var trevligt.

Jag visste ju att Mackan - som också är ett fan av Alex Schulman - nog gärna skulle vilja ha en dedikation, och eftersom Mackan inte var på plats för att få ett eget signerat exemplar så bad jag Alex Schulman skriva i en bok. Då blev det såhär fint:

Så himla fint! Och så tog han i hand när han gick, Alex Schulman. Sånt gillar jag. Det känns rejält.

Dockhyllan.

När jag var nere i Skåne så insåg jag för femtioelfte gången att man måste verkligen satsa på bra förvaring. I alla lägen. Överallt. Med vadsomhelst.

Som till exempel en dockhylla hemma hos småbarnsfamiljen.

Schysst förvaring är bara förnamnet.

onsdag 26 oktober 2011

Skånska höns.

I helgen tog jag en tur till Skåne. Där går hönsen ute och sprätter bland löven. De plirar lite när man försöker fotografera dem. Sen smyger de iväg.


Vissa platser gör sig extra bra i eftermiddagens höstljus. Det ser trevligt ut när gräset är grönt och sömnigt.


Ungarna bakade mycket smarrigt. Härligt för en kaffebrödshungrande mage som min. Här är lite cupcakes, eller koppkakor om man så föredrar. Jag hjälpte till att äta upp både dem och den saftiga sockerkakan. Mums.


Jag klappade trappkatten Bullen.


Såhär i backspegeln (höhö) kan man verkligen säga att det blev en trevlig resa med lite av varje.


Och du! Jag stickade en hel del på tåget. Förhoppningsvis blir det färdigt den här sidan nyår. Mest för att jag har stickat in årtalet i stickningen. Blir jobbigt att ändra.

- Hurra, jag är färdig! Nu får jag repa upp allt igen.

torsdag 20 oktober 2011

Den heliga bicpennan.

Det roliga med skyltfönster är att man ibland får se lite udda kombinationer. Sånt som kanske inte riktigt händer i verkliga livet, medan det i skyltfönstrens värld är helt normalt.

Som att köpa en tjusig skrivbordspennställslampa. Och sedan placera en bicpenna i den. Du vet, den där eleganta blå och genomskinliga plastpennan från företaget som även gör engångsrakhyvlar av ypperlig kvalitet.


- Åh, äntligen har jag en plats att lägga min tvåkronors-bicpenna på. Härligt!

onsdag 12 oktober 2011

Umberto Eco.

Det är ju inte klokt vad jag frotterar mig med författare. Titta bara! Jag riktigt trycker mig mot stackars Umberto Eco.


Tur att stolen hade armstöd, annars hade jag nog puttat ner honom på marken. Det är frotterande det! Ojojoj!

Det är himla trevligt att gå på Internationella författarscenen. Förra gången var det som bekant Herta Müller och ikväll Umberto Eco. När jag pratar om kvällens samtal kommer jag på mig själv med att säga:

- Och sen diskuterade vi... och då sade han... men då sade vi...

för det känns som att hela salongen var med i pratandet. Som att sitta tyst i ett hörn på en fest och lyssna på ett samtal, nicka lite och fnissa på rätt ställe (eller gapskratta på fel).


Och boken blev signerad! Det kändes fint. Tycker det ser ut som att det står Munchkiaho. Eller kanske MmhmMho. Det kanske är Umberto Ecos smeknamn. Han kanske presenterar sig så för de personer som han vill bli bekant med.

- Mitt namn är Umberto Eco. Men mina vänner kallar mig MmhmMho.