Det är ju inte klokt vad jag frotterar mig med författare. Titta bara! Jag riktigt trycker mig mot stackars Umberto Eco.
Tur att stolen hade armstöd, annars hade jag nog puttat ner honom på marken. Det är frotterande det! Ojojoj!
Det är himla trevligt att gå på Internationella författarscenen. Förra gången var det som bekant Herta Müller och ikväll Umberto Eco. När jag pratar om kvällens samtal kommer jag på mig själv med att säga:
- Och sen diskuterade vi... och då sade han... men då sade vi...
för det känns som att hela salongen var med i pratandet. Som att sitta tyst i ett hörn på en fest och lyssna på ett samtal, nicka lite och fnissa på rätt ställe (eller gapskratta på fel).
Och boken blev signerad! Det kändes fint. Tycker det ser ut som att det står Munchkiaho. Eller kanske MmhmMho. Det kanske är Umberto Ecos smeknamn. Han kanske presenterar sig så för de personer som han vill bli bekant med.
- Mitt namn är Umberto Eco. Men mina vänner kallar mig MmhmMho.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar