torsdag 27 oktober 2011

Alex Schulman.

Idag signerade Alex Schulman i butiken. Och eftersom jag verkar ha inlett någon slags författarfotoserie (som till exempel här, här, här och här) så frågade jag om jag fick vara med på bild med honom. Och det fick jag. Då blir man såhär glad:

En kul grej med signeringar i butiken är att man får se sakerna lite backstage. Då ser det ut såhär bakom kulisserna.

Det blev inte bara en utan två signerade exemplar av boken Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Jag har ju läst hans förra bok, Skynda att älska, och tyckte väldigt mycket om den. Har du inte läst den: gört!

Men nu var det som sagt hans nya bok som jag fick signerad. Det var trevligt.

Jag visste ju att Mackan - som också är ett fan av Alex Schulman - nog gärna skulle vilja ha en dedikation, och eftersom Mackan inte var på plats för att få ett eget signerat exemplar så bad jag Alex Schulman skriva i en bok. Då blev det såhär fint:

Så himla fint! Och så tog han i hand när han gick, Alex Schulman. Sånt gillar jag. Det känns rejält.

Dockhyllan.

När jag var nere i Skåne så insåg jag för femtioelfte gången att man måste verkligen satsa på bra förvaring. I alla lägen. Överallt. Med vadsomhelst.

Som till exempel en dockhylla hemma hos småbarnsfamiljen.

Schysst förvaring är bara förnamnet.

onsdag 26 oktober 2011

Skånska höns.

I helgen tog jag en tur till Skåne. Där går hönsen ute och sprätter bland löven. De plirar lite när man försöker fotografera dem. Sen smyger de iväg.


Vissa platser gör sig extra bra i eftermiddagens höstljus. Det ser trevligt ut när gräset är grönt och sömnigt.


Ungarna bakade mycket smarrigt. Härligt för en kaffebrödshungrande mage som min. Här är lite cupcakes, eller koppkakor om man så föredrar. Jag hjälpte till att äta upp både dem och den saftiga sockerkakan. Mums.


Jag klappade trappkatten Bullen.


Såhär i backspegeln (höhö) kan man verkligen säga att det blev en trevlig resa med lite av varje.


Och du! Jag stickade en hel del på tåget. Förhoppningsvis blir det färdigt den här sidan nyår. Mest för att jag har stickat in årtalet i stickningen. Blir jobbigt att ändra.

- Hurra, jag är färdig! Nu får jag repa upp allt igen.

torsdag 20 oktober 2011

Den heliga bicpennan.

Det roliga med skyltfönster är att man ibland får se lite udda kombinationer. Sånt som kanske inte riktigt händer i verkliga livet, medan det i skyltfönstrens värld är helt normalt.

Som att köpa en tjusig skrivbordspennställslampa. Och sedan placera en bicpenna i den. Du vet, den där eleganta blå och genomskinliga plastpennan från företaget som även gör engångsrakhyvlar av ypperlig kvalitet.


- Åh, äntligen har jag en plats att lägga min tvåkronors-bicpenna på. Härligt!

onsdag 12 oktober 2011

Umberto Eco.

Det är ju inte klokt vad jag frotterar mig med författare. Titta bara! Jag riktigt trycker mig mot stackars Umberto Eco.


Tur att stolen hade armstöd, annars hade jag nog puttat ner honom på marken. Det är frotterande det! Ojojoj!

Det är himla trevligt att gå på Internationella författarscenen. Förra gången var det som bekant Herta Müller och ikväll Umberto Eco. När jag pratar om kvällens samtal kommer jag på mig själv med att säga:

- Och sen diskuterade vi... och då sade han... men då sade vi...

för det känns som att hela salongen var med i pratandet. Som att sitta tyst i ett hörn på en fest och lyssna på ett samtal, nicka lite och fnissa på rätt ställe (eller gapskratta på fel).


Och boken blev signerad! Det kändes fint. Tycker det ser ut som att det står Munchkiaho. Eller kanske MmhmMho. Det kanske är Umberto Ecos smeknamn. Han kanske presenterar sig så för de personer som han vill bli bekant med.

- Mitt namn är Umberto Eco. Men mina vänner kallar mig MmhmMho.

söndag 9 oktober 2011

Rosens namn.

Jag har läst Rosens namn av Umberto Eco.

Tänk vad lätt det går att läsa en tjock bok i medeltidsmiljö när man tänker på Sean Connery. Nåja, det är väl egentligen filmen jag tänker på, men eftersom jag såg den någon gång i forntiden (läs: nittiotalet) så minns jag inte särskilt mycket. Bara att Sean Connery var med. Och han hade inte smoking på sig.

Okej. Så vad har boken som är så oemotståndligt då? Förutom drygt femhundrafemtio sidor med latinciterande munkar som smider ränker och smädar alternativt hyllar påven? Tja, en schysst deckarhistoria. Och en riktigt spännande miljö. Ålderdomligt språk. Fina liknelser. Medeltida kloster. Ett bibliotek som rymmer en hel del hemligheter.

Jag gillade Rosens namn. Kanske för att jag har läst mycket sagor av typen Tusen och en natt. Där är det inte konstigt att man ber varandra dra dit pepparn växer på väldigt poetiska och hövliga sätt. Och vem blir inte tjusad av ett vade retro, sagt i vredesmod? Jag menar, till och med ordet vredesmod är ju riktigt härligt.

fredag 7 oktober 2011

Svenska tröjor.

Som den slöjdnörd jag är så finns det vissa böcker som man suktar efter. De där som man verkligen vill äga och inte bara låna som sönderbläddrade exemplar på bibblan. Som till exempel boken Svenska tröjor av Britt-Marie Christoffersson.

Den brukar ibland dyka upp på någon av auktionssajterna på nätet och dra iväg till ett pris över 500 kronor. Just nu finns den ute på Bokbörsen till det blygsamma priset 700 spänn, vilket är en liten indikation på hur eftertraktad Svenska tröjor är.

Igår sprang jag iväg till min lokala loppis för att kika om de hade några Tranströmer-böcker kvar. Nähä, de var sedan länge slut. Jaja. Tog ett litet varv bland handarbetsböckerna. Och kan du gissa vad jag hittade i hyllan, mellan Eterneller och Måla korgar, halsband, ägg? Jomenvisstserru, Svenska tröjor! Pris: trettio kronor.


Gudars skymning vad glad jag blev! Sedan tidigare har jag den finfina boken Sticka med hemslöjden som jag också har hittat på loppis för några tjugor. Mitt slöjdbibliotek börjar så sakteliga fyllas på med gamla godingar (och några blivande klassiker).


Kolla bara på diagrammen. Är det inte poesi så säg.

Man vet att man är en nörd när hjärtat börjar klappa lite extra vid åsynen av en stiliserad blomma i ett härligt rapporterande mönster. Halleluja!

torsdag 6 oktober 2011

Jaaaa!

Åh vad glad jag är! Strax innan tillkännagivandet av nobelpristagaren i litteratur så hade jag skakat ner mina kandidater till två stycken: Cormac McCarthy och Tomas Tranströmer. Den förra trodde jag och den senare hoppades jag.

Och vad härligt det var att få höra Peter Englund säga Tomas Tranströmer och höra lyckovrålet i Börssalen. Som ett hockeymål i de sista skälvande minuterna, med den lilla skillnaden att det var ett gäng belästa och journalister som jublade åt världens bästa poet.

Jag skrek: Jaaaaaa! och så började jag gråta.

Grattis, Tomas Tranströmer!

måndag 3 oktober 2011

Brinnande träd.

Nu släpper trädens rodnad och löven brinner som av eld.


Det ser riktigt trevligt ut. Dags att börja öva på fotbollssparkarna i lövhögarna. Hurra!