tisdag 30 oktober 2012

Lussekatter.

Mataffären vid jobbet har börjat skylta lussekatter. Är väldigt kluven till detta.

Å ena sidan: Jisses vad tidigt! Sanna mina ord: ur led är tiden. Snart kommer de ha Mårtensafton i augusti. Håhåjaja.

Å andra sidan: Äntligen! När kommer semlorna?

söndag 28 oktober 2012

Olja.

Visst katten, när jag rotade runt efter vantarna så hittade jag de här påbörjade strumporna i näverkorgen. Blålilaskimrande, som olja på vatten, ligger de som ett dåligt samvete över vad jag egentligen borde sticka på inför vintern (strumpor, strumpor och åter strumpor).


Men det är ju ganska enahanda, att sticka strumpor. Dock ser de tjusiga ut i närbild.

lördag 27 oktober 2012

Sjukdomsvantar.

Eftersom jag avslutade fredagen med att bli sjuk så kommer helgen att tillägnas snor, Star Trek och stickning. Jag rotade fram vantarna som jag påbörjade i april förra året (effektivitet är mitt mellannamn) och glatt stickade vidare på trots att jag misstänkte dem till att vara för trånga.

Tips: om man tror att vanten är för trång, då är den för trång. 

Hursomhelst, efter lite funderingar av typen Den kanske töjer sig och Min hand kanske krymper om jag tvättar mig varmt så repade jag upp och stickade om och rätt vad det var så hade jag kommit såhär långt:


Jomenvisst, inte så jättejättemycket kvar. Får se hur det ser ut efter helgen.

fredag 26 oktober 2012

Övergångsstället.

Det är mycket byggen i stan nu. Fasader byts ut, vägar får stora gropar som sen fylls igen, spadar sätts i marken och provisoriska gångbroar dyker upp som hårsnoddar i gympapåsen. Överallt alltså.

Skyltar ställs ut och mejas ner:


Kör sakta står det. Uppenbarligen var det nån som inte gjorde det.

Och vad har hänt på övergångsstället? Antingen har någon blivit så förbannad på att fotgängarna finns överallt - överallt! - i den här stan och bara dundrat över skylten med sin stadsjeep tills den låg platt som en pannkaka. Skylten alltså, inte stadsjeepen.


Eller så var det någon som väldigt gärna ville visa folk åt vilket håll bussterminalen ligger, och bestämde sig för att en präktig skylt som pekar åt rätt håll, det är grejer det. Som brödsmulor för att hitta hem, fast i något mer urban form.

torsdag 25 oktober 2012

Telefonkiosken.

Hejdårå, telefonkiosken. Det var trevligt så länge det varade. Jag minns telefonkorten och hur stort det kändes att kunna ringa hem närsomhelst. Att kunna nå folk även om man hade glömt mobiltelefonen hemma.



Frågan är bara: var ska Stålmannen byta om nånstans?

onsdag 24 oktober 2012

Gul och blå.

Det börjar bli dags att plocka fram vantarna. Eller kanske sticka ett par nya. Jag började på ett par i somras hos mor, hittade (läs: norpade) lite tvåtrådigt växtfärgat garn i en skön blå nyans, och så två gula tampar av entrådig Fårö tror jag det är. 


Jag får lite sjuttiotalsvibbar av den här färgkombon. Utanpåskjorta och träskor liksom. Gillart.

tisdag 23 oktober 2012

James Tiberius Kirk.

Det där med att vara vuxen är ganska gött. Man kan till exempel äta godis till frukost, eller ha Terminator-maraton fram på småtimmarna. Eller så kan man köpa Star Trek-relaterade prylar när man känner för det.


Nu kan jag inte prata längre, jag och Kirk ska ge oss ut och slåss med Gorn.




måndag 22 oktober 2012

All you need is löv.

Det är väldigt mycket löv på marken nu. Under några dagar framöver kommer de sista bladen lämna träden, och efter några regnskurar blir det en helt annan färgskala. Men än så länge är det gult och fint.


Jag måste säga att turkosa skor passar alldeles utmärkt till gula löv. Måste komma ihåg det inför nästa höst.


Kom att tänka på en vits som jag läste i KP (eller möjligen Serie-Starlet) när jag var yngre:

Två björkar talar med varandra.
 - Do you löv me?
 - Näver.

Ah, poesi på en höstklädd äng. Nu måste jag rota fram några gamla Fantomen som motgift.

söndag 21 oktober 2012

Bullens kokbok.

Jag fick ett paket med hur många frimärken som helst på. Sexton stycken närmare bestämt. 


I hörnan satt kungen och plirade ovanför en lite mer fårad version av sig själv.


Det var svårt att välja vilket frimärke som var finast. Det står jämt mellan jubileumsfrimärket för Statens Järnvägars hundraårsjubileum, och det lite mer psykadeliska märket som firar att Lunds universitet fyllde trehundra år.

Men vad innehöll detta mångfaldigt märkta paket? Jag vecklade upp tapeten som tjänade som omslagspapper...


...och hittade Bullens kokbok!

Japp, mannen på burken med Bullens pilsnerkorv, Erik Berglund, gav ut ett par kokböcker i sina dar. Just den här är från 1934 och innehåller flera spännande recept, bland annat på vaxholmare, omelette paysanne samt den lite oväntade rätten strömmingssoppa.


Jag tror det här betyder att jag måste ordna en trettiotalsafton snart. Fram med vevgrammofonen och gjutjärnspannan! Men jag kanske skippar just strömmingssoppan.Till all lycka för mina grannar.

lördag 20 oktober 2012

Laprika paprika.

Det där med gröna fingrar har inte varit min grej. Mina krukväxter har lidit i det tysta tills jag en dag upptäckte dem på nytt och inser att de är bruna, fula, torra och förmodligen stendöda.

Men vad tusan, man ska utmana sig själv. Så jag köpte en liten paprikaplanta i våras, i nån slags vision om att jag skulle bli självförsörjande på paprikafronten. Nåväl, en dag så hade något grönt och kikärteliknande ploppat fram ur min lilla växt:


 - Vilken grej! tänkte jag och fortsatte med mitt magiska växtknep (hett tips: det har med en vattenkanna att göra) och efter några veckor såg det ut såhär i fönstret:


Japp, inte bara en utan två små paprikor! Jag har alltså inte bara lyckats hålla liv i en paprikaplanta utan även fått den att bära frukt. Zombieapokalypsen, here I come! Jag är redo för alla möjliga katastroffilmsscenarion nu, för i mikroklimatet som heter "vardagsrumsfönstret" frodas växtligheten.

För att mitt huvud inte ska börja svälla av självgodhet så följer en liten jämförelsebild där man ser hur stora paprikorna är när de ligger i min hand:


Åkej då, kanske en liten bit kvar tills jag är självförsörjande, men som fyllning till två små tacobåtar borde de räcka. Med mycket guacamole till.

fredag 19 oktober 2012

Geléhallon och ett hedrande quiz.

Igår var det sommarfest på jobbet. Det är nåt speciellt med att jobba i bokhandel, när man får placera sommar- och julfesterna lite mer kreativt. Som en sommarfest i oktober. Och julfesten i februari. Men riktigt så långt har vi inte kommit än.

Det traditionsenliga quizet låg framme på borden när vi satte oss. Jag var svaret på fråga nummer fem, det var hedrande. 


Nästa steg i att ta över världen blir att vara med i Metrokrysset. Host host. Nudge nudge.



Vi fick plockepåsar med oss hem. Det låg geléhallon i min. Jag kom att tänka på mormor, hon hade ibland geléhallon hemma. Jag minns dem som lite torra och hårda, inte alls så mjuka som när man öppnar en ny påse och häller upp i duralexskålen.

Så nu ska jag bara vänta ett par veckor tills de smakar som de gjorde förr. Om jag kan vänta så länge innan jag äter upp dem.