söndag 27 november 2011

Kattzombien.

Jag har gjort en kattzombie.


Originalplanen var att göra en liten kissekatt med ledade armar och ben. Jag gjorde ett skelett med mjuk metalltråd och lite eltejp, stoppade in en bit metalltråd i en flörtkula som huvud och så sydde jag kroppen utifrån skelettet.

Under tiden som jag sydde så stoppade jag katten. Japp, även huvudet fick ett lager med vadd i sig. I varje baktass ligger det tio femtioöringar så att den får låg tyngdpunkt och kan stå på sina ostadiga ben.


Och det är en katt. Jag har bara inte orkat sy dit öronen. Eller svansen. Och det kommer nog inte bli nån nos heller. Men jag tror nog att en kavat kattzombie som den här har rationaliserat bort sånt.

Den ser ganska nöjd ut ändå.

torsdag 24 november 2011

En näve näverlös näverslöjd.

Jag kunde inte låta bli att skicka in en bild på min lilla nävertidningskorg till DN:s Namn och Nytt-sida. De har en tidningstävling där man ska ska skicka in bidrag gjorda av tidningspapper, vilket jag gjorde. Och jag kom med!

Klicka på bilden för att se den större:


Hurra! Jag är väldigt mallig nu. Lägg då till när jag publicerades på Namn och Nytt med mitt lilla påskarim förra året och jag förvandlas till en liten pösmunk av stolthet. Hurra!

onsdag 23 november 2011

Robotkortet.

Snart är det dags att pyssla julkort. Jag tjyvstartade idag, var så himla sugen på att klippa och klistra.


Det blev en liten robot.

Inte så julig kanske, men ganska rar ändå.

tisdag 22 november 2011

Nävertidningsslöjden.

Jag längtar tillbaka till jobbet. Det här med att vara sjuk är verkligen inte min grej. Eftersom jag inte direkt kan bege mig ut och springa av mig så måste jag göra nåt med händerna för att hålla rastlösheten under kontroll. Jag har ju redan bakat och stickat, så nu är det dags för nästa grej:

Näverslöjd.


Den skarpsynte ser genast att den där lilla korgen inte är gjord av näver. Jag vet inte hur det är med dig, men jag har iallafall inte några stora flak färsk björknäver drällande i lägenheten. Men tidningar har jag däremot lassavis av. Alltså: fram med en gammal tidning, sax och gem.

Klipp lagom breda remsor. Är man noggrann kan man mäta och göra remsorna exakt lika breda för ett jämnare resultat. Eller så orkar man inte resa sig för att hämta linjalen så man klipper på fri hand med kökssaxen istället.

Halvvägs igenom ser det ut såhär:


Jag kikade i Mer av näver av Eva Nilsson och Agda Hedman, en trevlig bok som jag fyndade i somras. Den var schysst, bra bilder och sådär. Ingen supernybörjarbok, men har man nån gång vikt julhjärtan i skolan så hajar man själva flätmomentet ganska bra.



Och såhär ser den ut uppifrån, nävertidningsslöjdkorgen. Lite snett och vint blev det men ganska gulligt ändå. Åtminstone för att vara ett första försök. Och rastlösheten är som bortblåst.

måndag 21 november 2011

Halstuben.

Jag tänkte sticka en mössa. Visst, jag har redan stickat en himla tjusig en, men kände för att ha en inte fullt lika färgsprakande huvudbonad att varva med.

Det var ju bara det här med storleken. Den halvfärdiga mössan var alldeles för stor för min skalle, så jag fick tänka om halvvägs genom stickningen. Vad tusan kan det bli av den här stora cylindern? Aha! En halstub!


Jag lade upp 170 maskor på en 2 mm / 40 cm rundsticka. Hade ett lager av Kilafors Svenskullgarn sedan tidigare. Gillar verkligen det garnet, den råa känslan och ulldoften.

Min tanke var att ha fyra olika mönster, men att de ändå skulle passa ihop. Jag bestämde mig för att köra på grafiskt rena former med stark diagonal. Jisses, det lät svårt. Såhärva: jag bläddrade i mina böcker och hittade några mönster som jag tyckte skulle bli roliga att sticka. Och så stickade jag dem.


Mönstren är inte unika utan finns på flera ställen i slöjdvärlden, men här hittade jag diagrammen, uppifrån och ner:

- Vante från Älvros ur Stickat med tradition utgiven av Svensk Hemslöjd.
- Helme ur Eesti labakindad ilma laande laiali av Aina Praakli.
- Flickmössa Kalmar ur Stickat med tradition.
- Keila ur Eesti labakindad ilma laande laiali.


Jag stickade ett avigt rött varv och stickade sedan fållen med ett triangelmönster ur Svenska tröjor av Britt-Marie Christoffersson. Och sen maskade jag av. Tadaa!

Det fina med att hålla en garntåt i varje hand (pdf om hur man gör här) är att avigsidan blir så prydlig. En trevlig detalj som man kan gå runt och fnissa över i smyg.

Och nu det roligaste av allt. Jag passade nämligen på att sticka in en text i början av halstuben, alltså i den första fållen dårå. Innan jag stickade det aviga röda varvet så stickade jag mina initialer och årtalet. Men så blev det lite mer text:

...och så fortsätter det här:

...och såhär ser det ut när jag har sytt fast fållen mot halstubens insida:



- Obviously you're not a golfer, står det. För den som inte har sett The Big Lebowski så kan jag bara säga: gå och se den! Här är ett litet smakprov:



Hur bra som helst!

Då var halstuben färdig. Varm och gosig, perfekt för en stackars sjuk krake som jag. Ja, det här blev inte så tokigt. Häpp!

söndag 20 november 2011

Lunginflammationen, surdegsbrödet, Harrison Ford och jag.

Det är tråkigt att ha lunginflammation. Man orkar ingenting, bara hasar runt i mysbyxor och väser och tittar på Harrison Ford-filmer.

Efter att ha kollat igenom både Star Wars och Indiana Jones och sett halva Working girl så får man liksom nog. Man har tröttnat på Harrison Ford (för tillfället). Man vill göra nåt fysiskt. Men vad tusan ska man göra när man inte orkar någonting?

Svar: surdegsbröd.

Det är så skönt att bara kunna proppa ner lite mjöl och vatten och surdegsjox, sitta på en pinnstol med elvispen i handen och titta på klockan. Åtta minuter med degkrokar går som en dans. Ingen knådning, bara skrapa ner degen i en form och låta den bo i kylen under natten.

På morgonen delar man degen i två limpor och lägger fint på en plåt. Gräddar. Och jisses vad gott det ser ut - nästan helt utan ansträngning. Det sköter sig själv. Hade surdegen varit lite mer självgående hade den kastat sig in i ugnen av egen kraft. Jag jobbar på det.

Sen ser det lite extra aptitligt ut om man sveper in bröden i monogrammerade kökshanddukar.

Nu ska jag hasa ut i köket och bre mig en ostamad. Mums.

söndag 13 november 2011

Nypon.

Hösten trallar på sista versen. Löven klamrar sig fast ännu ett tag. Mitt i allt det gula skymtar något rött: nypon.

Men så vrider man på kameran och fotograferar uppåt istället, upp mot den disiga novemberhimlen. Och helt plötsligt förvandlas en liten färgsprakande buske till något kargt och enfärgat.

Det är dags att koka sig en kopp te och läsa de rysligaste spökhistorier som finns.

tisdag 1 november 2011

Den broderade klockan.

Idag fick jag ett paket på posten. Det var inslaget i ett papper med knivar, gifflar och spättor på. Jag gissar att det är en gammal papperspåse från Domus. Mycket tjusigt.


Nånting sade mig att jag borde fattat innehållet när jag läste den här lilla meningen på omslaget. Men jag fattade verkligen inte. Vad tusan kan det vara som är gjort i syslöjden?


Götapetter! I paketet låg den broderade väggklockan som jag hade spanat in på Amnesty nere i Skåne. Enastående! Det kan vara en av de mäktigaste klockorna jag överhuvudtaget har sett. Jisses!

Twistsöm är grejen, helt klart. Den här får åka upp på väggen i syrummet. Tack så mycket, syrran!