tisdag 16 april 2013

Medicinkakor.

Ibland kan man hitta fiffiga saker på apoteket. Man kan till exempel köpa spc-flakes, som med fördel används av de med Ménières sjukdom. Bra för Mackan, alltså.



Spc-flakes är helt enkelt mältat havre. Ett rackarns fiffigt litet gryn. Synd bara att man måste äta någon deciliter för att det ska hjälpa. Och det smakar wellpapp.

Så varför inte göra kakor på det?

'

Nämen ser man på! Är det inte chocolate chip cookies? Först i smetform. Bäst man smakar av gojset typ ett par dussin gånger. Mumsigt. Och sen får man liksom rulla smeten till små bollar och platta till. Då ser de ut såhär:


Och när man har gräddat dem så ser de ut såhär:


 - Varsågod Mackan! Jag har bakat medicinkakor till dig! hojtade jag och sprang in med ett fat ångande kakor.

 Sen räknade jag ut hur många man måste äta om dagen för att få sin dagliga dos. Ungefär tolv kakor måste man trycka i sig. Bra där.

måndag 15 april 2013

MacGyverpyssel.

Eftersom man bor i hufvudstaden så är det inte alltid man tänker:

 - Vi borde vänta med att packa ner ljusstakarna från jul/påsk/Mårten Gås. Det kan ju bli strömavbrott.

utan snarare tänker man:

 - Åh, vilken utomordentlig hufvudstad! Här blir det nästan aldrig strömavbrott. Förutom den veckan i vintras när strömmen gick flera gånger och vi blev ombedda av energiföretaget att inte dammsuga på ett par veckor för att "spara el". Men annars blir det aldrig strömavbrott. Sådäså!

Vilket gör att man en mörklagd söndagskväll fumlar runt med ficklampa i munnen och svär över att man inte hittar några ljusstakar. Argh! Vad gör man? Man kanaliserar sin inre MacGyver:


Syltburk, fågelsand och ett stearinljus. Tadaaa! Designtorget nästa!

söndag 14 april 2013

Farmors rara bröd.

Farmor har ett brödrecept som hon har bakat efter i femtiotre år. Eller är det femtiofyra? Det är Farmors rara bröd, helt enkelt. Och äntligen har jag bakat efter det! Det tog bara tio år från det att jag fick receptet till att jag satte degen. Erhm.

Jag är nere i surdegsträsket igen, så jag ändrade fördegen till en surdeg. Dagen efter slängde jag i rågsikt, vatten, salt och lite jäst. Efter ett par timmar hade den blivit stor och fin:


Efter det bakade jag ut åtta små rara bröd - det heter ju Farmors rara bröd, remember? - och lade ut dem på en panna. Nej, bröden väger inte lika mycket. Och inte blev de formade likadant heller. Men vad tusan, så är det när man får feeling!


Man får olja mellan bröden, för efter nån timme så har de blivit Hulken allihop. Ligger och trängs i pannan och hojtar:

 - Baka oss!


Sen blir det såhär trevligt i pannan:


Sådärja! Lite knasiga och frasiga, åtta små rara bröd. Det ena är inte det andra likt, men det bjussar jag på.


Tips: om man är jättejättesugen på att äta brödet och man börjar skära upp (läs: massakrera) det direkt när det kommit ut ur ugnen så är det bra att man håller i brödet med hjälp av en kökshandduk. För lustigt nog så är saker man tar ur en tvåhundragradig ugn faktiskt ruskigt varma. Knasigt va! Kunde man ju aldrig lista ut. Aj.