torsdag 29 september 2011

Pippimönstrade hossor till en liten knodd.

Jag har stickat ett par pyttesmå hossor till kollegans bebis. Det var roligt! Problemet var bara att jag inte hade något barn att prova dem på.

Men det fanns faktiskt en som passade alldeles utomordentligt i strumporna:

Mönstret är kraftigt inspirerat från Dödergöks pippimönstrade strumpor. Rysligt snygga och lätta att sticka. Jag använde Dödergöks finfina strumpmönster med istickad häl, fast jag räknade om det lite så att det skulle passa till en liten fot.Tror att jag ska fortsätta sticka strumpor på det viset hädanefter. Lättstickat och roligt.

Jag lade upp 36 maskor på 2 mm strumpstickor. Garnet är Drops Baby Merino och det är superwashbehandlat. Kändes bra att använda mjukt och osticksigt garn som går att slänga in i tvättmaskinen.

Nackdelen är att det delar sig ganska mycket, ibland kändes det nästan som att jag stickade med ett bomullsgarn. Och ullknarkare som jag är så gillar jag feta och sticksiga garn, och jag älskar det ulldoftande och rustika. Men jag tror nog att små nyfödda bebisar trivs bättre i något inte fullt lika sticksigt. Alltså blev det don efter (liten) person.


Till tån och hälen använde jag tekniken Fläthoptagning II som står beskriven i den finfina boken Tvåändsstickat. Det är min favorithoptagningsteknik. Ever.

Det var himla skojigt att sticka de här små hossorna. Och knappt nåt garn alls gick det åt. Tror nog att jag kommer sticka lite till.

tisdag 27 september 2011

Herta Müller.

Idag lyssnade jag på Herta Müller på Internationella författarscenen på Kulturhuset. Det var jättebra.

Såhär ser man ut efteråt:

Jaha, undrar du. Är det såhär symptomen efter tio års koffeinberoende ser ut?

Såhärva: Hon var så smart och rolig och klipsk och vass. Och ganska mycket rock 'n roll. Litteraturpunk. Och samtidigt så intelligent. En mycket lyckad kväll.

Boken min blev signerad:

Det var bara den lilla detaljen att jag skulle be om att få fotografera henne. Man vill ju stila lite, så jag tänkte fråga på tyska. Jag menar, jag har ju ändå bott i Berlin i ett halvår, pratat tyska varje dag under sex månaders tid och därtill läser jag böcker på tyska närhelst jag kommer åt.

Kort sagt: jag känner mig ganska säker i det tyska språket. Men det som kom ur min mun var... intressant.

- Hej. Ursäkta, kan jag får man om du, nej ni, ta bild? Tack?

söndag 25 september 2011

Lidingöloppet.

Idag åkte vi ut till Lidingö för att heja på syrran.

Hon är den enda av oss tre töser som springer frivilligt (jag läser som bekant bara om det) och därför anmälde hon sig till Lidingöloppets Tjejlopp. Det är inte första gången som syrran visar upp vinnarskalle. För tio år sen genomförde hon Tjejvasan, det vill säga tre mil på skidor. Hon hade inte tränat ett smack innan loppet. Men med lite jävlaranamma kommer man långt här i livet.

I år var hon lite mer förberedd och när startskottet inte ljöd - verkar vara nåt strul med krutet på Lidingö - sprang klungan iväg.


Vi icke-löpare strosade runt på området och tittade på världens mest överfyllda papperskorg. Bananer är grejen, tydligen.


När vi hade glufsat i oss våra medhavda matsäckar så ställde vi oss vid upploppet för att skrika och vissla. Och där kommer hon! Till vänster i rosa tröja:


Innan loppet frågade jag vilken taktik hon hade.

- Jag vill gärna komma under åttio minuter. Och hamnar jag på sjutto minuter så blir jag överlycklig.

Så här glad ser man ut när man kommer in på 65 minuter och 59 sekunder. Tokglad!
Grattis syrran! Bra jobbat!

lördag 24 september 2011

Trädtoppar.

Nu börjar trädtopparna rodna. Det är fint.

Luften är klar och krispig. Gillar det skarpt.

onsdag 21 september 2011

Rea på hepatit.

Jag är en riktig rearåtta. Så fort jag ser en reaskylt så går jag dit och rafsar. Kanske finns ett fynd just till mig.

Just det här erbjudandet valde jag dock att inte hoppa på:

Men det är klart. Kanske ett presenttips för den som har allt?

Rumpor.

Jag försöker ibland låtsas som att min humor verkligen inte är under-bältet-humor utan en fin och kultiverad humor. Ja, jag vet, inte ens jag går på det. För hur man än vrider på det så är det så himla roligt.

Se bara på avdelningsskylten på Åhléns. Intressanta produkter, sannerligen.


- Ursäkta, var ligger avdelningen för damrumpor?

lördag 10 september 2011

Hårdkokt.

Air condition är kanske inte så vanligt här. Då blir man ju riktigt glad när man ser en gammal ångmaskin. Förlåt, luftrenare menar jag ju.


På dörren finns en skylt som får mig att tänka på Mickey Spillane och hårdkokta Manhattan-deckare. Sånt gillar jag.

Mickey Spillanes hjälte Mike Hammer är så rå och cynisk och har så kass syn på mänskligheten. Alla är avskum eller råttor. Kvinnorna är mestadels beräknande och kalla. Utom hans trogna Velda, dårå. Och Mike Hammer själv är kanske ingen man bjuder hem på middag. Man bara håller sig undan.

Åh vad jag älskar det!

Och nu vet jag att du bara längtar på att få läsa de sista raderna i I, the jury av Mickey Spillane. Åkej då. Här kommer det:


- How c-could you? she gasped.

I only had a moment before I was talking to a corpse, but I got it in.

- It was easy, I said.



Mickey Spillane alltså. Här snackar vi om en hård snubbe. Om jag bara kunde skriva hälften så hårdkokt så skulle min lycka vara gjord.

måndag 5 september 2011

Matematiken.

Hösten nalkas, dagarna läggs på rad. Jag skriver varje dag nu. Alltid på morgnarna, ibland på kvällarna. Händelser koncentreras till ett par meningar här, ett meningsutbyte där. Det lunkar på. Och runtomkring mig känns stan överraskningslös. Tills man utan förvarning hittar ett visitkort.

På ena sidan: ett namn.

På andra sidan: matematik.

Det är på den begränsade ytan som fantasin kan flyga fritt.