tisdag 31 maj 2011

Va?

Vissa dagar är man lite mer förvirrad än andra. Som idag, förkyld, lomhörd och allmänt snorseg i skallen. Jag hade en trevlig stammis i kassan.

- Vill du ha en påse?
- Ja tack.

I mitt huvud: [jag borde säga nåt om hennes val av böcker, vad tusan ska jag säga?]

-Den där Röda grevinnan verkar jättebra.
- Va? sade stammisen.
- Den röda grevinnan. Den vill jag läsa, sade jag och pekade på påsen.
- Men jag har ju inte köpt den.

[pinsam paus]

- Erhm. Trevlig läsning!

måndag 30 maj 2011

Föreningsmeddelanden.

Det roliga med anslagstavlor är när det dyker upp anslag som inte har något riktigt syfte. Eller jo, någon baktanke finns det såklart, men det är inte alltid så lätt att dechiffrera. Som den här:


På samma tavla fanns även den här:

Men min favorit är helt klart den här:


- Den där kan jag skriva under på, tänkte jag och fortsatte prata i min mobiltelefon.

Joråsåatt.

söndag 29 maj 2011

Hårda paket på Mors dag.

Hurra, idag är det Mors dag! Givetvis måste detta uppmärksammas på skrivtavlan i butiken.
Först skrev jag såhär:


Hmm... Kan detta misstolkas? Kanske till och med leda till flåsiga höhö-skämt från äldre herrar med terylenbyxorna på trekvart?

Kände att jag var tvungen att förtydliga:

Precis när jag hade skrivit färdigt kom en pytteliten tant och läste högt med krullig söderdialekt:

- Klart. Mamma. Ska. Få. Hårda. Paket. Med. Grymma. Böcker. Jaa, det vill hon!

Inte en terylenbyxa så långt ögat kunde nå. Victory!

fredag 27 maj 2011

Orkidén och ullössen.

Min orkidé har drabbats av ullöss. Det är små tussar som ser ut som, eh, tussar. Fast det är ett djur som sitter på min fina blomma och suger musten ur den. Dammit!

Jag körde dundermedlet: omplantering i ny orkidéjord, skölja rent och plocka bort alla (två) löss samt spruta ner den med vår tids DDT.

Jag tror den har hämtat sig ganska bra.


Alltså, orkidéer ser sjukt knasiga ut. De ser nästan ut som fejkblommor, fast vem skulle vara så skruvad som kom på den formen på kronblad?

Eller vad sägs om den här lilla snabeln?

Orkidéer alltså. Helknasiga och störtsnygga på en och samma gång. Och himla lättskötta. Bara att ge den en rotblöta när man känner för det. Typ varannan vecka om det känns lagom.

Den store blomsterexperten har talat. Härnäst: hur du beskär ditt fruktträd utan att förarga grannarna. Skoja bara. Det går inte att göra det utan att grannarna blir sura. Speciellt om du bor i lägenhet.

torsdag 26 maj 2011

Galaxy Quest.

Jag såg den bästa Star Trek-filmen idag, nämligen Galaxy Quest.

Jaja, jag vet att det inte är nån riktig Star Trek-film, men den är så himla skön och kul och alldeles, alldeles underbar för en nörd som jag.

Plotten är som följer: de avdankade skådisarna från teveserien Galaxy Quest drar runt på science fiction-mässor och stormarknader. De ägnar tiden åt att skriva autografer och göra fans besvikna. Tills en dag då verkliga utomjordingar misstar skådespelarna för att vara riktiga rymdhjältar. Och det blir bara värre och värre... (infoga valfritt hajgrin här)

Tänk Tre amigos eller Tropic Thunder. Fast med kackiga science fiction-skådespelare från en fejkserie som alldeles uppenbart är baserat på Star Trek. Som om William Shatner skulle få för sig att rädda universum. På riktigt!

Hehe.

Nedan är ett utsnitt ur fejk-Galaxy Quest. Det är nästan lika bra som riktiga Star Trek. Kanske till och med lite, lite bättre.


Har man sagt A får man säga B. Varsågod, här slåss Kirk mot Gorn i avsnittet Arena från Star Trek TOS (1.18). En riktig klassiker.


Det är som poesi. Se original-Star Trek, för bövelen! Och se filmen Galaxy Quest. Sällan har uppblåsthet varit så roligt.

tisdag 24 maj 2011

Kassaskåpet.

Jag såg ett gammalt kassaskåp på gatan. Hur tänkte han där?


- Mitt kassaskåp är så inbrottssäkert att jag kan ställa det utomhus.

måndag 23 maj 2011

Böcker som fått mig att gråta.

Via BiblioPepe fick jag reda på vad som händer i den där kvittervärlden: man listar de böcker som fått en att gråta. Jag är en oerhört gråtmild människa. Jag gråter till den där scenen i (den i övrigt halvdana) filmen Jakten på lycka när gossen tappar sin Captain America-gubbe. Jag gråter till fotbolls-VM. Och jag gråter till Melodifestivalen när vinnaren står tårögd uppe på scenen och får sjunga sin segrande låt med darr på rösten och världens bredaste leende.

Självklart gråter jag till böcker. Till exempel grät jag till de här:

Janis den magnifika av Johanna Nilsson för att hon skriver så fruktansvärt vackert.

All my friends are superheroes av Andrew Kaufman fick mig att gråta både glatt och sorgligt. Mest glatt.

Then we came to the end av Joshua Ferris för att den är så rolig mitt i allt det sorgliga. Eller om det var tvärtom.

Jerusalem av Selma Lagerlöf för att den beskriver hänryckelse och arv och tradition och religiös fanatism och kärlek och galenskap och mer därtill.

Revolutionary Road av Richard Yates för att den är så stark och fin och för att man fattar redan på första sidan att det där med lyckliga slut inte är Richard Yates grej.

Skynda att älska av Alex Schulman för att den har både det fina och det mörka i sig. Och vackraste melodin som soundtrack.

Jane Eyre av Charlotte Brontë för att den grep tag i mig. Mycket tack vare den underbara översättningen av Gun-Britt Sundström.

Vilka bra böcker det finns. Och vad de berör.

Kastanj.

Nu blommar kastanjerna så nu är det faktiskt sommar.

Eller ja, försommar iallafall. Yes!

söndag 22 maj 2011

Grönsaker på parad.

Nu har yrseln börjat lägga sig, tack vare de finfina övningarna (pdf-länk) som jag blev tipsad om. Fick ett ryck och plockade fram det här muskedundret:

Hmm... vad kan det vara som har så många knappar? Och som är tillverkat i DDR?

Det är min gamla trogna Serinetta: ett dragspel!

Det här finfina dragspelet impulsköpte jag för flera år sedan. Jag har aldrig lärt mig spela på det. Anledningarna är flera.

1) Jag har inget tålamod utan vill vara bäst direkt. Helst bättre än bäst. Gärna ett vuxet underbarnsgeni. Självklart utan att öva. Bara plocka upp dragspelet och riva av ett solo.
2) Jag kan inte läsa noter. Jag har aldrig behövt eftersom jag aldrig har spelat ett instrument förut.
3) Tondöv är ett ganska starkt ord, men det är nog ganska passande i det här sammanhanget. Jag kan inte "ta ut en låt" sådär trubadurfräsigt. På min höjd kan jag plinka på flera knappar samtidigt och låtsas vara en jazzimprovisatör.

Redan där borde jag ge upp och skaffa en annan hobby. Men det vore ju skam på torra land om jag inte klarar av att lära mig ett endaste ynka pluttinstrument. Vill jag ligga hopskrumpen på min dödsbädd och tänka:

- Jag ångrar ingenting... förutom att jag aldrig lärde mig spela på dragspelet.

Nej, för tusan. Och när dragspelskursen jag anmält mig till blev inställd (för lite intresse, but why?) så finns det bara en sak att göra: självinlärning.

Den gula boken är Lättfattad dragspelsskola av Sven Magnusson. Jag fick den av en bekant vars pappa hade en dansbandsorkester under det glada 70-talet. Kände att det borgar för viss kvalitet. Dessutom är den riktad både till piano- och knappdragspel.

Den ljusblå boken är Palmer-Hughes Accordion Course med copyright MCMLII, det vill säga 1952. Den är riktad till pianodragspel, men själva noterna och övningarna är alldeles utmärkta. Och teckningarna! Så himla gulliga.

Den här låten ser jag fram emot att lära mig: Grönsaker på parad.

Jag är en dragspelande kålrot.

fredag 20 maj 2011

Kristaller och LCD-skärmar.

Idag vaknade jag som vore jag berusad. Snurrig och däckad och illamående. Mmm, fräscht. Jag var helt enkelt grymt åksjuk, trots att jag bara hade legat ner och snarkat i åtta timmar.

Stapplade till doktorn, gjorde några motoriska tester (det var roligt!), fick ligga ner på en brits och provocera fram illamående (det var mindre kul) och sen gick jag hem med min diagnos:

Kristaller susar omkring i örat och gör mig åksjuk. Fint. Jag tänker mig en liten LCD-skärm som blinkar ERROR ERROR inne i örat. Eller så ser kristallerna ut som de där kariesplupparna som studsar av tänderna i Extra-reklamen. Fast i örat dårå.

Hur gick det här till då? Har jag hoppat bungyjump? Dansat väldigt häftigt? Simmat under vatten i timtal? Vad är det som har provocerat fram detta anfall av yrsel, illamående och öronkristalldisco?

Det var kväll. Jag låg i sängen och läste Allers. Käken var stel, så jag stretchade den. Såhär lät det:

- [KNAK!] Oj, vad yr jag blev.

Ja, vad ska man säga. I'm living the dream.

torsdag 19 maj 2011

Adam Tensta.

Häromdagen hittade jag ett nummer av Gaffa när jag sprang omkring i byn. Det är en gratis musiktidning som jag aldrig har läst tidigare, men när jag såg Adam Tensta i folkdräkt så norpade jag den direkt. Visst är han stilig!

Det var en bra intervju. Och jag säger det inte bara på grund av Rättviksdräkten, utan också för att han verkar vara en bra kille med vettiga åsikter. Och så är han nykterist. Och gör tuff musik. Och bär folkdräkt. Sånt gillar jag.

Bra där, Adam Tensta!

onsdag 18 maj 2011

Benjaminfikuspåskriset.

Jag tyckte min ståtliga benjaminfikus såg lite trött ut. Pytsade på lite vatten. Skulle nog inte ha gjort det. Benjaminfikusen blev så chockad över den plötsliga vattningen att det rasslade till och resultatet blev följande:

Tre blad kvar. Jamen vad fint. Jag har odlat ett benjaminfikuspåskris.

Det här är förmodligen spiken i kistan på mina illusioner om gröna fingrar. Inte nog med den stackars fikusen, jag tar kål på kaktusar också, och andra "tåliga" ökenväxter. Den enda blomman som jag misslyckas med att mörda är min orkidé. Märkligt nog passar min virriga vattenransonering som hand i handske.

Men det finns hopp. Små ljusgröna knoppar tittar fram på mitt benjaminfikuspåskris.

Snart kommer den stå grön och grann i stugan. Ja, tills alla bladen rasslar ner bakom elementet igen, villsäga.

tisdag 17 maj 2011

Skansen.

Det fina med att besöka Skansen är allt som man kan titta på. Och blommor att lukta på. Och så måste man ta en fin bild med blommor såklart. Som den här:

Som sagt, Skansen! En trevlig plats att besöka när det är lite halvmulet och man på ren impuls bestämmer sig för att åka båt till Djurgården för att titta på Stockholms snyggaste port. Ja, du vet vilken port jag menar, eller hur?

Den på Seglora kyrka såklart:
Den visar dessutom riktningen. Uppåt! Det vore ju skam om den pekade neråt. Fast då skulle man kunna sätta två prickar på dörren så blir det en glad gubbe. Och så skulle det problemet vara ur världen.

Inga rosor blommade, däremot vippade glada tulpaner på kronbladen. Så mycket Star Trek som en blomma kan bli:


I lanthandeln inhandlades en isskåpskall cider. Den var himla god och jättestor. Vi satt på en bänk och låtsades att det var alkohol i den. Det var roligt. Sen tröttnade vi.

Porr för lantisar i storstan: gärdsgård i motljus.

Och en liten förgätmigej hamnade på bild. Den blomman får mig alltid att tänka på sagan i den sönderlästa barnboken hos mormor. Det fanns tre olika böcker, jag tyckte bäst om den röda för den innehöll sagan där det stektes pannkakor på slutet. Och jag har alltid gillat pannkakor.

Vi ville titta på en uggla. Det gick sådär.

Men vi såg en björn. Den tittade på utsikten och såg ut som en cowboy.

Vi tittade på sälar. Oj vad många sälar vi såg. Man kunde knappt se vattnet för alla sälar. Ja jisses med sälar.
Och som final såg vi en gås på ett hett grästak.

Sen åkte vi hem. Det var en fin dag.

söndag 15 maj 2011

Sandlådor.

Vi är många som har sökt, men aldrig lyckats. Blod, svett och tårar har kantat vår väg. Var det en myt? Kunde det verkligen vara sanning? Till slut lät det mer som ett gammalt djungelordspråk. Men jag var säker på att den fanns. Och äntligen, efter flera års letande har jag äntligen hittat den.

Sandlådekyrkogården.

Platsen där de åldrande sandlådorna samlas för att dö.

lördag 14 maj 2011

Schlagerdirndl!

Ikväll är det schlagerfinal i Düsseldorf och vad är passande klädsel? Jo, en dirndl!

Det här är den mest musikaliska av mina dirndlar. Japp, jag har flera. Den här har små musikanter tryckta i vitt. Ser du dragspelaren?

Och håret är flätat och fastsatt på huvudet. Tjusigt värre!

Men mest av allt måste man ladda upp med den bästa schlagern genom tiderna:


Hurra!

Skräckkonsert.

Igår var det fredagen den trettonde, och vad passar bättre än att gå på skräckkonsert? Stockholms Gosskör uppträdde med 120 korister, mäktigt!

Det var lite halvklurigt att hitta till Musikaliska - jag blandar alltid ihop var Dramaten och Nationalmuseum ligger - men vi kom ju fram till slut. Det var många far- och mormödrar på plats.

En hörna av fasaden var avspärrad med stora FARA-skyltar. Vi tittade och tittade men begrep inte vad som var faran. Inget ramlade ner och inget kom upp ur gatan. Men vi gick in i byggnaden för säkerhets skull.

Här är en snygg lampa. Förmodligen en av de snyggaste lampor jag har sett.

Och sen började gossarna sjunga. Jisses vad vackert de sjöng! Man vet att man är på en bra konsert när man börjar gråta.

Bra där!

torsdag 12 maj 2011

Gubben i den rosa kostymen.

Idag fick jag fint besök i butiken - Astrid kom förbi! Vi pratade lite om böcker och om det varma vädret som lockar fram tokfransarna. Och precis när vi hade sagt det så kom en äldre distingerad gubbe förbi. Hans rosa, välpressade kostym matchades med röd nejlika i knapphålet, och det syntes på honom att han hade något mycket viktigt att säga.

- Ursäkta, sade gubben, jag är på väg till Operan och gick förbi för att ge er ett boktips. Läs Manifestet av Solanas!
- Aha. Ja, den vill jag läsa, sade jag artigt.
- Den kommer förändra ert liv!
- Jaså, sade vi.
- Ja, och om jag får säga det: den kommer förändra ert liv och er f*tta! Ursäkta mig, nu måste jag till Operan, sade gubben och susade ut ur butiken.

Okeeeeej.

Den oroliga pannkakan.

Häromdagen stekte jag några präktiga pannkakor - jag var tvungen att använda upp de där äggen jag köpte på mig i påskas - och såg något märkligt i en av pannkakorna.

En bekymrad min.
Det var något ängsligt i pannkakans ögon som fick mig att fråga mig själv: vad vill pannkakan säga mig?

- Är den rädd för stekjärnet?
- Är den laktosintolerant och har precis insett att den består till stor del av mjölk?
- Är det en pannkaka med ovanligt stort miljösamvete som tycker att jag borde byta till ett mer klimatsmart tillagningssätt, till exempel genom att hälla ut smet på en solvarm sten och sen vänta en tre, fyra timmar tills solen har stekt färdigt?

Frågorna är många.

tisdag 10 maj 2011

Paul Auster. Paul Oyster? Pålåster!

Nog har jag varit nervig i mina dagar, men sällan har jag varit så nervös som idag. Nej, det är inte Rex Manning Day, men nära nog: idag signerade Paul Auster i butiken.

Ojojoj! Ja, alla var nog lite pirriga. En internationell författare är alltid kul, och med så hängivna fans är det extra roligt. Hela veckan har kunder med glittrande ögon frågat:

- Är det sant? Hur dags? Åh vad roligt! Får man ta med en gammal bok? Iiih! Pålåster!

och precis innan det satte igång utbrast en äldre dam med några Paul Auster-böcker tryckt mot bröstet:

- Det känns som att man är tonåring igen!

Det var så himla lyckat! Alla som stod i kö hann få sina böcker signerade (boken är på väg, Peter!) och jag klämde in mig bredvid Paul Auster i egen hög person. Notera hans min.


Vad ska man kalla den där minen? Halvleende? Tillkämpad grimas? Nä, jag tycker karln ser ganska nöjd ut. Mungiporna går inte helt nedåt iallafall. Men vad var det jag sade som lockade fram den där minimala halvsmilet?

- Hello mister Auster, may I take a picture with you? skrek jag.
- Sure.
- Thank you. I really enjoyed Smoke.
- Hgrf, grymtade Paul Auster.

Jag står alltså i en bokhandel. Paul Auster-böcker överallt, boksigneringen är nyss avklarad och han är på väg till Författarscenen med sitt bokförlagsfolk för att prata om sitt författarskap. Böcker, böcker, böcker.

Och jag säger att jag gillar hans manus till filmen Smoke.


Men vad tusan. Det är ju en grym film.

söndag 8 maj 2011

Valands och vitsippor.

Vitsipporna blommar i mängder. Det är så trivsamt. Man hade liksom glömt att det finns fler saker än snö som kan göra marken vit.

Igår blev det en promenad till Liljeholmen i solskenet. De hade en liten marknad på torget.

Jag köpte honung från Tyresö. Grymt god! Gillar att köpa honung från små biodlare. Mycket trevligare än att köpa anonym importhonung. Och mycket godare. Och miljövänligare.

Sen gick vi till Valands och fikade. Deras äppelkaka är jättesmarrig och känns väldigt tysk, lite som streuselkuchen nästan. Det gillar jag.
Författarspaning: Jonas Hassen Khemiri satt och skrev i ett hörn, titta!

Ja alltså, han satt i hörnet tidigare och skrev, men eftersom jag:

1) inte är någon paparazza och
2) är kool och bryr mig inte om att författare sitter och skriver i hörnen men
3) bryr mig ändå tillräckligt för att fota av författarens urdruckna kaffekopp.

Joråsåatt.

fredag 6 maj 2011

Bossypants.

Jag har läst Bossypants av Tina Fey.

Vilket fantastiskt omslag. Jag kan inte sluta titta på det. Det är som en saga. Kanske är det en saga som heter Kvinnan med de fantastiska armarna. Men framförallt tänker jag på den där polska prinsessan som kunde slå i spikar med händerna (denna fakta har jag tagit från en gammal Kalle Anka & Co och är förmodligen från en mycket trovärdig källa).

Jag har kollat på max ett halvt avsnitt av 30 Rock och jag kommer ihåg att jag fnissade lite på ett ställe. Att kalla mig för ett Tina Fey-fan vore väl att överdriva. Men nu! Ojojoj.

Alltså grejen är denna: hon skriver roligt. Hela tiden! Det är smart och kvickt och rappt och kängor till höger och vänster men mest till sig själv. Hennes tilltal är så självklart och kul att jag skrattar fram citat på engelska för att min omgivning också ska haja det roliga. Det brukar låta så här:

- And he said once to me-hi-hi-hi! Amen guuud! Dat he vood lajk too-hohoho! Graak!

och sen kan jag inte prata mer för jag skrattar så mycket och måste fortsätta läsa.

Seriöst. Jag skrattar hela tiden. Ja, nu också. Jag kan inte låta bli att bläddra fram och tillbaka för att läsa alla sköna citat och knäppa twister. Utan att spoila nåt skämt så måste jag säga att jag skrattade extremt mycket till An Irish Goodnight. Jag får lite kramp i magen nu bara jag tänker på det. Kramp är i detta fallet ett bra tecken.

Tina Fey for president! Eller iallafall humorminister. Eller bara att hon skriver en bok till. Fort.

torsdag 5 maj 2011

Tandkräm.

Det låg en överkörd tub med tandkräm på gatan.

Jag antar att grannen vaknade lite extra tjurig i morse. Kanske hade han sovit dåligt, blivit stel i nacken. Kaffet var surkärvt mot magen. Tänderna belagda med nattens plack.

- Ofräscht, tänkte han och kände hur de blottlagda tandhalsarna ilade. Borde kanske flossa. Borsta. Gurgla.

Grannen klämde på tandkrämstuben. Och han klämde och klämde och klämde.

- Vahinihelvittu! skrek han och kastade ut tuben genom fönstret, klampade nerför trappan, startade bilen och körde över sin nästan tomma tandkrämstub. Två gånger.

- Gu va bra, tänkte han. Nu har jag ju tandkräm.

onsdag 4 maj 2011

Kiitos!

Det är lite gulligt när turister har ansträngt sig för att tala till den inhemska befolkningen på deras egna språk.

Eller så blir det som idag när en ung amerikansk tjej glatt tog emot sin bok och sade:

- Thank you! Erhm... Kiitos!

måndag 2 maj 2011

Bruce, Godzilla och Juanita Banana.

Stockholms bästa loppis är Myrorna i Ropsten. Jag hittar alltid roliga prylar där, och idag var inget undantag. Jag hittade den finaste turnétröjan nånsin, nämligen Bruce Springsteens Born in the U.S.A.

Episkt!

Inte nog med att jag har en kaxig jeansgump (ja, jag säger gump) på magen, ryggen är fylld av turnéplatser med så exotiska namn som Tallahassee, Murfreesboro och London. Jag ser framför mig hur jag sitter i soffan med starkt kaffe, lyssnar på Cover me (klicka för att lyssna!) och känner mig hur tuff som helst.

Jag sydde förresten färdigt gardinerna med Godzilla-motiv idag också. Det är ganska svårt att ta foto på tyg i motljus - damn you, sun! - men man får ett hum om motivet iallafall.

Episkt!

Och just ja, jag hittade ju den här fantastiska skivan på Myrorna också:

Vad fint att de kände sig tvungna att skriva Fun! längst ner. Som att man inte skulle haja det av det vansinniga omslaget. Eller att den är utgiven på Karate Records.


Det här är nog det knäppaste jag hört. Men jag måste säga att det var Fun! Och jag tror att Karate Records är det nya svarta. Kom ihåg var ni hörde det först.