onsdag 26 december 2012

Snögraffiti.

En fin sak med vinter är att man får skriva roliga saker i snön. Som Solveig. Eller Katten är söt. Eller Du luktar pastej.

Eller så hittar man en glad gubbe där man minst anar det.


Var inte orolig, han luktar inte pastej.

måndag 24 december 2012

Gul Jod!

Granen är klädd, bocken håller vakt, saffranspannkakan är uppäten och klapparna ska snart slitas upp av ivriga fingrar. 


Dags för andra pakethögen för idag. Hurra för dubbelsittningar! God Jul!

torsdag 20 december 2012

Monsterjulpynt.

Dags att rota fram jultomtar och julbockar och julstjärnor och piffa till granen. Och när man är igång, varför inte piffa till dinosaurien?




Äh vad tusan, roboten får också en liten tomteluva:


Ibland är det kul att vara en pysslig nörd. Eller nä, det är kul nästan jämt.

måndag 17 december 2012

Födelsedagshelg.

I helgen fyllde jag år. Hurra! Lägenheten fylldes av familjemedlemmar, tio stora och små människor fick plats i ettan, men det behövdes lite mer svängrum: mot Skansen!


Bilden har syrran piffat till, den blev fin tycker jag. Precis så glada var vi! Och när snöstormen blev för bitande så halkade vi ner till Skansen-Akvariet och tittade på nakenråttor, krokodiler, silkesapor och rockor. Och jag menar, varje födelsedag då man får klappa en orm är ju EPISK!

Tack nära och kära för att ni förgyllde min dag med telefonsamtal, sällskapsspel, kakor, sång, pussar, kramar, snöbollskrig och kebab. Puss och kram!

onsdag 12 december 2012

Utrensning.

Eftersom jag släpar hem lassavis med böcker i och med mitt jobb, så krävs det en utrensning då och då. I helgen gallrade jag ut tjugotre titlar ur bokhyllorna. Det blev en ordentlig hög till Stockholms stadsmission.


En del har jag läst (det var butlern som gjorde det!), andra är dubletter, eller bara såna som jag vet att jag aldrig kommer att läsa. Schyssta böcker, men tänk hur många andra bra böcker det finns. Böcker som bara väntar på att komma hem till mig och bli söndertummade i soffan.

måndag 10 december 2012

Mosshalsduk.

Om man har en ganska krazy mössa så kan det vara skönt att ha en diskret halsduk. Eller en som inte är i femton olika färger med lika många mönster. Ibland är det enkla ganska schysst faktiskt.


Den här halsduken blev efter många upprepningar och mycket muttrande en vanlig rektangulär halsduk i mossstickning. Såhär gör man:

Rota fram 200 gram tvåtrådigt yllegarn ur jättesamlingen i förrådet (detta kan ta en stund för man måste klämma på varenda nystan man stöter på). Lägg upp 29 maskor på stickor 5 mm. Sticka mosstickning med dubbelt garn tills garnet nästan tar slut. Maska av och andas ut över att garnet precis räckte till avmaskningen. Klart!


Jodå, varm och gosig blev den. Den är i ganska kort och behändigt format, två varv runt halsen och that's it. Ingen man snubblar på i trappan direkt. Nimt gjort, värmer gott.

fredag 7 december 2012

Kundpinne.

Hade nästan gått genom kassan på Hemköp innan jag upptäckte att jag fortfarande höll en kundpinne i tryggt förvar i handen. Försökte skoja med kassörskan att jag var minpinnesnattare. Hon skrattade inte.

På vägen hem lyckas jag halka på en isfläck och ramla rätt på min kasse med varor.

   Gick det bra? frågade ett par lite längre bort.
   Ja, ropade jag, jag försöker bara samla ihop min värdighet.

Nä, nu blir det Pommac och På spåret. Trevlig fredag!

tisdag 4 december 2012

Vintertulpan.

Åkej, jag vet: att köpa tulpaner i advent är ungefär lika säsongsfel som att äta fastlagsbullar i november. Men hey, jag gillar semlor, och blommor behövs när dagarna inte blir ljusare än bleksiktig välling.

Behold, the tulpanbukett of advent!


Nu ska jag slajsa upp en lussekatt och proppa den full med mandelmassa och grädde. Blir nog finfint, det där.

måndag 3 december 2012

Strömavbrott.

Det var strömavbrott idag. Större delen av söderort släcktes ner. Kanske någon som kopplade in gammelmosters adventsljusstake? Och POFF! försvann strömmen.


När strömmen väl kom tillbaka blev det vackert i fönstret igen. Och en liten ren tittade nyfiket fram bakom saintpaulian.


För att få riktig adventskänsla så plockar man fram mors adventsstjärna i halm. Då blir decemberkvällarna lite ljusare.


fredag 30 november 2012

Hjärtechips.

Plötsligt händer det: hjärtechipset.


Och det är inte första gången. Man skulle kunna säga att det beror på att jag är särdeles hjärtegrann som drar åt mig hjärtformade chips som en magnet.

Eller bara att jag konsumerar ohemult mycket chips.

onsdag 28 november 2012

Knäck.

Som butiksbiträde gäller det att vara ute i god tid så att man hinner med julpysslet innan december börjar; innan rösten blir gäll och önskar Gaa Jiil! [så som det sägs när man är glad och i gasen] till alla och envar. 

Jag kokte knäck (notera hur oerhört stajlad den här bilden är):


Eftersom jag tidigare har misslyckats med knäck så gjorde jag allting grundligt den här gången. Jag använde till exempel tomma formar. Det är att föredra framför redan fyllda formar. Tips från coachen.


Sen använde jag en träslev för att röra. Empiriska studier visar nämligen att plastredskap smälter i varm godissmet. Och eftersom jag tycker kulprovet är för stadsbor (läs: jag har aldrig lyckats med det) så använde jag termometer för att veta när smeten var uppe i 125-130°.


Och sen är det bara att pytsa upp smeten. Varje år försöker jag hitta det bästa sättet att få den snabbstelnande knäcksmeten ner i formarna, och i år provade jag att använda såsslev. Det var klurigt.


Och lite kladdigt blev det. Men det tar vi inget extra för. Häpp!

torsdag 8 november 2012

Mösspåtagning.

Jomenvisst, man fick vara ordvits i ett korsord igen, närmare bestämt i måndagens Aftonbladet. Jag får vara det då och då, men det är inte alltid nyllet syns. Oftast är det en hand eller en fot som får agera fotoobjekt. Men den här veckan blev det en bild knäppt i stundens hetta:


Nota bene: det var lite för varmt för vinterjacka och huvudbonad då bilden togs, jag svettades en del i solskenet. Allt för konsten, mina vänner.

tisdag 6 november 2012

Katten.

Det blev en hel del mat i helgen. Fika och kakor och äppelsvarv och stek och äppelkaka och butterkaka och småkaka och leverpastej och rågbröd och kryddost och stollen och knäckebröd och revben och potatis och allt möjligt gott.

Till och med småfåglarna fick mat. Det blev de nog väldigt glada över.


Några kilometer från fåglarna stack en röd katt upp sitt glada plyte. Känsliga tittare kan vara lugna, kissemissen är på betryggande avstånd från proteinkällan som utgörs av talgoxarna.


Ibland räcker det med god mat, gott sällskap, gulliga småfåglar och en söt liten katt. Man behöver liksom inte mer. Det är bra så.

tisdag 30 oktober 2012

Lussekatter.

Mataffären vid jobbet har börjat skylta lussekatter. Är väldigt kluven till detta.

Å ena sidan: Jisses vad tidigt! Sanna mina ord: ur led är tiden. Snart kommer de ha Mårtensafton i augusti. Håhåjaja.

Å andra sidan: Äntligen! När kommer semlorna?

söndag 28 oktober 2012

Olja.

Visst katten, när jag rotade runt efter vantarna så hittade jag de här påbörjade strumporna i näverkorgen. Blålilaskimrande, som olja på vatten, ligger de som ett dåligt samvete över vad jag egentligen borde sticka på inför vintern (strumpor, strumpor och åter strumpor).


Men det är ju ganska enahanda, att sticka strumpor. Dock ser de tjusiga ut i närbild.

lördag 27 oktober 2012

Sjukdomsvantar.

Eftersom jag avslutade fredagen med att bli sjuk så kommer helgen att tillägnas snor, Star Trek och stickning. Jag rotade fram vantarna som jag påbörjade i april förra året (effektivitet är mitt mellannamn) och glatt stickade vidare på trots att jag misstänkte dem till att vara för trånga.

Tips: om man tror att vanten är för trång, då är den för trång. 

Hursomhelst, efter lite funderingar av typen Den kanske töjer sig och Min hand kanske krymper om jag tvättar mig varmt så repade jag upp och stickade om och rätt vad det var så hade jag kommit såhär långt:


Jomenvisst, inte så jättejättemycket kvar. Får se hur det ser ut efter helgen.

fredag 26 oktober 2012

Övergångsstället.

Det är mycket byggen i stan nu. Fasader byts ut, vägar får stora gropar som sen fylls igen, spadar sätts i marken och provisoriska gångbroar dyker upp som hårsnoddar i gympapåsen. Överallt alltså.

Skyltar ställs ut och mejas ner:


Kör sakta står det. Uppenbarligen var det nån som inte gjorde det.

Och vad har hänt på övergångsstället? Antingen har någon blivit så förbannad på att fotgängarna finns överallt - överallt! - i den här stan och bara dundrat över skylten med sin stadsjeep tills den låg platt som en pannkaka. Skylten alltså, inte stadsjeepen.


Eller så var det någon som väldigt gärna ville visa folk åt vilket håll bussterminalen ligger, och bestämde sig för att en präktig skylt som pekar åt rätt håll, det är grejer det. Som brödsmulor för att hitta hem, fast i något mer urban form.

torsdag 25 oktober 2012

Telefonkiosken.

Hejdårå, telefonkiosken. Det var trevligt så länge det varade. Jag minns telefonkorten och hur stort det kändes att kunna ringa hem närsomhelst. Att kunna nå folk även om man hade glömt mobiltelefonen hemma.



Frågan är bara: var ska Stålmannen byta om nånstans?

onsdag 24 oktober 2012

Gul och blå.

Det börjar bli dags att plocka fram vantarna. Eller kanske sticka ett par nya. Jag började på ett par i somras hos mor, hittade (läs: norpade) lite tvåtrådigt växtfärgat garn i en skön blå nyans, och så två gula tampar av entrådig Fårö tror jag det är. 


Jag får lite sjuttiotalsvibbar av den här färgkombon. Utanpåskjorta och träskor liksom. Gillart.

tisdag 23 oktober 2012

James Tiberius Kirk.

Det där med att vara vuxen är ganska gött. Man kan till exempel äta godis till frukost, eller ha Terminator-maraton fram på småtimmarna. Eller så kan man köpa Star Trek-relaterade prylar när man känner för det.


Nu kan jag inte prata längre, jag och Kirk ska ge oss ut och slåss med Gorn.




måndag 22 oktober 2012

All you need is löv.

Det är väldigt mycket löv på marken nu. Under några dagar framöver kommer de sista bladen lämna träden, och efter några regnskurar blir det en helt annan färgskala. Men än så länge är det gult och fint.


Jag måste säga att turkosa skor passar alldeles utmärkt till gula löv. Måste komma ihåg det inför nästa höst.


Kom att tänka på en vits som jag läste i KP (eller möjligen Serie-Starlet) när jag var yngre:

Två björkar talar med varandra.
 - Do you löv me?
 - Näver.

Ah, poesi på en höstklädd äng. Nu måste jag rota fram några gamla Fantomen som motgift.

söndag 21 oktober 2012

Bullens kokbok.

Jag fick ett paket med hur många frimärken som helst på. Sexton stycken närmare bestämt. 


I hörnan satt kungen och plirade ovanför en lite mer fårad version av sig själv.


Det var svårt att välja vilket frimärke som var finast. Det står jämt mellan jubileumsfrimärket för Statens Järnvägars hundraårsjubileum, och det lite mer psykadeliska märket som firar att Lunds universitet fyllde trehundra år.

Men vad innehöll detta mångfaldigt märkta paket? Jag vecklade upp tapeten som tjänade som omslagspapper...


...och hittade Bullens kokbok!

Japp, mannen på burken med Bullens pilsnerkorv, Erik Berglund, gav ut ett par kokböcker i sina dar. Just den här är från 1934 och innehåller flera spännande recept, bland annat på vaxholmare, omelette paysanne samt den lite oväntade rätten strömmingssoppa.


Jag tror det här betyder att jag måste ordna en trettiotalsafton snart. Fram med vevgrammofonen och gjutjärnspannan! Men jag kanske skippar just strömmingssoppan.Till all lycka för mina grannar.

lördag 20 oktober 2012

Laprika paprika.

Det där med gröna fingrar har inte varit min grej. Mina krukväxter har lidit i det tysta tills jag en dag upptäckte dem på nytt och inser att de är bruna, fula, torra och förmodligen stendöda.

Men vad tusan, man ska utmana sig själv. Så jag köpte en liten paprikaplanta i våras, i nån slags vision om att jag skulle bli självförsörjande på paprikafronten. Nåväl, en dag så hade något grönt och kikärteliknande ploppat fram ur min lilla växt:


 - Vilken grej! tänkte jag och fortsatte med mitt magiska växtknep (hett tips: det har med en vattenkanna att göra) och efter några veckor såg det ut såhär i fönstret:


Japp, inte bara en utan två små paprikor! Jag har alltså inte bara lyckats hålla liv i en paprikaplanta utan även fått den att bära frukt. Zombieapokalypsen, here I come! Jag är redo för alla möjliga katastroffilmsscenarion nu, för i mikroklimatet som heter "vardagsrumsfönstret" frodas växtligheten.

För att mitt huvud inte ska börja svälla av självgodhet så följer en liten jämförelsebild där man ser hur stora paprikorna är när de ligger i min hand:


Åkej då, kanske en liten bit kvar tills jag är självförsörjande, men som fyllning till två små tacobåtar borde de räcka. Med mycket guacamole till.

fredag 19 oktober 2012

Geléhallon och ett hedrande quiz.

Igår var det sommarfest på jobbet. Det är nåt speciellt med att jobba i bokhandel, när man får placera sommar- och julfesterna lite mer kreativt. Som en sommarfest i oktober. Och julfesten i februari. Men riktigt så långt har vi inte kommit än.

Det traditionsenliga quizet låg framme på borden när vi satte oss. Jag var svaret på fråga nummer fem, det var hedrande. 


Nästa steg i att ta över världen blir att vara med i Metrokrysset. Host host. Nudge nudge.



Vi fick plockepåsar med oss hem. Det låg geléhallon i min. Jag kom att tänka på mormor, hon hade ibland geléhallon hemma. Jag minns dem som lite torra och hårda, inte alls så mjuka som när man öppnar en ny påse och häller upp i duralexskålen.

Så nu ska jag bara vänta ett par veckor tills de smakar som de gjorde förr. Om jag kan vänta så länge innan jag äter upp dem.

tisdag 12 juni 2012

Det svävande smöret.

Ibland är det lite klurigt att få plats med all mat i ett litet lägenhetskylskåp. Då får man knöla in matvarorna bäst det går, på både höjden och tvären.

Och när man sedan tar bort maten på bottenplan så händer plötsligt märkvärdiga saker: smöret börjar sväva.

En dag bestämde sig smöret för att låtsas vara ett lättmargarin.

tisdag 15 maj 2012

Den ständige följeslagaren.

Jag har sällan med mig kameran nuförtiden. Har liksom kommit av mig lite med fotandet. Eller iallafall det medvetna fotandet. För mobilen har jag jämt med mig, och ibland råkar jag knäppa en högst omedveten bild när jag fipplar lite oaktsamt. Som den här:


Oerhört hög konstnärlig kvalitet, det vill jag lova. Jag kallar verket för Den förvånade gatan.

Eller så fotar jag knasiga grejer. Som den här trafikskylten. Visst, man har ju hört om highway to hell, men finns även cykelväg till himlen?



Och det här kärleksfulla kladdet gör mig bara så himla glad. Jag ser framför mig en pytteliten gubbe med en lika liten gumma och att de var ungdomskärlekar och har hittat tillbaka sisådär sextitre år senare.  Och så bestämde de sig för att rita sina namn på ett betonghus på Mäster Samuelsgatan. Fint som snus.

Ibland så tar även jag konstnärliga bilder på min middag. Som en ångande tallrik hemkokt ärtasoppa med rökt sidfläsk. Gud så gott.


Det finns ju inget så gott som en hederlig ärtasoppa. Men hemkokt ska den vara. Och serveras med iskall mjölk, ingen punsch eller sån skit, tjockmjölk i duralexglas. Det är grejer det.

lördag 5 maj 2012

Länge leve kursen!

Idag har jag varit på kursen Sticka med två färger och våga klippa. Åh vad roligt det var!

 

Ledare var begåvade Heléne som driver bloggen En till stickblogg. Grymt bra och inspirerande, precis som en ledare ska vara. Och det knöggliga stycket på bilden ovan förvandlades till ett lite plattare verk nedan:


Jamen tuben då? Blev den uppklippt? Jajamensan, den blev både klippt och en liten kant blev upplockad och stickad.


Nu känns det där med att sticka koftor på rundsticka plötsligt inte så svårtåtkomligt. Vi får se vad framtiden håller i sin midjeväska. Säkerligen något tvåfärgat och stort projekt. Det är ju bara det ljuvliga dilemmat att bestämma färg. Och modell. Och mönster. Och garnmärke. Jisses!


Det där med att fota sin stickning är dock inte alltid så himla lätt. Bilden ovan väljer jag att kalla för Handen griper fruktlöst mot den textila ytan medan pinnstolen tittar på.

söndag 29 april 2012

Stickmarkörer.

Det behövs lite stickmarkörer till kursen, men jag hade inga hemma. Tyckte inte jag hittade några fina heller, verkar mest finnas tussinuttiga med glaspärlor och glitterjox. Eh, inte nåt för mig.

Däremot hade jag ett oanvänt armband hemma. Fick för mig att jag skulle pilla sönder det och sätta fast berlockerna i andra ringar.

Häpp!


Ser man på, där fick jag helt plötsligt en hel drös stickmarkörer gjorda. Jaha, men funkar de då?


Jomenvisst, den här lilla stickmarkören passade ju finfint. Åtminstone på en 2,5 mm rundsticka. Tror jag måste rota i gömmorna efter fler halvtrasiga armband, för det här var riktigt roligt.