Jag har sällan med mig kameran nuförtiden. Har liksom kommit av mig lite med fotandet. Eller iallafall det medvetna fotandet. För mobilen har jag jämt med mig, och ibland råkar jag knäppa en högst omedveten bild när jag fipplar lite oaktsamt. Som den här:
Oerhört hög konstnärlig kvalitet, det vill jag lova. Jag kallar verket för Den förvånade gatan.
Eller så fotar jag knasiga grejer. Som den här trafikskylten. Visst, man har ju hört om highway to hell, men finns även cykelväg till himlen?
Och det här kärleksfulla kladdet gör mig bara så himla glad. Jag ser framför mig en pytteliten gubbe med en lika liten gumma och att de var ungdomskärlekar och har hittat tillbaka sisådär sextitre år senare. Och så bestämde de sig för att rita sina namn på ett betonghus på Mäster Samuelsgatan. Fint som snus.
Ibland så tar även jag konstnärliga bilder på min middag. Som en ångande tallrik hemkokt ärtasoppa med rökt sidfläsk. Gud så gott.
Det finns ju inget så gott som en hederlig ärtasoppa. Men hemkokt ska den vara. Och serveras med iskall mjölk, ingen punsch eller sån skit, tjockmjölk i duralexglas. Det är grejer det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar