torsdag 30 oktober 2014

Garnfeber i Älvsjö.

I helgen var jag på Syfestivalen i Älvsjö. Hurra vad trevligt! Jag hängde på låset redan på fredagsmorgonen, tillsammans med ungefär tre miljoner andra slöjdintresserade människor. När dörrarna öppnades så sprang jag väl inte direkt, men man kan säga att jag gick väldigt snabbt och målmedvetet och kanske tacklade en och annan tant på vägen. Sorry, tanten!

Jag hade nämligen bestämt mig för att direkt besöka Magasin Duetts monter för att klämma på deras garn Supersoft som jag har hört så mycket gott om. Och titta, jag var först! Inte ett endaste nystan hade rubbats ur sina (färg-)cirklar.


 Alltså, den där bilden är en lisa för själen. Trevligt garn i vackra färger och allt är prydligt sorterat. Fint som snus!

Garnet var uppstickat i flera plagg, bland annat i form av en Pebble cliff som hängde och såg mysig ut. Man blev ju lite sugen faktiskt. Notera folkmängden i bakgrunden - poppis monter!


Magasin Duett var inte enda trevliga montern på mässan, det fanns hur mycket som helst att titta på. Det var ingen brist på roliga garner:


Vid de roliga trikåtygerna blev det långa köer, inte konstigt när det är så fina grejer:


Och kolla vilket fint bokbord Sätergläntan hade! Nämen titta, Latvieša Cimdi ligger där och lockar. Vad roligt! Då kan fler vantnördar få finfin inspiration:


De hade även en rolig mobil med lite yllebroderier. Kanske något för alla nåldynor som ligger hemma och skräpar?


Och i en annan del av mässan hängde de här praktfulla täckena:


Och så såg jag en snygg skylt som inte alls hade med slöjd att göra:


Jaha, men vad köpte jag då? Jomen garn förstås! Passade på att köpa lite tvåtrådigt garn från Snaeldan:


Det kan nog bli ett par vantar av det framöver. Eller början till en tröja. Eller nåt glatt turkost. Och det var inte det enda jag köpte på mässan. Jag passade nämligen på att köpa lite Supersoft också, närmare bestämt sex snygga nystan i glada färger:


Och vad ska det bli av det här tänker du? Tja, nåt färgglatt lär det bli. Och mönstrat. Nu vill jag nog mest sticka en Bullens pilsnerkorvburk i ull. Det vore unikt.

måndag 27 oktober 2014

McFitti.

Det finns väldigt mycket att titta på när man knatar längs Berlins gator. Överallt sitter små lustiga och snuskiga och knäppa och gulliga klisterlappar. Som den här kära lilla gubben:


Snygga godisautomater finns det gott om. Men jag undrar hur gott godiset är. Och om det är någon ruljans på affärerna i den.


När man var liten så hängde man jämt över de där automaterna med jättehårda tuggummikulor som liksom krasade sönder i munnen. De kletiga slajmhänderna var obrukbara efter en kväll. Inte fick man nån fantomenring heller. Ändå drogs man till dem som dammkorn till teverutan.

Hursomhelst, det är ett vänligt klimat i Berlin. Titta, till och med sopcontainrarna vänslas:



Och såklart är skyddsgallren framför affärerna mycket trevligt målade:


Men allt är inte neonfärger och tokroliga stencilmålningar. Det finns även en och annan grinande drakhundsgris.


Resten av staketet var inte heller så pjåkigt. Och med "inte så pjåkigt" menar jag "fatta vad mäktigt!":


En bit bort från det mäktiga staketet så såg vi en otroligt enslig rabatt. Tänk att ha en rabatt som är större än vår lägenhet och så planterar man en endaste liten grönsak i den. Kanske är det en rabatt för de som verkligen gillar hårt packad jord?


Och när man plåtar ugglemålningar så kan det bli som så att det råkar dyka in en människa i bilden. Det blir ju lite fräsigt, särskilt det är så där mycket spänst i stegen.


Förutom målningar och klotter och suddiga gubbar så kan man även bli lite inspirerad av en orange bil med snygga linjer:


Eller en hög brödbackar som förhöjer humöret på den buttraste typ:


En snygg liten papperskorg med tillhörande ordvits:


En himla fin affisch från ett tyskt band:


Och slutligen: mannen med det roligaste namnet:


Okej, jag vet, man ska egentligen uttala det [em:see fih:tti] men jag läser det som vore han en skotsk kille: McFitti. Och det får mig att fnissa varje gång. Även nu. Hihi.

söndag 26 oktober 2014

Hurra!

Mitt bland alla Berlinfoton och höstlöv och lustiga små hundar så sticker jag emellan med den här bilden:


Tänk, ett helt år har gått sen vi två blev tre. Tiden går verkligen både väldigt snabbt och väldigt långsamt på en och samma gång. Bäst att njuta ordentligt av kanelbullarna dårå.

fredag 24 oktober 2014

Kartoffeln in Pantoffeln.

Efter Brandenburger Tor begav vi oss till mina gamla kvarter vid Warschauer Straße. Vi försökte posta vykort. Det gick sådär.


Vi kollade i en hälsokostbutik och hittade den här roliga burken:


Jag köpte en flaska lemonad av märket Proviant, men det var lite för mycket apfelschorle fast med citron om du fattar. Jag gillar nog vanlig icke kolsyrad lemonad bättre. Men flaskan var fin!


Vi åkte till Neukölln och träffade Astrids gamla skolkamrat som visade oss runt i kvarteren. Det var ett trevligt område med god glass och rara ungar. Här är en bild på en lokal:


Vi gick förbi en bokhandel som hade boken Kartoffeln in Pantoffeln vilket betyder Potatisar i tofflor och inte - vilket en skåning kan tänkas tro - Potatisar i potatisar.


Vi sade adjö till skolkamraten och promenerade genom Kreuzberg vidare tillbaka till Friedrichshain. Titta, en fin tunnel! Alltså, det är nåt med tunnlar. Man vill bara stå där och se lite tuff ut. Eller så tar man en bild och låtsas som att man fotograferade något i fjärran och inte bara en liten härlig tegel- och murbrukskonstruktion. 

Äh, vem försöker jag lura? Iiiih! En tunnel! Hurra!

Stötte på en gammal bekant, något mer väderbiten men fortfarande med en läskig charm:

Alltså, affischer med kentaurer och jättebläckfiskar är en riktig publikdragare på mig. Jag kommer sitta på konserten/pjäsen/poesiuppläsningen och undra:

 - Jaja, din poesi är fin och så, men när kommer kentaurerna?


Vi knatade till Oberbaumbrücke och kände av stämningen. Den var trevlig.


Tittade ut över Spree. Det var fint. Vatten, liksom. Yeah.


Vi såg en dront som verkade vara lite sällskapssjuk:


 När skymningen föll så började magen kurra, så vi gick på lokal. Kolla vilket fräsigt toalettlock!


Det toalettlocket var nästan i klass med det här.

 Hursomhelst, maten var supersmarrig och ölen var inte dum den heller. Vi åt mat i skenet av kulörta lyktor och tittade på folk och åt oss mätta.


Vi drog oss tillbaka till vårt lilla hostel och pustade ut på puffen:


 Sen somnade jag medan jag tittade på den ensamma lysknappen mitt på väggen bredvid sängen.


Det var en finfin dag i Berlin.

söndag 19 oktober 2014

Fassbinder, Lenin och jag.

Dag två i Berlin började med smarriga mackor från tanten på hörnet. Alltså, det geni som introducerade remouladsås i smörgåsen förtjänar medalj.


Efter att ha ätit vår frukost på ett skakande tunnelbanetåg så klev vi av vid Potsdamer Platz och tog en traditionsenlig bild i den knasiga spegeln:


Potsdamer Platz har en speciell plats i mitt hjärta. Det är en så mäktig del av Berlin, och samtidigt så märklig. Den är både levande och död på något vis, och ganska annorlunda jämfört med de andra kvarteren jag brukar hänga i. Dessutom besöker jag alltid den här platsen när jag reser till Berlin. 


Jaha, då kan man fråga sig vad man ska dit och göra. För att besöka filmmuseet såklart! Och vi lattjade runt i spegelsalen:


Tittade på snygg gammal scenografi:


Metropolis! Maschinenmensch! Mäktigt!


Sen sprang vi på den här fantastiska bilden på filmregissören Rainer Werner Fassbinder där han står och ser lite härligt slemmig ut:


På en hel vägg satt respektive års kioskvältare till film: en titel från Västtyskland och en titel från Östtyskland. En av de roligaste kontrasterna var året 1970, då Östtysklands blockbuster hette Unterwegs zu Lenin (ungefär På resa till Lenin), medan Västtysklands bidrag var Hurra, die Schule brennt! (Hurra, skolan brinner!).


Sällan har skillnaden mellan öst och väst varit lika tydlig. Snygga affischer dock. Det fanns en del andra filmer också, rätt många med lättklädda damer och/eller stolta indianer, men det är en annan historia.

Sen begav vi oss till Brandenburger Tor och såg såhär glada ut:


Titta, vi har ett byggnadsverk som ploppar ur våra huvuden! Snacka om att ha Berlin på hjärnan. Höhö.