Efter Brandenburger Tor begav vi oss till mina gamla kvarter vid Warschauer Straße. Vi försökte posta vykort. Det gick sådär.
Vi kollade i en hälsokostbutik och hittade den här roliga burken:
Jag köpte en flaska lemonad av märket Proviant, men det var lite för mycket apfelschorle fast med citron om du fattar. Jag gillar nog vanlig icke kolsyrad lemonad bättre. Men flaskan var fin!
Vi åkte till Neukölln och träffade Astrids gamla skolkamrat som visade oss runt i kvarteren. Det var ett trevligt område med god glass och rara ungar. Här är en bild på en lokal:
Vi gick förbi en bokhandel som hade boken Kartoffeln in Pantoffeln vilket betyder Potatisar i tofflor och inte - vilket en skåning kan tänkas tro - Potatisar i potatisar.
Vi sade adjö till skolkamraten och promenerade genom Kreuzberg vidare tillbaka till Friedrichshain. Titta, en fin tunnel! Alltså, det är nåt med tunnlar. Man vill bara stå där och se lite tuff ut. Eller så tar man en bild och låtsas som att man fotograferade något i fjärran och inte bara en liten härlig tegel- och murbrukskonstruktion.
Äh, vem försöker jag lura? Iiiih! En tunnel! Hurra!
Stötte på en gammal bekant, något mer väderbiten men fortfarande med en läskig charm:
Alltså, affischer med kentaurer och jättebläckfiskar är en riktig publikdragare på mig. Jag kommer sitta på konserten/pjäsen/poesiuppläsningen och undra:
- Jaja, din poesi är fin och så, men när kommer kentaurerna?
Tittade ut över Spree. Det var fint. Vatten, liksom. Yeah.
Vi såg en dront som verkade vara lite sällskapssjuk:
När skymningen föll så började magen kurra, så vi gick på lokal. Kolla vilket fräsigt toalettlock!
Det toalettlocket var nästan i klass med det här.
Hursomhelst, maten var supersmarrig och ölen var inte dum den heller. Vi åt mat i skenet av kulörta lyktor och tittade på folk och åt oss mätta.
Sen somnade jag medan jag tittade på den ensamma lysknappen mitt på väggen bredvid sängen.
Det var en finfin dag i Berlin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar