måndag 28 februari 2011

Stickjunta.

Igår hade jag stickjunta hemma hos mig. Det var trevligt. Jag hade slängt ihop ett par pajer och städat och putsat undulaterna. Nej, kanske inte det sista, men undulaterna var faktiskt lite extra fina. Kanske berodde det på dragspelsmusiken tidigare under kvällen?

Det fina med stickjuntan är att man får göra vad man känner för. Man kanske vill virka:


Eller lappa ett plagg:

Eller sy en bonad:

Eller sticka:

Och så blev det kaffe och kakor och bläddrande i stickböcker.
Det var en trevlig stickjuntekväll.

lördag 26 februari 2011

Bär mig!

En pappa med litet barn köper en Alfonsbok av mig:

JAG: Nittiosju kronor, tack.
BARN: Pappaaa...
PAPPA: Ja?
BARN: Brrbm.
PAPPA: Hm? Vill du bli buren?
BARN: Mmm.
PAPPA: Är det en sån dag idag?
BARN: Mmm.
JAG: Åh, jag vill också bli buren!

Det blir tyst. Barnets pappa stirrar på mig.

JAG: ...fast då får jag kanske fråga min egen far.

fredag 25 februari 2011

Promenad till Bagdad.

Vädret velar. Ibland är det tumvantfritt och öppen jacka, ibland är det barnen på Frostmofjället. Bara geten Gullspira som saknas.

Rimfrosten lägger sig som ett vitt skägg runt gräset och kvistarna.

Som en tillfällig bärnsten kapslar isen in skräp och fnas. Det är fint.

Ibland ser det ut att passa in på en annan planet. Det är så spretigt och mjukt på en och samma gång.
Och på andra sidan Årstaviken kurar husen i väntan på våren.
Vi fikade på Bagdad Café, det där fiket som ligger i Medelhavsmuseet. God mat och trevlig utsikt över slottet. Jag skulle kunna sitta här timmavis och bara känna mig nöjd.
Man blir törstig av de kryddiga lammköttbullarna. Då får man dricka lite.
Efteråt promenerade vi genom Gamla Stan. Det var kallare än det ser ut. Var tvungna att pipa in på science fiction-bokhandeln och köpa lite skräpfilm för att värma oss.
Sen såg jag en kvadratmeter barmark och blev glad.
Snart är våren här.

tisdag 22 februari 2011

Jag - en paparazza.

På promenaden såg jag min mössa gå förbi. Klart jag var tvungen att smygfota den.

Den här herrens rättviksmössa skilde sig lite från min. Jag lade märke till att den var stickad med en uppvikt kant på utsidan (min är uppvikt på insidan), och att den gröna färgen på herrmössan var något starkare och mer grundfärggrön än min ljusgröna.

Men tofsen var lika skrytsam. Sånt gillar jag.

måndag 21 februari 2011

Bakelsen tittar på mig.

Hur kan man äta något så sött och vindögt? Den vädjande blicken, den lite frågande uppsynen som tycks säga:

- Ska du äta mig? Jag som är så gullig.

Och god var den. Mums.

lördag 19 februari 2011

Två russin på Antikmässan.

Idag packade jag utflyktsryggsäcken och åkte med Astrid till Antikmässan i Älvsjö. Där fanns det en himla massa grejer att titta på, både tjusiga och roliga prylar.

Bland annat en kaffesörplande Nixon:

Och en himla massa tyg såklart. Fina tyger.

Det fanns en och annan tavla också, det här paret tillhörde favoriterna. En brud och en bagare. Skön kombo.
Och fina godisautomater! Jag gillar att det står olika saker på maskinen. Som om textaren har tänkt:

- Alltså, "Pix är bra" är kanske inte tillräckligt tydligt. Inte tillräckligt bra. Pix är ju faktiskt bäst. Ja! Där har vi det! "Pix är bäst"! Genialt!

Det fanns en hel del rafflande litteratur:

Vi fikade på den vårsoligaste platsen, det var riktigt mysigt att dricka termoskaffe och äta mackor och sallad och knapra Bragokex. Och två russin hittade vi också.

Många montrar hade inte bara sharonfrukter utan även uppstoppade djur. Här har vi en trevlig babian:
Visst köpte jag antikviteter! Det blev en pinupbild som nog har suttit i många omklädningsrum med tanke på hur hörnen ser ut.

På baksidan står det Alla tiders playboy som är titeln på en dansk film från 1965. Jag förmodar att bilden kommer från filmens pressmaterial då det begav sig.

Jag köpte en fin tistelbrosch också. Den pryder slaget på min kappa. Riktigt stiligt.

Och det bästa inköpet är sparat till sist: två grafiska blad av Hans Arnold. Jag har alltid fascinerats av hans bilder, framförallt de som illustrerade Veckans Chock. De hade alltid en massa otäcka detaljer och ganska ofta nakna damer på oväntade ställen, som i mustascherna på en döskalle eller i skaftet på en blodig kniv.

Jag köpte Dracula:


Och en pirat med spelkort:
Den uppmärksamme ser att det är nåt blått och beige på piratbilden. Det är Hans Arnold som har ritat med krita på bladet. Och ungefär där smälte jag till en liten pöl av glädje.

fredag 18 februari 2011

Att inte läsa klart.

Jag läser The Understudy av David Nicholls. Japp, samma som har skrivit One Day, som jag förmodligen aldrig kommer att läsa oavsett hur bra den är eller hur mycket folk rekommenderar mig den. Men! Åter till Understudy.

Den är jättebra! Smart och rolig och precis min stil. Dessutom har jag mer än en gång tänkt på de stackarna som får spela lik i CSI och NCIS och CBS och alla andra teveserier med döingar i. Hur kul är det att som skådis ligga och bara... ligga?

Spoiler alert: inte så kul för Stephen C. McQueen, vansinnigt roligt för läsaren.

Jag har typ bara hundra sidor kvar att läsa. Och den är fortfarande kul och bra, men nu har ju den här boken kommit som läsex:

Åhå! Välkommen till din hjärna av Sandra Aamot och Sam Wang! En intressant och rolig bok om hjärnan! Synapser! Hjärnbark! Information om varför möss inte gillar lightdrycker! Och man får reda på exakt vilken nervcell som reagerar på Halle Berry!

Saken är biff. Bye bye, smart komedibok! Hello, hjärnbok!

Jaja, jag får väl läsa färdigt Understudy också. Nån dag. Men först måste jag lära mig mer om tallkottskörteln.

torsdag 17 februari 2011

Lennart, Ragnar, Fritz och jag.

Min första externa hårddisk kommer alltid vara speciell. Den var mitt liv, mitt allt. På den fanns bortglömd musik, tradiga texter, tusentals blurriga festbilder samt ett och annat kakrecept.
Han såg lite tråkig ut, grå och burrig, men inuti seglade ett magiskt universum. Klart att han var tvungen att få ett passande namn:

Det här är Lennart.
Med tiden utvecklades tekniken. Nästa hårddisk var nästan mer som ett fickminne, mindre och tunnare än en freestyle men med plats för många Lennartar. Eller Lennarts. Eller vad Lennart nu blir i plural.

Det lämpliga namnet är naturligtvis:

Ragnar.
Och då är vi framme vid det senaste tillskottet till vår lilla familj av minnen. En liten uppkomling, knappt större än ett tillknycklat spelkort (jag har mätt) men med plats för hisnande mycket grejer.

Här har vi Fritz.

Allt blir så mycket roligare med en dymoapparat.

onsdag 16 februari 2011

Tant Grön.

Det finns få saker som gör att jag känner mig rik. Det är sällan pengar, konstigt nog. De måste man ju bara ge bort hela tiden. Slöjd är roligt, men jag klämmer inte på nystan och känner mig som Krösus Sork, direkt. Däremot har jag inga problem med att byta pengar mot garn. Det är bara roligt.

Men det som får mig att känna mig rik, rentav förmögen, är blommor. Att gå in på Weibulls på Kungsgatan och pilla på sticklingar och känna på bladverk och peta på de köttätande växterna - det är lyx.

Igår blev det ett paradisträd som inköptes. De runda och tjocka bladen ser så goda ut.

Och så blev det en saintpaulia eftersom jag hade ihjäl den förra (säg inget till farmor). Det kan vara nåt slags tristess och allmän leda som gjorde att den lilla lila blomman begick självmord. Jaja. Nu blev det en ny och fin.

En rolig grej med krukväxter är de otippade namnen. Här är en liten svärmors tunga som nu står på fönsterkarmen.
Topp tre roliga namn på krukväxter:

3. Fetknopp.
2. Apsvans.
1. Pillerfikus.

Tidskriften Hemslöjd.

Igår kilade jag in på Pressbyrån för att se om den hade kommit - och det hade den! Nya numret av Hemslöjd (the tidskrift former known as Hemslöjden) stod i ett ställ och frestade mig. Klart som korvspad att jag var tvungen att köpa den.


Jag var så himla tveksam när jag först hörde att Hemslöjden skulle göras om och byta namn. Nåja, att vara utan bestämd artikel är kanske inte så vansinnigt stor skillnad, det var mer det där andra. Skulle Hemslöjden förlora sin styrka, sin bredd och sitt kunnande?

Tvärtom. Hemslöjd är bättre. Det som har fått mer plats är en stor dos nyfikenhet blandat med seriositet. Man tar slöjden på lekfullt allvar. Det är mer än "bara" sitta och sy lite eller dra ett par tag med kniven. Det är glädjen i att skapa, att göra nytt eller göra gammalt, men ändå på sitt sätt. Att hitta sitt uttryck och göra något konkret av det. Sen spelar det ingen roll om det är ett slöjdat djurhuvud gjort av gamla plastkorkar, eller en varsamt stickad ulltröja med en stor anka mitt fram, eller en egenhändigt gjord kniv målad i självlysande färg.

Förutom en mycket intressant artikel om hemslöjdsrörelsen och främlingsfientlighet - läs! - så var nog mitt favoritreportage om en kvinna som tog över ett filtmakeri i Kilafors. Jag gillade att hon var utbildad tandsköterska och sen bara vände helt och bytte bort fluorsköljningar mot ullsorteringar.


Det är nåt av det finaste jag vet: människor som avslutar en vanlig karriär för att istället göra nåt de brinner för.

Slöjd är kreativitet. Kreativitet är slöjd.

tisdag 15 februari 2011

Kafferepet.

Stans finaste neonskylt finns på fiket Kafferepet på Nils Ferlins torg. Jag går förbi stället varje dag och kastar ett getöga på skylten. Jag blir på så trevligt humör då.

Förtydligande: det där med getögat är en metafor. Jag har inte för vana att kasta slaktavfall på byggnader. Även om man skulle kunna tro det.

De har gott kaffe också.

Dagens accessoar.


Dagens lilla detalj är... fantomenringen!

Hård mot de hårda. Och dricker mjölk. Det är jag, det.

måndag 14 februari 2011

Boktipsaren och ärligheten.

I mitt jobb ingår det att tipsa om böcker. Det är roligt och har stor betydelse. Kan jag hitta precis rätt bok till rätt person så blir de glada och får en fin dag. Blir det inte riktigt lika rätt så kommer de tro att jag är knäpp. Vilket jag är, men det behöver inte kunderna få veta.

Den svåraste grejen är när nån säger:

- Har du läst den?
- Ja, svarar jag.
- Vad tyckte du?

och jag vet med mig att om jag säger det ärliga svaret så kommer kunden förmodligen skrika:

- Bort, onda demon! och kasta boken i huvudet på mig.

Mycket tips är alltså dåliga tips, men det låter som något bra. Ungefär som i en arbetsintervju alltså. Man ska säga tre bra och tre dåliga saker, men de dåliga grejerna är egentligen bra. Fast lite tvärtom. Alltså:

- Den var en klassisk skildring av en killes väg till vuxenvärlden.

betyder

- Skojar du? Hur många On the road/Jack/Easy Rider får det lov att publiceras per år egentligen?

Extra svårt blir det när man bara har andra kunders omdömen att gå på. Oftast säger de saker i affekt, att det var fantastiskt underbart eller fruktansvärt dåligt. Och att tolka det till ett tips kan bli svårt.

- Åh, den var ett intressant inlägg i könsrollsdebatten.

betyder egentligen

- Det var en så uselt sexistisk "kärlekshistoria" att till och med gubbarna tycker den är gubbsjuk.

Men ibland är jag tokärlig. Det är svårt, för man vill inte säga nåt taskigt och så visar det sig att det är författaren själv som står framför en, eller deras syrra/mamma/frisör. Det finns egentligen bara en bok som jag är helt ärlig när jag säger vad jag tyckte om den: Berättelsen om Pi av Yann Martel.

- Jag trodde att den handlade om matematik, och så var det bara en snubbe i en båt. Inte en enda matematisk formel så långt jag läste. Jättebesviken blev jag.

De köper den varje gång.

söndag 13 februari 2011

Företagshistoria.

På loppisen igår köpte jag en bit företagshistoria. För fem kronor blev jag stolt ägare till Pocket Shop Guide Vintern 1999/2000.

Det måste man säga var en bra höjning av priset eftersom guiden var gratis då det begav sig.

Den är tryckt som en riktig pocketbok. Inuti står det ett par rader om varje bok i sortimentet. En del har vi kvar, som Postverket av Charles Bukowski och Dolken från Tunis av Agatha Christie. Andra böcker saknar man, som Don Quijote av Cervantes och Clockwork Orange av Anthony Burgess. Vissa böcker undrar man över. Behövdes verkligen åtta romaner av Staffan Heimerson? Och nio böcker av Robert Ludlum? Skulle vara kul gå omkring i en butik anno 1999 bara för att kolla hur mycket - eller lite - det skiljer sig från idag.

I guiden kan man läsa lite om en tävling som hölls våren 1999, där man skulle motivera varför man vill åka till Indien efter att ha läst De små tingens gud av Arundhati Roy.

Första pris var en Indienresa för två. Det var stiligt, tycker jag.

På baksidan ser man att det vid den här tiden endast finns fyra Pocket Shop-butiker: Centralen, Gallerian, Kulturhuset och Göteborgs Central. Längst ner står det att Pendeln ska öppnas i november.

En liten tidsresa för fem spänn. Det är grejer, det.

Rättviksmössan är färdig!

Hurra! Jag har äntligen blivit färdig med rättviksmössan! Det var på tiden, sa Bull. Jag måste ha nåt som värmer om öronen. Och ögonen.

Såhär såg den ut på avigsidan innan jag hade fäst alla trådarna. Jag har stickat med en färg i varje hand (pdf om hur man gör här) och snott färgerna vid varannan maska. Det var roligt!
Stickor 2,0 mm, först en fyrtio centimeters rundsticka, och sen strumpstickor för avmaskningen. Mönster från Anita Gunnars bok Vantar, sockor, mössor och sjalar.
Såhär ser mössan ut bakifrån:

En närbild på bården som är så stilig i sin knasighet:

Jag gjorde min livs första tofs också. Ville att den skulle bli stor och fluffig och skrytsam.

Grymt nöjd med min första mössa. Tjoho!

Slöjd är metal!

lördag 12 februari 2011

För bra för att vara sant.

Ibland inser man att allt inte var bättre förr. Och samtidigt för bra för att vara sant.

Jag vet inte vad som är roligast med det här klippet: de malplacerade gogo-dansarna som dansar i otakt eller den blyge killen med det jättestora dragspelet.

Nej, det är nog hela känslan av att ha klivit in i ett bortklippt avsnitt av Bert som får mig att fnissa.

Slöjd i Bagarmossen.

Idag var det strålande vintersol över Gullmarsplan. Det var fler än jag som blundande vände ansiktet mot solen.

Vi åt på sushicafét i Bagarmossen. De hade plastrosor i glada färger på alla bord. Kändes väldigt vårigt.
Sen blev det slöjd hemma hos Astrid. Jag fäste trådarna på mössan. Många trådar blir det.
Men det gjorde inget att fästa tråkiga trådar när man får höra dragspelsmusik. Och slöjd gör en glad!