Körsbärsblommor.

Den obligatoriska bilden på körsbärsblommor är tagen.

Nu är det baske mig vår.

Blommande träd.

Äntligen blommar körsbärsblommorna! 

Ja, nu är verkligen våren här. Det är nåt speciellt när träden börjar blomma, man blir så glad av all denna prakt som växer från kala grenar.

 Trappkatten gillar att sitta lite i skuggan under körsbärsträdet. Lagom varmt när solen gassar.

Lite längre bort på gatan blommar ett träd med vita blommor. Det är inte fy skam det heller.

 Jag skulle kunna plåta hundra bilder minst.

Och det gör jag också. Hur många bilder som helst på förortens alla fina blommande träd.

Nu får man passa på att njuta innan allerginysningarna hörs som ett soundtrack över våren. Prosit!

Årstaviken runt.

Igår vaknade jag strax före klockan sex på morgonen och kunde inte somna om. Bara att stiga upp dårå. Efter frukost höll jag på att såsa i soffan, så jag gav mig ut på en promenad för att få lite frisk luft och inte somna framför Nyhetsmorgon.

Årsta gård är så rackarns fin där den tronar på kullen. 

Tänk om man skulle skriva en spökhistoria som utspelar sig på en herrgård. Då skulle Årsta gård ligga bra till. Om man bortser från att den inte alls ligger på en ödslig landsbygd utan bara fem minuters promenad från närmaste Konsum. Men det är sånt man får ändra i litteraturens namn.

En liten bit längre fram breder Årstaviken ut sin blanka spegel. Blå himmel och allting. Inte så dumt.

Det är nåt med mossa i solljus som bara gör mig så himla glad. Färgen? Ulligheten? Det faktum att det faktiskt är sol?

Sen såg jag några gulliga blå blommor som jag inte har en aning om vad det är för något. Men fina är de iallafall.

Jag brukar knata över Skansbron, vilket innebär att jag går under den mäktiga Skanstullsbron. Det är svårt att inte låta sig imponeras.

På södersidan finns det några träd som bor i vattnet. Då kan man låtsas att man är i sumpmarkerna kring Mississippi. Fast istället för alligatorer så bor det bara morrande fästingar och rara små råttor här i krokarna.

Jag satte mig på en brygga, höll på att tappa linsskyddet i plurret, hällde upp mitt medhavda termoskaffe och njöt av utsikten.

Gick förbi de där böjda husen som har fantastiska balkonger i bästa läge. Fulsnyggt.

Och när jag kom hem hade första blomman slagit ut på körsbärsträdet.

En fin liten promenad sådär på morgonkvisten. Gött.

Regnig fika.

Igår sprejregnade det. Du vet, man går ut och så känns det som att någon sprejar en i ansiktet med en sprejflaska hela tiden. Tur att jag har både regnjacka och kaffetermos. Utanför bild finns en knäckemacka med jordnötssmör och banan, men ärligt talat: det gör sig inte så bra på kort. Plus att jag redan hade ätit upp halva.

Mjölkburken har en gång innehållit tomatsås till ett pizzakit. Det kan vara den perfekta glasburksstorleken för exakt allting. Och "exakt allting" betyder i detta fallet "mjölk till kaffet".

Trots det dassiga vädret så var det himla fint ute. Lite som en vacker höstdag. Fast det är vår, kolla bara på hängena:

Sen såg jag en skylt där det stod Sandas ej och jag tyckte det där ej-et var ganska fint.

Sen gick jag hem och värmde mig.

Krukväxtstickning.

Jag framkallade en rulle som jag hade plåtat med tröskverket, och då hittade jag en något regisserad bild (nej, jag brukar inte pyssla mitt bland krukväxterna) som jag hade knäppt på min stickning:

Alltså, den där bilden. Som stilleben betraktat är det ganska mycket av en halvmesyr, men färgerna är fina iallafall. Och krukväxterna är inte döda - yay!

Vantarna började jag med i början av oktober och de blev helt färdiga några veckor senare. Snabbt jobbat för att vara jag! Men som sagt, du får tro mig på mitt ord än så länge, innan bildbeviset kommer. Men de är färdiga. Till och med tummarna. Jag lovar.

Första promenaden.

För ett par veckor sedan visade Årstafältet sig från sin bästa höstliga sida. Kolla, man kan tillochmed se en skärva blå himmel a la Elliord Mattson: 

Då passade den nya lilla familjen på att köpa varm choklad och ta sin första riktiga långpromenad tillsammans.

Molntäcket tjocknade till och det blev riktig skräckfilmsstämning:

Och när det är skräckfilmsstämning så är ett besök vid döda vägen obligatoriskt. Vi väntade på rymdinvasionen alternativt att zombiehordarna skulle komma hasande. Men inget hände. Kanske var zombiesarna på kafferep någon annanstans i söderort.

Oh my god! En zombiemorsa blir attackerad av solljus! Argh!

Sen gick vi hem och kollade på skräckfilm.

Skördetid.

Vad är det som gömmer sig bakom bladet?

Nämen! En liten paprika har mognat på plantan i fönstret. 

Fröna kommer från en ekologisk paprika som jag åt upp i vintras. Den var god. Hoppas den här är lika smarrig.

En handfull hemodlad paprika. Precis som det ska vara.

Höstpromenad.

Jag kan inte få nog av höstens färger. Varje dag bjuder på en ny nyans, en ny skiftning i bladverket. 

På marken hittar man grusiga äpplen.

Och bredvid de vissnade blommorna har nya slagit ut sina blomkorgar.

 Ibland dyker det upp en liten rosa färgklick mitt i allt det gröna och gula. Det är fint.

Men löven! Åh, dessa underbara löv! Det är ju ganska sorgligt egentligen eftersom klorfyllen dras tillbaka och löven håller på att kolavippen, men man måste säga att de dör en väldigt snygg död.

Rätt vad det är så hittar man en snigel på en trädstam.

 Och några svarta bär som jag inte kommer smaka på.

Vissa färger går så bra ihop. Gul, rött, brunt, orange blir väldigt tjusiga tillsammans.

Tänk att lite ruttnande frukt kan vara så vacker.

Promenad på Årstafältet.

Höstdagjämningen är förbi och hösten är officiellt här. Jag gillar det. Man kan vira en mjuk sjal runt halsen och ta på sig höstkavajen och gå ut på promenad.

Jag gillar att promenera på Årstafältet. Ju längre in man kommer, desto mer avlägsnar sig bruset från motorvägen.

Det finns bär i buskarna.

Och fina små tistelblommor.

Det är inte bara naturen som är fin. En rostig konstruktion kan också ha en viss skönhet.

Och rätt vad det är tittar civilisationen fram ur vassruggarna.

Då är det dags att gå hem.

Bröllop i Brännkyrka kyrka.

Det gäller att planera bra när man ska gifta sig. Igår hade kusinen bokat solsken till sitt bröllop, och se! Det blev en strålande blå himmel över Brännkyrka kyrka. 

Brudparet var rasande granna och nog fälldes det en och annan tår när de sade de stora orden till varandra. Fint och värdigt, med stojande brudnäbbar i bakgrunden. Precis som det ska vara.

Eftersom brudparet hade träffats i Kanada så hade jag slaktat en kartbok. O, vad roligt det är att klippa i kartböcker! Jag måste göra det oftare. Snyggt gratulationskort blev det också.

Vad ger man för blommor till ett höstligt bröllop? Man knatar iväg till bondens marknad och köper höstblommor.

Och så passar man på att köpa ett kilo trattkantareller också. Jag älskar bondens marknad.

Ekollon.

Det blir så fina färger på träden såhär års. Jag måste nog sticka ett par vantar i de här färgerna:

Men vänta, saknas det inte något på bilden? Jomenvisst, jag hittade inte bara en lövruska utan även ett fint litet ekollon.

Kanske ska hitta på ett mönster med löv och ekollon. Det vore nåt! Eller brodera. Om jag nu kunde använda nål och tråd. Men först ska jag sticka färdigt det lilla plagget. Sen kan jag pyssla hur mycket som helst med andra grejer. Som stickade ekollon. Eller virkade.

Marknadsdag på Union Square.

Igår var det marknad på Union square. Det var lite lugnare värme, bara trettio grader ungefär (till skillnad från trettiosju som det var för några dagar sen) så det var ganska mycket folk där.

Det var extremt mycket mat. Mycket ekologiskt och närodlat, och väldigt mycket rädisor.

En rar gubbe tittade på majs:

Och titta här: ett pretzelstånd!

Jag hade verkligen peppat inför att käka pretzel i New York, och nu när jag har smakat två varianter så måste jag säga: de tyska är godare. Sorry, New York!

Solrosorna var vackra:

Efter pretzlarna så provade vi äppelcidermunkar från Breezy Hill.

Jisses vad goda de var. Mest för att de inte smakade så mycket munkar, de smakade mer äpple och kanel och stekt vetebröd. Mums. Jag kommer gå upp typ tolv kilo på den här resan. And I like it.