Tygroboten.

Fördelen med att rensa i gamla grejer är att man inser hur mycket man har i gömmorna. Prylar som man kan göra saker av. Till exempel tyg som man har "sparat till nåt fint" men man hittar tydligen aldrig något projekt som är fint nog. Bah! Nu kör vi!

Var på Etnografiska museet med lillis och såg den här fantastiska och jättestora tygdockan från Kongo. Öppningen till höger i bild är alltså en dörr. Ja! Sjukt stor, och så fin! 

 - Jag vill ha en sån robot, sa hon.  Så då var det bara att bege sig hem och klippa i lite snyggtyg och sy en tygrobot.

Kroppen är lite stuvtyg från Afroart, armarna är från en gammal gardin och det andra är lösa lappar som jag har tänkt är bra att ha. Och det passade ju rätt bra här.

Det önskades glasögon till roboten, så det broderade jag dit...

…och eftersom en robot inte har öron så broderade jag en rosett där bak. Blev lite snajdigt.

Hon blev glad, förklarade att tygroboten heter Mamma och sen kastade hon iväg den tvärs över lägenheten.

Det blev succé med andra ord.

Glad midsommar!

Hurra för midsommar! Eftersom vädret såg ut att lova regn så passade jag på att knåpa ihop en regnklänning till lillkotten.

Jag tyckte att Clara hade sytt en så himla fin klänning till sitt barn, så jag klickade hem mönstret Geranium dress från Made by Rae. Och vilket trevligt mönster sen! Lättförståeligt och pedagogiskt. Kolla bara vilka tjusiga fållar man får med det:

Tyget kommer förresten från Stoff och Stil, ångrar att jag inte köpte tillräckligt till en klänning till mig med, hehe. Och vad tyckte kotten då? Efter ett första vansinnesutbrott (autentiskt vrålcitat: "NÄÄÄÄÄ!") så accepterade hon klänningen och efter någon minut blev det både springlek och flax med kjolen. Succé!

Regnklänning is the shit.

Garnfeber i Älvsjö.

I helgen var jag på Syfestivalen i Älvsjö. Hurra vad trevligt! Jag hängde på låset redan på fredagsmorgonen, tillsammans med ungefär tre miljoner andra slöjdintresserade människor. När dörrarna öppnades så sprang jag väl inte direkt, men man kan säga att jag gick väldigt snabbt och målmedvetet och kanske tacklade en och annan tant på vägen. Sorry, tanten!

Jag hade nämligen bestämt mig för att direkt besöka Magasin Duetts monter för att klämma på deras garn Supersoft som jag har hört så mycket gott om. Och titta, jag var först! Inte ett endaste nystan hade rubbats ur sina (färg-)cirklar.

 Alltså, den där bilden är en lisa för själen. Trevligt garn i vackra färger och allt är prydligt sorterat. Fint som snus!

Garnet var uppstickat i flera plagg, bland annat i form av en Pebble cliff som hängde och såg mysig ut. Man blev ju lite sugen faktiskt. Notera folkmängden i bakgrunden - poppis monter!

Magasin Duett var inte enda trevliga montern på mässan, det fanns hur mycket som helst att titta på. Det var ingen brist på roliga garner:

Vid de roliga trikåtygerna blev det långa köer, inte konstigt när det är så fina grejer:

Och kolla vilket fint bokbord Sätergläntan hade! Nämen titta, Latvieša Cimdi ligger där och lockar. Vad roligt! Då kan fler vantnördar få finfin inspiration:

De hade även en rolig mobil med lite yllebroderier. Kanske något för alla nåldynor som ligger hemma och skräpar?

Och i en annan del av mässan hängde de här praktfulla täckena:

Och så såg jag en snygg skylt som inte alls hade med slöjd att göra:

Jaha, men vad köpte jag då? Jomen garn förstås! Passade på att köpa lite tvåtrådigt garn från Snaeldan:

Det kan nog bli ett par vantar av det framöver. Eller början till en tröja. Eller nåt glatt turkost. Och det var inte det enda jag köpte på mässan. Jag passade nämligen på att köpa lite Supersoft också, närmare bestämt sex snygga nystan i glada färger:

Och vad ska det bli av det här tänker du? Tja, nåt färgglatt lär det bli. Och mönstrat. Nu vill jag nog mest sticka en Bullens pilsnerkorvburk i ull. Det vore unikt.

Två finska valar.

För två år sedan sydde jag en blåval till en liten människa. Det kändes som en fin present att ge, så när vi skulle på dop härförleden så sydde jag en blåval till den lilla doppingen.

Mönstret kommer från den eminenta finska bloggen Valaan villapaita. Så himla fin blogg! Såhär ser förresten en blåval ut när man nästan har vänt den ut och in:

Förra gången följde jag det finska mönstret med hjälp av google translate. Det var inte helt lätt, särskilt inte när följande fras dök upp: "Bifogat till svansen på ryggen bitar. Medlemsstater som gick till den lilla snett, men beslutade att hålla det som en personlig privat i motsats till kryddig."

Eftersom det lilla dopbarnet har ett äldre syskon så tänkte jag att det vore fint om storebrorsan också fick en blåval. För valar trivs ju bra ihop. Så kan de göra high five. Eller high fena.

Puss på dig, lilla lattjo valen!

Garnknappar.

Jag såg att Kate Davies hade gjort fina garnklädda knappar, och blev inspirerad. Så jag gjorde en.

Och sen var det liksom svårt att sluta.

Det var inte så krångligt som det såg ut. Man kan sitta med det och pyssla samtidigt som man tittar på teve eller dricker te eller lyssnar på radio eller vyssar ett barn eller alltihop på en och samma gång.

Frågan är vad jag ska göra med alla små garnknappar. Det lutar åt en brosch. Kanske en väggprydnad. Eller så blir det helt enkelt en hög med små gulliga knappar, bara för att det är kul.

Gäddan.

Jag har broderat med garnet som jag köpte på syfestivalen.

Det blev en gädda.

En gädda som ser ut som en glad lax.

Syfestivalen.

Igår var jag och Äce på Syfestivalen i Älvsjö. Det var lajbans! Och jisses vad mycket snyggt lovikkagarn det finns på Ullcentrum:

 - Ullcentrum! Det måste ju vara bra, det hör man ju på namnet!

 - Ja, du sa det för en timme sen.

 - Gjorde jag?

 - Japp.

Hehe, man blir lite snurrig av allt fint garn. Och i en annan monter hängde en vante som såg ut som en sommaräng:

Det var extremt mycket folk vid bokmontern:

Så vi knatade vidare och kollade in snygga vävar:

Och roliga efsingar:

Det finns ju bollhav, men vad kallas ett hav av pärlor? Pärlhav? Pärlbäck? Pärlakvedukt?

Sen såg vi en katt som fiskade.

Och ett snyggt stickmönster som såg ut som mymlans tassar:

Sätergläntan hade himla fint garn, jag har velat klämma på spelsaulammull sen jag köpte boken Sticka efter Svenska mönster.

 - Ja vad tusan, jag slår till! tänkte jag och köpte fem nystan av spelsaulammullen. Prova att säga det tre gånger snabbt. Spelsaulammull. Spelsaulammull. Spelsaulammull. Det går knappt att skriva tre gånger, än mindre uttala. Men fint är det!

Tänkte göra att par vantar av det, och det blir det nog även av de här knalliga nystanen från Garngalleriet: fem nystan Rauma finull. Ännu ett garn jag inte har stickat i. Är väldigt nyfiken.

Visst katten, det blev lite broderigarn också.

En finfin dag i bästa kreativa miljön! Nu ska jag brodera en gädda. Eller en korv. Vi får se. Tjingeling!

Den finska blåvalen.

När vännerna har satt en liten knådd till världen, då vill man hemskt gärna ge dem något trevligt. Den här tanten sydde en liten finsk blåval till det lilla knyttet.

Bra sätt att återanvända ett par uttjänta jeansbrallor. Mönstret hittade jag på den finska bloggen Valaan villapaita. Eftersom mina kunskaper i finska enbart sträcker sig till räknetal så var jag väldigt tacksam över de fina bilderna som hon hade lagt upp. Vissa kluriga partier försökte jag översätta via google translate, med bland annat det här resultatet:

Bifogat till svansen på ryggen bitar. Medlemsstater som gick till den lilla snett, men beslutade att hålla det som en personlig privat i motsats till kryddig.

Åh, google translate, tack för att du gör världen lite, lite mer poetisk.

Kattzombien.

Jag har gjort en kattzombie.

Originalplanen var att göra en liten kissekatt med ledade armar och ben. Jag gjorde ett skelett med mjuk metalltråd och lite eltejp, stoppade in en bit metalltråd i en flörtkula som huvud och så sydde jag kroppen utifrån skelettet.

Under tiden som jag sydde så stoppade jag katten. Japp, även huvudet fick ett lager med vadd i sig. I varje baktass ligger det tio femtioöringar så att den får låg tyngdpunkt och kan stå på sina ostadiga ben.

Och det är en katt. Jag har bara inte orkat sy dit öronen. Eller svansen. Och det kommer nog inte bli nån nos heller. Men jag tror nog att en kavat kattzombie som den här har rationaliserat bort sånt.

Den ser ganska nöjd ut ändå.

Minneskortet fullt.

Mitt under pågående provrumsfotograferande (man måste ju kolla så att man ser tjusig ut i sin nya regnjacka) så blippade mobilen till och protesterade med orden Minneskortet fullt.

Jahaja. Bara att föra över bilderna till datan dårå. Sagt och gjort. Det som slog mig var hur olika bilderna var. Både fina och ruskiga och skojiga. Kolla bara:

En liten parvel gömde sig i skyltfönstret. Inte något vidare bra gömställe med tanke på att det är gjort av glas, men helt bedårande. Gullegull.

En dag stack det en finsk flagga ur papperskorgen. Det kändes definitivt, på nåt vis. Nu har Finland helt enkelt lagt beslag på soptunnan och utropat den som en koloni.

En nyhet av det lite mer överraskande slaget. Mindre kul att uppleva, oerhört kul att läsa om.

Ojoj, nu får vi lugna ner oss med en liten trevlig bild på en läskeback.

Såhär ser två par ben ut när de tittar på teve:

Vilket osökt får oss in på nästa ämne: loppiskläder. Vem i allsin dar tittar på sina nopprigt söndertvättade tajts och tänker:

- Nä, det är ju synd att kasta. Jag skänker dem till välgörenhet så får någon annan användning för dem. Det svalkar ju så härligt när grenen hänger.

Tror vi behöver en pausbild till. Titta, ett träd!

Det finns andra tidningsklipp som känns för bra för att vara sant. Allers är en osviklig källa till glimtarna i människors liv. Som det här reportaget. Vilken underbar kvinna!

Jag är inte riktigt lika raffig. Vissa saker ser helt ok ut på galgen. Men när man tar på sig plagget så transformeras det till något ur kategorin: jamenvaihelve...

Varsågod, pastorsdottern anno 1923.

Jag provade den plisserade kjolen till vänster. Vi besparar världen från den synen och konstaterar bara att den enda kvinna som kan bära plisserat rödrutigt ylletyg och komma undan med det är Hjördis Petterson.

Jag bara älskart!