Bossypants.

Jag har läst Bossypants av Tina Fey.

Vilket fantastiskt omslag. Jag kan inte sluta titta på det. Det är som en saga. Kanske är det en saga som heter Kvinnan med de fantastiska armarna. Men framförallt tänker jag på den där polska prinsessan som kunde slå i spikar med händerna (denna fakta har jag tagit från en gammal Kalle Anka & Co och är förmodligen från en mycket trovärdig källa).

Jag har kollat på max ett halvt avsnitt av 30 Rock och jag kommer ihåg att jag fnissade lite på ett ställe. Att kalla mig för ett Tina Fey-fan vore väl att överdriva. Men nu! Ojojoj.

Alltså grejen är denna: hon skriver roligt. Hela tiden! Det är smart och kvickt och rappt och kängor till höger och vänster men mest till sig själv. Hennes tilltal är så självklart och kul att jag skrattar fram citat på engelska för att min omgivning också ska haja det roliga. Det brukar låta så här:

- And he said once to me-hi-hi-hi! Amen guuud! Dat he vood lajk too-hohoho! Graak!

och sen kan jag inte prata mer för jag skrattar så mycket och måste fortsätta läsa.

Seriöst. Jag skrattar hela tiden. Ja, nu också. Jag kan inte låta bli att bläddra fram och tillbaka för att läsa alla sköna citat och knäppa twister. Utan att spoila nåt skämt så måste jag säga att jag skrattade extremt mycket till An Irish Goodnight. Jag får lite kramp i magen nu bara jag tänker på det. Kramp är i detta fallet ett bra tecken.

Tina Fey for president! Eller iallafall humorminister. Eller bara att hon skriver en bok till. Fort.