Den oroliga pannkakan.

Häromdagen stekte jag några präktiga pannkakor - jag var tvungen att använda upp de där äggen jag köpte på mig i påskas - och såg något märkligt i en av pannkakorna.

En bekymrad min.

Det var något ängsligt i pannkakans ögon som fick mig att fråga mig själv: vad vill pannkakan säga mig?

- Är den rädd för stekjärnet?

- Är den laktosintolerant och har precis insett att den består till stor del av mjölk?

- Är det en pannkaka med ovanligt stort miljösamvete som tycker att jag borde byta till ett mer klimatsmart tillagningssätt, till exempel genom att hälla ut smet på en solvarm sten och sen vänta en tre, fyra timmar tills solen har stekt färdigt?

Frågorna är många.