Benjaminfikuspåskriset.

Jag tyckte min ståtliga benjaminfikus såg lite trött ut. Pytsade på lite vatten. Skulle nog inte ha gjort det. Benjaminfikusen blev så chockad över den plötsliga vattningen att det rasslade till och resultatet blev följande:

Tre blad kvar. Jamen vad fint. Jag har odlat ett benjaminfikuspåskris.

Det här är förmodligen spiken i kistan på mina illusioner om gröna fingrar. Inte nog med den stackars fikusen, jag tar kål på kaktusar också, och andra "tåliga" ökenväxter. Den enda blomman som jag misslyckas med att mörda är min orkidé. Märkligt nog passar min virriga vattenransonering som hand i handske.

Men det finns hopp. Små ljusgröna knoppar tittar fram på mitt benjaminfikuspåskris.

Snart kommer den stå grön och grann i stugan. Ja, tills alla bladen rasslar ner bakom elementet igen, villsäga.