Hösten nalkas, dagarna läggs på rad. Jag skriver varje dag nu. Alltid på morgnarna, ibland på kvällarna. Händelser koncentreras till ett par meningar här, ett meningsutbyte där. Det lunkar på. Och runtomkring mig känns stan överraskningslös. Tills man utan förvarning hittar ett visitkort.
På ena sidan: ett namn.
På andra sidan: matematik.
Det är på den begränsade ytan som fantasin kan flyga fritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar