Jaaaa!

Åh vad glad jag är! Strax innan tillkännagivandet av nobelpristagaren i litteratur så hade jag skakat ner mina kandidater till två stycken: Cormac McCarthy och Tomas Tranströmer. Den förra trodde jag och den senare hoppades jag.

Och vad härligt det var att få höra Peter Englund säga Tomas Tranströmer och höra lyckovrålet i Börssalen. Som ett hockeymål i de sista skälvande minuterna, med den lilla skillnaden att det var ett gäng belästa och journalister som jublade åt världens bästa poet.

Jag skrek: Jaaaaaa! och så började jag gråta.

Grattis, Tomas Tranströmer!