Mustaschpärmen.

Nu är det 66 sidor bokmanus i mustaschpärmen. Det går framåt!

För övrigt hade det här varit ett schysst bokomslag. Särskilt till boken Mustaschen.

Februaristormen.

Precis när man tror att våren är på väg så kommer den: februaristormen.

Håhå jaja. I Skåne har redan vintergäcken börjat blomma.

Här finns bara gäckande vinter.

Dubbelgurkan.

Blixten har slagit ner på samma ställe två gånger. Storvinsten har delats ut till samma vinnare. Eller för att tala klarspråk:

Dubbelgurkan har dykt upp igen.

Tror jag ska köpa en trisslott idag.

Den nya stickboken.

Jag fick en finfin bok av Astrid idag: Den nya stickboken av Esther Bondesen.

Otroligt fin och helt i min stil. Det roliga med gamla stickböcker är alla sköna namn. Vad sägs om den här:

Jag har alltid undrat hur en sportmössa med rolig häxbård ser ut. Nu vet jag.

Kände för att fortsätta på 40-talstemat och köpte därför senaste numret av Minnenas Journal. Vilken fin tidning! Perfekt för mig som gillar "det gamla" som farmor säger.

Det här numret innehåller inte bara ett reportage om Starke Anders, utan dessutom en lång intervju med den evige tonåringen Lasse Lönndahl. En gång hade jag honom som kund i butiken. Jag blev så starstruck att jag inte vågade säga något. Allt jag kunde tänka var:

- Det är Lasse Lönndahl! Den evige tonåringen! Lasse Lönndahl!

Jag måste vara den enda under 112 års ålder som blir starstruck av Lasse Lönndahl.

Sa jag att han är den evige tonåringen?

Kaffe i Sumpan.

Åkte på en liten utflykt till Sundbyberg. Slogs av att det låg en doft av kaffe över kvarteret. Mycket märkligt. Kaffe? Här? Längs en trafikerad väg?

Det var då jag såg det:

Arvid Nordquist! Det är ju vad jag dricker varje morgon.

Kaffesump i Sumpan. Höhö.

Kanolds.

Har blivit förtjust i Kanolds halstabletter. De lenar mjukt och smakar gott. Dessutom känner jag mig som en tant när jag skramlar pastillerna mot tänderna.

En tant som luktar eucalyptus-menthol. Det är inte illa.

Rättviksmössa.

Jag har kommit en bit på min rättviksmössa. Vill gärna få den färdig innan det blir för varmt för att använda den. Alltså innan juni.

Det som är nedanför den aviga randen ska vikas in och värma gott för öronen. Som ett litet extrafoder, liksom.

Jag stickar enligt mönstret i Anita Gunnars fina bok Vantar, mössor, sockor & sjalar. Eftersom jag stickar ganska löst så kör jag damstorlek på rundsticka 2,0.

Jag har smygprovat och den verkar passa ganska bra, trots att jag har ett huvud i herrstorlek.

Jag hade ett annat grönt garn från början, men fick repa upp när det blev lika oskönt som en mössa i balaband. Här ser man en närbild på det nya gröna garnet som jag köpte i smått panik. Blev riktigt fint, faktiskt.

The King's Speech.

Igår var vi på Saga och såg The King's Speech. Biografen får mig att tänka på såna där speglar som finns i loger. Såna speglar man ska stirra in i och fråga:

- Vem är jag? samtidigt som man med en blöt bomullstuss drar bort det krackelerade teatersminket från ansiktet.

O, så dramatiskt!

Och det ser ut lite som på finlandsfärjor och flytande shoppingpalats. Det är nåt med speglarna och det glidande perspektivet. Tjusigt.

Filmen var bra! Jag älskar att höra en hel biosalong brista ut i skratt, för att en stund senare snyfta och snora. Och varje gång det var taluppvärmningsövningar i filmen så började folk harkla sig. Vi var förenade i vårt psykosomatiska rosslande.

Sen gick vi hem. Det var en fin kväll.

Ananas.

Det är alltid nåt på gång utanför butiken. Panflöjtsindianer, saxofonjammande gossar, en trumpetande man som trots mångårig träning aldrig blir bättre, de där trummande killarna som använde grytor och pannor som instrument.

Ja, det är precis lika vedervärdigt som det låter.

Hursomhelst, eftersom butiken ligger där den ligger så brukar det vara en hel del demonstrationer. Förra året var Iran på tapeten, nu är det Egypten. Det intressanta är att trots (eller tack vare?) megafoner och folkmassor så lyckas jag aldrig höra exakt vad de skanderar.

Förra årets slagord lät:

- Iran! Bla bla bla! Iran! Bla bla bla!

och under gårdagens Egyptendemonstration hörde jag bara:

- Tora tora! Ananas! Tora tora! Ananas!

B-52.

Ikväll var det första melodifestivalsdelfinalen. Svårt ord. Men roliga låtar! Gillade det där tuggummiglada muffinsbidraget från Le Kid. Det fick mig att tänka på B-52.

Inte för att det lät så mycket som dem, mer att det var så... galet. Och underbart!

Jag har B-52:s platta Wild Planet där låten Private Idaho är med. Finfin!

Fast deras kändaste melodi är nog Rock Lobster. Ett stycke vansinnig poesi.

Galet! Och trevligt även i svartvitt.

Mariekex.

Inte en bra start på dagen:

Men kvällen blir desto festligare.

Sladd.

På byggen kan man råka på stora nystan med sladdar. Ibland är det härvor, oftare små löst hållna tussar. Alltid i upplösningstillstånd.

Ibland ser sladdarna ut som godis. Man vill bara bita på dem. Jag tror de röda smakar som Malaco jordgubbsremmar.

Vissa sladdar vill man dra ut och byta plats på. Och klippa i den blå sladden. Eller var det den gröna?

Och jag måste trycka på knapparna. Alla knappar som finns. Gärna samtidigt.

The butterfly effect.

Plötsligt händer det: fjärilssemlan.

Öppettider.

Hur en butiks öppettider kan se ut i en liten ort:

Det verkar ganska chillat. Frågan är: vad har man affären till under resten av veckan?

Fråga lokföraren.

Det bästa med SJ-tidningen Kupé är helt klart avsnittet Fråga lokföraren. Här kan man skicka in sina frågor och få dem besvarade av en äkta lokförare. Lite som Kamratpostens frågespalt Kropp & Knopp, fast för vuxna.


Det mesta handlar om tåg, och ibland slinker det in frågor som man själv har funderat på. Men svaren blir kanske inte riktigt vad man hade tänkt sig.

Klicka på bilden för att se den större:

Jag älskar den avslutande frasen: Även om det är en helt korrekt uppgift.

Frågan är hur man kommer reagera på utropet:

- Vi närmar oss nu, precis som vi alltid har gjort, döden.