Häromdagen blev det en episk macka till kvällsmat. En sån där macka som gör att man blir lite, lite tårögd. Man tar en tugga och inklämt mellan löken och kycklingen känner man små fladdrande änglavingar som slår runt i gommen.
Mackan som slår alla andra mackor.
Det där var en sjukt smarrig club sandwich. Om jag hade en klubb så skulle vi äta den här mackan där jämt. Jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar