Två ägghalvor i Helsingfors - dag två.

Dag två i Helsingfors började med russian earl grey, pretzel och en sjukt god laktosfri yoghurt med citrongojs. Kul grej: hittade samma yoghurtsort på mitt lokala ica när jag kom hem. Vilken grej!

Styrkta av frukosten knatade vi ut och knäppte kort på finska hus.

Vi såg en ångestfylld lampa:

Sen gick vi ner till hamnen och tittade på en fin båt.

Måsen såg kool ut. Om det här skulle vara ett omslag till en deckare så skulle titeln vara Den vaksamma måsen slår till igen.

Och i hamnen kunde man köpa belgiska våfflor under en presenning. Vi lockades inte in i våffelfördärvet, utan gick vidare. Sådana är vi: våffelvägrare. Fast bara ibland.

Tunnelbanelinjens säten är i orange plast. Mycket praktiskt i händelse av saftspill eller allmän oreda. Dock väldigt svettframkallande. Klibbigt var ordet.

Vi klev av några stationer österut och hamnade i ett industriområde. Det såg väldigt ödsligt och postapokalyptiskt ut. Här kan väl inte finnas nåt skoj?

Jo minsann, se där! Marimekkos outlet ligger mitt bland bildelsspecialisterna och skrotupplagen. Terve!

Inuti var det en stor färgglad marimekkotorktumlare. Jisses med folk! Och så väldigt mycket prylar och tyger och kläder och grejer överallt.

Jag såg en skylt där det stod kiss-takki. Det var roligt.

Efter ett tag blev man alldeles utmattad och då var det bara att bege sig tillbaka till centrum igen. Där fanns det en söt hund:

Och så gick vi förbi Uspenskijkatedralen. Den såg stor och brunröd och ödesmättad ut. Riktigt snygg faktiskt.

För att den här semestern inte bara ska bli en massa bilder på hus så bestämde jag mig för att hoppa framför kameran. Skutt! Spontant och inte alls inövat.

Det började knorra i kaffetarmen så vi begav oss till Moko market. Jag vet åtminstone tre personer som skulle bli väldigt glada över den här affären.

Och jag är en av dem. Gammalt färgglatt mög med små skrymslen och vrår. Mysigt!

Det var en hund här också. Lite mer loj.

Vägg i vägg med Moko så ligger Kaffa roastery. Ett härligt plejs för stans alla kaffenördar. Snygg gul färg.

Vi gick tillbaka till Moko och fikade. Jag provade munkki. Det var smarrigt. Godare deg än i Sverige.

Med sötsuget stillat begav vi oss ut igen (nä, det är inte slut än, vänta bara!) och knäppte kort.

Här är vi!

Ett besök på Stockmann är ett måste. Eller måste och måste, men vi gjorde det iallafall.

Trappan är fin.

På flera ställen i stan finns Hesburger. Extremt roligt namn. Åtminstone när man är trött och har talfel.

Vi befann oss plötsligt på Glogatan, i kvarteret Åsnan till på köpet.

En bit därifrån hade trollkarlens hatt spottat ut en övergångsställesskylt.

Och så gick tittade vi på det stora vita huset. Eller Helsingfors domkyrka kan man ju kalla det. Om man ska vara petig.

Utanför domkyrkan är det ett virrvarr av spårvagnstrådar.

På vägen hem såg vi en rolig björkbänk.

Och så kom spårvagnen fram ungefär samtidigt som vi.

Sen var det väl inget mer under dag två? Jo just det ja, vi såg en mycket stor morot:

Endast Finland finska morötter har.

Två ägghalvor i Helsingfors - dag ett.

I helgen var jag och Astrid i Helsingfors. Vi har känt varandra i tio år vid det här laget - götapetter! Klart man ska fira det med en resa till vårt kära grannland i öst. 

Vädret var stiligt stålgrått:

Och på husen fanns det himla roliga gubbar. På porten bredvid fanns det två till, men de såg så läskiga ut att jag inte vågade plåta dem ens. Så du får nöja dig med Roffe och Ragnar (vilket de här typerna uppenbarligen heter):

Vissa hus var nya och andra var gamla. Lite som i Stockholm dårå.

Vi begav oss till första stoppet på resan: Fazer kafé! Personerna på bilden tittar på avspärrningarna utanför Justin Biebers hotell. Det var mycket skrik och skratt där. Det var fint.

Hur ska man kunna välja bland de här fina presentkartongerna? Nä, det kan man inte. Så då får man vända sig åt vänster istället, för där är...

 ...mackorna! För två trötta korvar som gick upp klockan tre samma morgon så var det himmelskt att se alla smarriga smörgåsar. Men vad är grejen med att fylla en croissant med ost och skinka? Alla vet ju att en croissant är godast med marsipan i sig.

För den antecknande intresseklubben kan jag meddela att det blev ostfylld bagel och budapestrulle till fika. Och kaffe! Hela baljor med kaffe. Eller två koppar iallafall.

Hursomhelst, mätta och inte så pigga (vi hade ju vaknat klockan tre, remember?) så traskade vi vidare till Akademiska bokhandeln.

Gud så grant! Man ville gå omkring hela dagen och känna sig kulturell. Men vi nöjde oss med nån timme eller så.

Jag såg en söt katt:

En kul grej med Helsingfors är att alla vägskyltar står på både finska och svenska. Det känns lite konstigt men väldigt praktiskt för en turistande svensk som gärna vill veta vad gördel heter på finska:

Men var ligger då Marimekko? Ta sikte på Darth Vader, och sväng till höger. Framme!

Färgexplosion var bara förnamnet. Två våningar färgprakt och mönsterkaos, vansinnigt trevligt. Det var roligt soundtrack till butiken, nån slags skärgårdsskiva som med jämna mellanrum lät höra ett PLUMS som om man släpper en sten i vatten. Eller annat som plumsar. Höhö. 

(kom ihåg: vi gick upp klockan tre på morgonen. Kiss-och-bajs-humor är ofrånkomligt.)

Åter till ordningen: jag tyckte den här puffen var så himla fin, och så kul skyltat! Kanske blir det nästa julgranstrend? Puff med paket liksom. En riktig julgransplundring.

Sen gick vi runt i mataffären och larvade oss. Jag knäppte kort på en massa fina förpackningar:

Lemonaden heter Sittis! Hur rart är inte det?

Och i godishörnan kunde man köpa Draculapiller. Jag vågade inte prova.

De här mannagrynspaketen är både väldigt söta och väldigt skrämmande. Mest läskiga tror jag.

Tyvärr hade jag inte plats, annars hade jag köpt med mig en piñata hem. Kunde kanske haft den som handbagage?

Turkisk yoghurt med fez:

Och så såg vi det roligaste av allt, nämligen chipsen. Eller ska jag kanske säga: sipsen?

 Hehe. Hehehe. Det är roligt även om man inte gick upp klockan tre på morgonen. Hurra för Helsingfors!

Medicinkakor.

Ibland kan man hitta fiffiga saker på apoteket. Man kan till exempel köpa spc-flakes, som med fördel används av de med Ménières sjukdom. Bra för Mackan, alltså.

Spc-flakes är helt enkelt mältat havre. Ett rackarns fiffigt litet gryn. Synd bara att man måste äta någon deciliter för att det ska hjälpa. Och det smakar wellpapp.

Så varför inte göra kakor på det?

'

Nämen ser man på! Är det inte chocolate chip cookies? Först i smetform. Bäst man smakar av gojset typ ett par dussin gånger. Mumsigt. Och sen får man liksom rulla smeten till små bollar och platta till. Då ser de ut såhär:

Och när man har gräddat dem så ser de ut såhär:

 - Varsågod Mackan! Jag har bakat medicinkakor till dig! hojtade jag och sprang in med ett fat ångande kakor.

 Sen räknade jag ut hur många man måste äta om dagen för att få sin dagliga dos. Ungefär tolv kakor måste man trycka i sig. Bra där.

MacGyverpyssel.

Eftersom man bor i hufvudstaden så är det inte alltid man tänker:

 - Vi borde vänta med att packa ner ljusstakarna från jul/påsk/Mårten Gås. Det kan ju bli strömavbrott.

utan snarare tänker man:

 - Åh, vilken utomordentlig hufvudstad! Här blir det nästan aldrig strömavbrott. Förutom den veckan i vintras när strömmen gick flera gånger och vi blev ombedda av energiföretaget att inte dammsuga på ett par veckor för att "spara el". Men annars blir det aldrig strömavbrott. Sådäså!

Vilket gör att man en mörklagd söndagskväll fumlar runt med ficklampa i munnen och svär över att man inte hittar några ljusstakar. Argh! Vad gör man? Man kanaliserar sin inre MacGyver:

Syltburk, fågelsand och ett stearinljus. Tadaaa! Designtorget nästa!

Farmors rara bröd.

Farmor har ett brödrecept som hon har bakat efter i femtiotre år. Eller är det femtiofyra? Det är Farmors rara bröd, helt enkelt. Och äntligen har jag bakat efter det! Det tog bara tio år från det att jag fick receptet till att jag satte degen. Erhm.

Jag är nere i surdegsträsket igen, så jag ändrade fördegen till en surdeg. Dagen efter slängde jag i rågsikt, vatten, salt och lite jäst. Efter ett par timmar hade den blivit stor och fin:

Efter det bakade jag ut åtta små rara bröd - det heter ju Farmors rara bröd, remember? - och lade ut dem på en panna. Nej, bröden väger inte lika mycket. Och inte blev de formade likadant heller. Men vad tusan, så är det när man får feeling!

Man får olja mellan bröden, för efter nån timme så har de blivit Hulken allihop. Ligger och trängs i pannan och hojtar:

 - Baka oss!

Sen blir det såhär trevligt i pannan:

Sådärja! Lite knasiga och frasiga, åtta små rara bröd. Det ena är inte det andra likt, men det bjussar jag på.

Tips: om man är jättejättesugen på att äta brödet och man börjar skära upp (läs: massakrera) det direkt när det kommit ut ur ugnen så är det bra att man håller i brödet med hjälp av en kökshandduk. För lustigt nog så är saker man tar ur en tvåhundragradig ugn faktiskt ruskigt varma. Knasigt va! Kunde man ju aldrig lista ut. Aj.