Medicinkakor.

Ibland kan man hitta fiffiga saker på apoteket. Man kan till exempel köpa spc-flakes, som med fördel används av de med Ménières sjukdom. Bra för Mackan, alltså.

Spc-flakes är helt enkelt mältat havre. Ett rackarns fiffigt litet gryn. Synd bara att man måste äta någon deciliter för att det ska hjälpa. Och det smakar wellpapp.

Så varför inte göra kakor på det?

'

Nämen ser man på! Är det inte chocolate chip cookies? Först i smetform. Bäst man smakar av gojset typ ett par dussin gånger. Mumsigt. Och sen får man liksom rulla smeten till små bollar och platta till. Då ser de ut såhär:

Och när man har gräddat dem så ser de ut såhär:

 - Varsågod Mackan! Jag har bakat medicinkakor till dig! hojtade jag och sprang in med ett fat ångande kakor.

 Sen räknade jag ut hur många man måste äta om dagen för att få sin dagliga dos. Ungefär tolv kakor måste man trycka i sig. Bra där.

MacGyverpyssel.

Eftersom man bor i hufvudstaden så är det inte alltid man tänker:

 - Vi borde vänta med att packa ner ljusstakarna från jul/påsk/Mårten Gås. Det kan ju bli strömavbrott.

utan snarare tänker man:

 - Åh, vilken utomordentlig hufvudstad! Här blir det nästan aldrig strömavbrott. Förutom den veckan i vintras när strömmen gick flera gånger och vi blev ombedda av energiföretaget att inte dammsuga på ett par veckor för att "spara el". Men annars blir det aldrig strömavbrott. Sådäså!

Vilket gör att man en mörklagd söndagskväll fumlar runt med ficklampa i munnen och svär över att man inte hittar några ljusstakar. Argh! Vad gör man? Man kanaliserar sin inre MacGyver:

Syltburk, fågelsand och ett stearinljus. Tadaaa! Designtorget nästa!

Farmors rara bröd.

Farmor har ett brödrecept som hon har bakat efter i femtiotre år. Eller är det femtiofyra? Det är Farmors rara bröd, helt enkelt. Och äntligen har jag bakat efter det! Det tog bara tio år från det att jag fick receptet till att jag satte degen. Erhm.

Jag är nere i surdegsträsket igen, så jag ändrade fördegen till en surdeg. Dagen efter slängde jag i rågsikt, vatten, salt och lite jäst. Efter ett par timmar hade den blivit stor och fin:

Efter det bakade jag ut åtta små rara bröd - det heter ju Farmors rara bröd, remember? - och lade ut dem på en panna. Nej, bröden väger inte lika mycket. Och inte blev de formade likadant heller. Men vad tusan, så är det när man får feeling!

Man får olja mellan bröden, för efter nån timme så har de blivit Hulken allihop. Ligger och trängs i pannan och hojtar:

 - Baka oss!

Sen blir det såhär trevligt i pannan:

Sådärja! Lite knasiga och frasiga, åtta små rara bröd. Det ena är inte det andra likt, men det bjussar jag på.

Tips: om man är jättejättesugen på att äta brödet och man börjar skära upp (läs: massakrera) det direkt när det kommit ut ur ugnen så är det bra att man håller i brödet med hjälp av en kökshandduk. För lustigt nog så är saker man tar ur en tvåhundragradig ugn faktiskt ruskigt varma. Knasigt va! Kunde man ju aldrig lista ut. Aj.

En liter solkräm.

Tecken på att man är i ett land med stark sol: man kan köpa solkräm i litersdunkar.

 

 

I Sverige skulle den där räcka i ungefär tio år. Minst.

Roar and snore på Taronga Zoo.

Vi dök vi upp vid de här stiliga portarna efter stängningsdags. Vad kan det här vara för något exotiskt tempel?

Nej, det är inte ett tempel, det är ett zoo! Vi fick en välkomstpresent av Ulf och Mary när vi kom till Sydney: att få tillbringa natten på Taronga Zoo. Vilken grej!

 

Roar and snore heter äventyret, uppstyrt och finfint. Vi fick tilldelat ett tält på gräddhyllan, med en vacker utsikt över Sydneys hamn.

Efter att vi hade slängt upp våra ryggsäckar på sängarna så var det dags för programpunkten Meet a creature. Vi träffade en blåtungad liten rackare, ganska pigg och väldigt fin.

Därefter fick man klappa en glad och knubbig liten säl...

...och mata en hungrig giraff med morötter.

Vi gick på en guidad nattvisning bland djuren. Det var riktigt häftigt att se tigrarna matas i mörkret, och se de ståtliga gasellerna lugnt idissla i det röda ficklampeskenet. Upprymda och trötta gick vi och lade oss i tältet. Jag lyssnade på djungelljuden. Tyckte det lät som lattjolajbanlådan. Fast på riktigt.

I gryningen vaknade vi av lejonens rytande. Japp, roar and snore var ordet! Efter frukost kilade vi över till de stora kissekatterna. Lejonhannen såg lite loj ut.

Lejonhonan fick syn på oss genom det skottsäkra glaset. Hon såg hungrig ut. Och kalkylerande. Tror hon ville sätta tänderna i oss. Bokstavligt talat.

Vi promenerade vidare och tittade på lite utsmyckning vid näbbdjurspoolen.

Och såg att gorillaskogen sponsras av Hungry Jack’s (vilket är vad Burger King heter här). Det var roligt.

Det fanns många vågar här och där på zoot. För en dollar kunde man väga sig. Och det ville man ju.

Hela dagen tillbringade vi på zoot. Temperaturen kröp upp till närmare fyrtio grader. Det var lite svettigt.

 När vi åkte hem igen på kvällen så hade vi varit på Taronga zoo ett helt dygn.

Det var ett riktigt äventyr.

Madeleinekakor.

Jag har aldrig ätit madeleinekakor. Men jag måste nog göra det. Speciellt när det finns en kokbok som heter We love madeleines.

 Undrar om man kan trycka upp en affisch på den här? Jättejättestor?

Rationellt planterande.

Här är ett tips till dig som planterar mycket i jobbet (hej far!): använd en mycket stor borr så går det jättefort. Mycket rationellt! 

 Plus att det ser ganska fräckt ut också.

Botanical gardens.

Sydneys botaniska trädgård är riktigt trevlig. Det finns en massa fina blommor, som till exempel de här lila små rackarna.

  

Precis bredvid ligger ett lejon och ser skärrat ut.

Den här palmen såg helt vansinnig ut. Högre än Långa farbrorn.

Småfåglarna i trädgården är nyfikna och orädda. Den här lille gynnaren pickade på vägen och ville nog att man skulle spilla ett frö eller två.

Titta, här är vi!

Vi såg ett maffigt flaskträd...

...och en gul blomma.

Det fanns en hel rabatt med blommande clivior...

...och i träden fanns det fina fåglar som gjorde sig bra i motljus. 

 

Sen höll Mackan på att slukas av en jättestor köttätande växt från yttre rymden. Han lyckades dock slå sig fri. Mackan klarade sig också bra.

Man kan strosa hela dagen i Botanical gardens, och det gjorde vi också. Här är Palm grove, den del av trädgården där palmerna regerar. Mäktigt.

Det bästa av allt var när vi såg några stora vita fåglar segla genom luften... 

 

...vilda kakaduor! En hel flock var det, och titta vad nära vi kom några av dem.

Den roligaste kakaduan var den som envisades med att hänga upp och ner hela tiden.

  Jag tror att det var kakaduagympa.