Fassbinder, Lenin och jag.

Dag två i Berlin började med smarriga mackor från tanten på hörnet. Alltså, det geni som introducerade remouladsås i smörgåsen förtjänar medalj.

Efter att ha ätit vår frukost på ett skakande tunnelbanetåg så klev vi av vid Potsdamer Platz och tog en traditionsenlig bild i den knasiga spegeln:

Potsdamer Platz har en speciell plats i mitt hjärta. Det är en så mäktig del av Berlin, och samtidigt så märklig. Den är både levande och död på något vis, och ganska annorlunda jämfört med de andra kvarteren jag brukar hänga i. Dessutom besöker jag alltid den här platsen när jag reser till Berlin. 

Jaha, då kan man fråga sig vad man ska dit och göra. För att besöka filmmuseet såklart! Och vi lattjade runt i spegelsalen:

Tittade på snygg gammal scenografi:

Metropolis! Maschinenmensch! Mäktigt!

Sen sprang vi på den här fantastiska bilden på filmregissören Rainer Werner Fassbinder där han står och ser lite härligt slemmig ut:

På en hel vägg satt respektive års kioskvältare till film: en titel från Västtyskland och en titel från Östtyskland. En av de roligaste kontrasterna var året 1970, då Östtysklands blockbuster hette Unterwegs zu Lenin (ungefär På resa till Lenin), medan Västtysklands bidrag var Hurra, die Schule brennt! (Hurra, skolan brinner!).

Sällan har skillnaden mellan öst och väst varit lika tydlig. Snygga affischer dock. Det fanns en del andra filmer också, rätt många med lättklädda damer och/eller stolta indianer, men det är en annan historia.

Sen begav vi oss till Brandenburger Tor och såg såhär glada ut:

Titta, vi har ett byggnadsverk som ploppar ur våra huvuden! Snacka om att ha Berlin på hjärnan. Höhö.

Kartoffelkeller och DDR-hostel.

Efter förmiddagens knatande så var vi tvungna att proviantera, och vi kände oss väldigt sugna på att kolla in utbudet i matvarubutikerna. Kolla in den här snygga blockchokladen:

Men oavsett hur snyggt förpackad den är så är jag inte superförtjust i blockchoklad, så jag nöjde mig med att fotografera den. Däremot passade jag på att köpa min favorit-Rittersport: romrussin med nötkross. Obeskrivligt smarrigt.

När vi hade provianterat färdigt så begav vi oss till Hackescher Markt, där vi såg Fernsehturm blygt titta fram bakom ett höghus:

Vi såg finfin street art på väggarna:

Och en gullig liten giraff som vaktade några tekoppar:

 Det fanns en oerhört obehaglig dockkalender på ett ställe:

 Och en rolig bild på Putin med dragspel, förmodligen helt autentisk och inte alls manipulerad:

Eftersom vi hade gått upp i vargitmmen (det vill säga klockan halv fyra på morgonen) så checkade vi in på hostelet för att kunna ta en liten eftermiddagstupplur. Vi hade bokat in oss på Ostel, ett hostel i mesta De andras liv-känsla.

 Det var både fantastiskt och fruktansvärt. Fantastiskt för att det var så stilrent och ångestsnyggt, fruktansvärt för vad den tiden och tidsandan innebar för människorna som levde i den. Ett heltigenom unikt boende med bekväma sängar och knäppa sufflékuddar som liksom pös ihop till små sladdriga påsar när man lade huvudet på dem.

Notera placeringen av väggkontakten på vänster sida. Mitt på väggen ska den sitta, annars får det vara.

Efter vår lilla uppfriskande tupplur så begav vi oss till Kartoffelkeller, en restaurang tillägnad potatisens lov. Vi tog varsin portion med stekt potatis, lök, fläsk och tre stekta ägg, och varsin Schoppe Bräu till.

Det var sjukt gott, och kolla! Jag åt upp exakt allt av jättemegaportionen!

Då blev jag såhär glad och mätt:

Sen begav vi oss hem till sufflékuddarna igen. Det var en fin första dag i Berlin.

Trasiga hattkyrkan och sköldpaddscigarren.

Första dagen i Berlin! Det kändes passande att börja dagen i väst: vi klev av flygbussen och befann oss så vid Gedächtniskirche, eller Evangelische Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis-Kirche som den officiellt heter, eller Trasiga hattkyrkan som vi kallade den. 

Ljuset som faller in genom glaset är verkligen magiskt, och det gör sig inte rättvisa på bild. Men det är roligt att en kyrka som ser ut som ett tråkigt ventilationsgaller utifrån är så himla fin inuti.

Vi knatade vidare till kommersialismens högborg: KaDeWe! Cyklisten i bild är inte imponerad.

Jag köpte mozartkulor för halva reskassan och så spanade jag på tyska böcker. Jag hittade ingen som jag ville köpa precis just då, men det fanns flera som verkade bra. Den här deckaren utspelar sig på tjugotalet:

Och den här måste jag försöka läsa på engelska (fast omslaget är finare på tyska):

Vi åt lunch och torkade oss i mungiporna med fina servetter:

Berlin var mulet. Precis som jag minns stan. Alla dessa nyanser av grått.

Efter KaDeWe begav vi oss till Bahnhof Zoo och åt munkar och tittade på en sköldpadda som rökte cigarr.

Sen satte vi oss på S-bahn och begav oss vidare på vår stadsvandring.

Se där! En blurrig S-bahn som åker i väg! Den går så vansinnigt snabbt att till och med tanten på perrongen blir suddig.

Berlin!

Jomenvisst, nu har jag och Äce varit i Berlin, himla lajbans!

Nu ska jag bara sortera intrycken och alla bilder på street art, roliga djur och korvcroissanter så att det blir någon ordning på torpet. Tjipp!

Alfapet i bersån.

Lata sommardagar orkar man bara att spela alfapet och äta kakor i bersån.

Det är rätt gött.

Upprepning.

Innan jag började på det lilla plagget var jag för ovanlighetens skull noggrann och stickade en provlapp. Om man stickar plagg så är det ju bäst att kolla stickfastheten så att plagget passar till rätt person. Och det gick finfint! Jag stickade med rätt storlek. Bara att börja sticka dårå. Stickastickasticka.

Tills jag tänkte:

 - Det här går ju bra! Om man skulle ta och dubbelkolla stickfastheten. Bara för säkerhets skull.

Okeeeej. Det visade sig att jag stickade helt uppåt väggarna för löst. Med den här stickfastheten skulle plagget kanske passa år 2017. Eller om hon gick upp tio kilo på tre månader. Men jag ville ju att hon skulle ha plagget nu. Efter några dagars ångest beslöt jag mig för att göra det här:

Japp! Jag repade upp alltihop. Rubb och stubb bara. Ritsch! Och det var rent åt fanders vad krulligt garnet blev. Som en boll av gul krullighet. Knasigt!

Sådär knöligt garn kan man ju inte sticka med, då skulle jag aldrig orka göra klart plagget. Så en kväll härvade jag upp garnerna och blötade ner dem lite kvickt i ljummet vatten, och så kramade jag försiktigt ur vattnet och hängde upp härvorna till att torka. Och det funkade!

Nu är garnet som nytt och jag kan börja sticka. Igen. Men den här gången på rätt stickor. Hoppas jag.

Gålö.

Igår packade vi med oss några liter solkräm och åkte till Gålö. Äntligen en vettig badplats i stan! Eller ja, typ en timmes kollektivtrafik utanför stan. Men mitt SL-kort gällde. Alltså: typ stan.

Det var soligt med några svalkande vindar och vattnet var urskönt. Och det var riktig sand, inte sån där hårt packad grus som det kan vara annorstädes. Ja, jag pratar om dig, Trekanten.

Men Gålö höll alltså sandmåttet. Se bara hur sandig jag blev på fötterna:

Efter årets första dopp så packade vi upp våra ägg-och-ansjovis-mackor. Klassiskt strandkäk.

Och läste filmtidningen. Den var dock lite svår att behålla för sig själv. Omslaget har ju så många glansiga ställen som man kan peta på.

Sen hittade vi blåbär i skogen.

Jag tänkte först plocka hur mycket som helst. Men ärligt talat: en näve räcker gott. Särskilt om man slappar på stranden. Det är gött.

Borlänge baby!

I helgen åkte vi till Dalarna, närmare bestämt Borlänge. Där finns det fina hus som till exempel det här auktionshuset:

Det finns även någon form av skateboardanläggning i en dunge:

Och en hel del industribyggnader som ser fräcka ut:

Oj vad glad man kan bli framför korrugerad plåt!

I Borlänge finns det även roliga parkeringsmätare som liksom ler lite käckt:

Och den här gatan:

Men anledningen till att vi var i Borlänge var inte bara roliga parkeringsmätare, utan vi skulle även iväg till Vansbro för att överraska ena systern. Hon hade Vansbrosimmet som sista grejen på sin Tjejklassiker, och då är det ju roligast att peppa på plats.

På vägen till Vansbro körde vi förbi Jerusalem:

Och på grillen bredvid affären så bodde de här två mardrömsframkallande typerna:

Solen sken och folk var glada och nervösa. Vi letade och letade och till sist hittade vi syrran och hojtade Heja heja! så högt vi kunde. Det var roligt!

Vi gick över till andra sidan älven och tittade på när starten gick. Plums i plurret bara.

Kolla smajlet! Det gick ju tokbra, och vilken snygg stil sen. En fullträff!

Efter kaffe och macka åkte vi tillbaka till Borlänge.

Det var en fin helg.