Vänstertrafik.

Rolig grej med det här landet: vänstertrafik! Och jag antar att det kommer som en överraskning för alla, eftersom det vid varje övergångsställe står uppmaningar om att man ska titta åt höger. 

Eller så är det en uppmaning om att man ska vara korrekt klädd, allt är ju en tolkningsfråga.

Star Trek-hotellet.

Det mäktigaste hotellet i Sydney är helt klart Vulcan Hotel. Hur grymt är inte det namnet? Man undrar ju om de har tredimensionella schackspel i varje rum. Och är det extra fullbelagt under Pon Farr?

Och är det såhär Spocks soptunna ser ut? 

Nästa gång vi kommer hit så måste jag som sann Star Trek-nörd bo på det hotellet. Eller åtminstone äta frukost där. Eller kanske bara gå in och efteråt säga:

- I helgen besökte jag Vulcan. It was fascinating.

Golden Gaytime.

Som tillägg till mitt tidigare inlägg:

  

Den här säsongen är det en glass från GB i Australien som tar priset i kategorin Roligaste glassnamnet. Kika på glassen längst till vänster:

Jomenvisst. Glassen heter Golden Gaytime. Helt klart världens bästa glassnamn. Ever!

Saker man kan snaska på i Sydney.

Det är alltid kul att se vad folk fikar på i andra länder. Jag menar, alla tycker ju inte att mandelkubb och schackrutor är det bästa att ha till kaffet. Åkej, vad verkar folk käka här? Tårtor och pajer är poppis, och några är faktiskt ruskigt goda. Jag kan varmt rekommendera blackberry cheesecake. Björnbär = kalasgott.

Vaniljkrämsbakelser. Japp, det här är en vanilla slice, vilket betyder ”mördegsflarn-med-jättejättemycket-vaniljkräm”. Det smakar ungefär som att äta vaniljkräm med lite kaksmulor i. Och nej, man vill aldrig mer äta vaniljkräm. Ever.

Det är inte så mycket vetedeg i bullarna, folk använder oftare smördeg och massa sylt. Det här är nån slags bärgömma, typ som tjock hallongrotta? Gillar den konserverade aprikoshalvan längst till vänster. Jag tänker på påskbakelser, och tvålhalkiga aprikoser som är omöjliga att dela med sked.

För den som är orolig över sitt låga kalorivärde kan kanske en croissantglass vara något? Skär av ena änden av en croissant. Spritsa glass på den. Tadaaa! Croissantglass!

 

I affären kan man köpa rara små påsar med syltmunkar. Grodan med munkmunnen gör inte bara en utan faktiskt två tummen upp, då måste det vara bra grejer.

Jag tycker det är spexigt att man kan köpa ostringar istället för bågar. Och dessutom i kartong. Och tja, det var typ det. 

Känns det tråkigt med ostsnacks så finns det kartonger fyllda med Chickadees. They’re chicken flavoured fun! står det på kartongen.

 För dig som gillar kycklingsmak men ogillar själva kycklingen. Eller bara vill ha variation till dina ostbågsringar.

Hunter Valley.

Vi begav oss till Hunter Valley. Det är ett område med vingårdar, mejerier, gårdsbutiker och annat smått och gott, någon timmes bilfärd från Terrigal. Vinstockarna står i givakt, lite som äppelodlingarna på Österlen, men mer pimpinett.

Man kan hitta allt möjligt i Hunter Valley, som till exempel Authentic Turkish Delight - product of Australia. Hahaha! God verkar den vara iallafall. Min favorit är ros. Man orkar bara en bit innan man får sockerchocken från Oz i huvudet. Tjoff!

Eller en burk med tabascochoklad. Man känner hur det fräser i tolvfingertarmen bara man tittar på burken.

  

Ärligt talat, hur snyggt är det inte med griffeltavelmenyer? Har knäppt kort på ett halvt dussin vid det här laget. I det här landet äter man för övrigt banankaka till frukost, fast de kallar det för bananabread (men alla vet att det är fikabröd egentligen, så ni behöver inte låtsas längre).

I butiken Smelly cheese shop köpte jag Vintage cheddar (obs! osten heter verkligen så!). För övrigt är Smelly cheese shop bästa ostbutiksnamnet ever. Och väldigt sanningsenligt. Hrm.

Sen hittade Marc en burk med banansylt och vi blev så glada att vi åkte hem.

  

Hur banansylten smakade? Tja, som banan.

Melodifestivalen i Terrigal.

Att ställa klockan på 05.50 och sätta igång datorn för att se Melodifestivalen via nätet...

...kan det bli bättre? Nä, jag tror inte det. Tänk, kitschig musiktävling från andra sidan planeten. Vilken grej, va. Hurra för fungerande wifi!

Hundvakt i Terrigal.

Några timmars bilfärd norr om Sydney ligger Terrigal. Det är en liten ort precis vid Stilla havets kust. Eller som jag föredrar att kalla det: en liten bit av paradiset, nyst ur fruktbarhetsgudens näsa och plopp! har den landat längs med stranden.

En liten bit från Terrigal bor Ulf och Mary. Här är deras pool. Bakom poolen syns deras gästhus. Otroligt fint.

Vi bor i stora huset. Här är utsikten från fönstret. Trädgården är jättefin, massa häftiga blommor som känns helt overkligt att se utomhus, och inte i krukor på ett fönsterbräde. 

Men! Det bästa med huset i Terrigal är helt klart Miles och Mischa som är världens gosigaste hundar. Och de vill helst bli klappade samtidigt. (Caroline, du hade älskat dem!)

Här är Mischa. Hon är fjorton veckor gammal och kallas kärleksfullt för The little devil. Söt och valpig och intensiv.

Här är Miles. Han är tretton månader och är en rescue dog. Han bodde hos en familj som tröttnade på att ha hund, så då tog Ulf och Mary hand om honom. Han är en lugn och trygg hund som inte alls störs av att Mischa kliver över och under och på honom hela tiden.

Åkejdå, en hundbild till. Notera strumpan i bakgrunden. Den är väldigt dreglig. Och väldigt rolig att leka med.

Efter några timmars klappande lyckades vi slita oss från hundarna och bege oss till stranden. Det var en stor varningsskylt för farliga strömmar. Folk badade ändå.

En fågel svävade på de ljumma vindarna.

Och två måsar stod och chillade på en sten.

Det var svårt att ta en bild i solskenet. Jag brände mig på axlarna, trots att jag smorde in mig tre gånger med solskyddsfaktor 30. Måste ha missat en fläck.

Stilla havet. Vilken grej. 

Blue Mountains.

Idag åkte vi med en liten guidad tur ut till Blue Mountains, cirka 10 mil väster om Sydney. Var lite fundersam över den där rackarns cyklonen Oswald som ställde till vädret igår (läs: spöregn och orkanbyar), ska vi klättra på berget i regnet? Iiik!

Men! Vinden mojnade, solen tittade fram och häpp! så står man och klappar en koala mitt på blanka förmiddagen. Om någon undrar: den luktade ganska fränt. Dock kan det vara eucalyptusbladen som luktade kiss, vad vet jag. Söt var den iallafall. Som en liten trött farbror.

Vi hade faktiskt en trött liten farbror med oss på turen. Han sov i bilen och var väldigt söt. Här matar han en wallaby.

Åh, wallaby! Är det inte världens finaste djur så säg. Rara och söta och klappvänliga är de,  små kängurur i alldeles lagom format. Man vill bara klappa...

...och klappa...

...och klappa...

...tills man ser kookaburran. Då måste man ju klappa den litegrann också. Så att den inte blir avis.

Sen såg vi två färggranna fåglar som såg ut som ett hjärta tillsammans. Det var väldigt kärt. Och vips så åkte vi vidare till regnskogen!

Blue Mountains är verkligen helt fantastiskt fint. Träden som täcker bergen är eucalyptusträd (de ser ut som jättestora dillvippor, krondill för jättar!). De avger en slags eucalyptusånga, och det är den som ger bergen det där blåa skimret. Helt magiskt.

Titta, ett vattenfall! Och jag vet att det ser ut som Forsakar, men det är det inte. Tror jag.

Här är två glada räkor fotograferade framför de tre systrarna som syns i bakgrunden till vänster. Tre systrar! I sten! Borde inte tre systrar fotas framför detta, m-l och big? Vad som inte syns på bilden är att jag har svår hicka, vilket fick parkvakten att skratta till vid varje ”HUÄRK! HUÄRK! HUÄRK!”

  ”You’re funny!” sade han på mycket bred australiensiska. Kul att slapstickhumor verkar vara ett internationellt språk.

Efter en timmes bilresa på kringelikrokvägar så åkte vi båt in till Sydney igen. Vi höll på att blåsa bort men en kille från Glasgow hann fota oss framför operahuset innan vi virvlade iväg.

Sen gled vi runt i The rocks - i solsken den här gången. Det var grant även då, ska jag säga. Jag såg en fin dörr.

Och som extramaterial på det här jättelånga blogginlägget så bifogar jag en bild på kvällsmaten: pannkakor.

Nu ska jag drömma om wallabyer. Obs! De åt bland annat benjaminfikusblad. Som växer vilt här nere. Alltså, i det här landet har de krukväxter i skogen. Krazy!