Hundvakt i Terrigal.

Några timmars bilfärd norr om Sydney ligger Terrigal. Det är en liten ort precis vid Stilla havets kust. Eller som jag föredrar att kalla det: en liten bit av paradiset, nyst ur fruktbarhetsgudens näsa och plopp! har den landat längs med stranden.

En liten bit från Terrigal bor Ulf och Mary. Här är deras pool. Bakom poolen syns deras gästhus. Otroligt fint.

Vi bor i stora huset. Här är utsikten från fönstret. Trädgården är jättefin, massa häftiga blommor som känns helt overkligt att se utomhus, och inte i krukor på ett fönsterbräde. 

Men! Det bästa med huset i Terrigal är helt klart Miles och Mischa som är världens gosigaste hundar. Och de vill helst bli klappade samtidigt. (Caroline, du hade älskat dem!)

Här är Mischa. Hon är fjorton veckor gammal och kallas kärleksfullt för The little devil. Söt och valpig och intensiv.

Här är Miles. Han är tretton månader och är en rescue dog. Han bodde hos en familj som tröttnade på att ha hund, så då tog Ulf och Mary hand om honom. Han är en lugn och trygg hund som inte alls störs av att Mischa kliver över och under och på honom hela tiden.

Åkejdå, en hundbild till. Notera strumpan i bakgrunden. Den är väldigt dreglig. Och väldigt rolig att leka med.

Efter några timmars klappande lyckades vi slita oss från hundarna och bege oss till stranden. Det var en stor varningsskylt för farliga strömmar. Folk badade ändå.

En fågel svävade på de ljumma vindarna.

Och två måsar stod och chillade på en sten.

Det var svårt att ta en bild i solskenet. Jag brände mig på axlarna, trots att jag smorde in mig tre gånger med solskyddsfaktor 30. Måste ha missat en fläck.

Stilla havet. Vilken grej.