En liten kofta.

Nu är den lilla koftan färdig!

Eller, den har varit färdigstickad ett tag, men det var först idag som den fick knappar på sig. Så nu är den inte bara färdig, den går att använda också. Och det kan ju vara bra.

Mönstret är Top down raglan baby sweater som är (vilket namnet antyder) en kofta som stickas uppifrån och ner med raglanökningar. Enda monteringen är några stygn i armhålan. Grymt smidigt och enkelt, jag skulle verkligen vilja sticka en vuxen variant också.

Stickad på 2,5 mm stickor, garnet är Eco baby ull från M&K. Väldigt luddigt men trevligt. Jag gillar ju rustika garner så det här passade mig bra. Knapparna kommer från en slaktad blus.

Storleken är ganska liten, så den kommer passa en nyfödd liten frusen unge i ett par veckor iallafall. Om jag har tur. Men nu när jag vet att jag kan sticka koftor - min första! yay!  - så kommer det definitivt bli fler i större storlekar.

Gillade mönstret skarpt, garnet var trevligt, plagget blev precis som jag tänkte mig. Jag är riktigt nöjd.

Promenad på Årstafältet.

Höstdagjämningen är förbi och hösten är officiellt här. Jag gillar det. Man kan vira en mjuk sjal runt halsen och ta på sig höstkavajen och gå ut på promenad.

Jag gillar att promenera på Årstafältet. Ju längre in man kommer, desto mer avlägsnar sig bruset från motorvägen.

Det finns bär i buskarna.

Och fina små tistelblommor.

Det är inte bara naturen som är fin. En rostig konstruktion kan också ha en viss skönhet.

Och rätt vad det är tittar civilisationen fram ur vassruggarna.

Då är det dags att gå hem.

Bröllop i Brännkyrka kyrka.

Det gäller att planera bra när man ska gifta sig. Igår hade kusinen bokat solsken till sitt bröllop, och se! Det blev en strålande blå himmel över Brännkyrka kyrka. 

Brudparet var rasande granna och nog fälldes det en och annan tår när de sade de stora orden till varandra. Fint och värdigt, med stojande brudnäbbar i bakgrunden. Precis som det ska vara.

Eftersom brudparet hade träffats i Kanada så hade jag slaktat en kartbok. O, vad roligt det är att klippa i kartböcker! Jag måste göra det oftare. Snyggt gratulationskort blev det också.

Vad ger man för blommor till ett höstligt bröllop? Man knatar iväg till bondens marknad och köper höstblommor.

Och så passar man på att köpa ett kilo trattkantareller också. Jag älskar bondens marknad.

Den alternativa banantårtan.

Nämen ser man på! Namn och nytt publicerade min lilla text om banantårtan till den springande syrran. Klicka på bilden för att se den i större format:

Jag har haft tur och blivit publicerad ett par gånger tidigare. Då gällde det pappersnäverslöjd, oroliga pannkakor och ett litet påskarim som bland annat innefattar ej rumsrena katter.

Men bananer. Där har vi grejen.

Ekollon.

Det blir så fina färger på träden såhär års. Jag måste nog sticka ett par vantar i de här färgerna:

Men vänta, saknas det inte något på bilden? Jomenvisst, jag hittade inte bara en lövruska utan även ett fint litet ekollon.

Kanske ska hitta på ett mönster med löv och ekollon. Det vore nåt! Eller brodera. Om jag nu kunde använda nål och tråd. Men först ska jag sticka färdigt det lilla plagget. Sen kan jag pyssla hur mycket som helst med andra grejer. Som stickade ekollon. Eller virkade.

Breaking news.

Igår kväll knatade vi till Filmhuset och knackade på. Det var livesändning av Breaking news med Filip och Fredrik. Vi satte oss i publiken och kollade på.

Det var himla kul att få se en livesändning på nära håll. Men vilka tvångstankar man fick.

 - Jag ska inte resa mig upp och skrika BÄVER! Jag ska inte resa mig upp och skrika BÄVER! Jag ska inte...

Puh, jag klarade mig. Den här gången också.

Halvvägs.

Jovars, halvvägs har jag allt kommit på det lilla plagget. 

Och tekoppen hänger alltjämt med.

Chokladsnittar.

Det var ett tag sen jag bakade kakor. Eller nä, kanske inte. Men de gamla kakorna är uppätna, så nu får jag baka nya. Jag gillar småkakor bäst.

Först gör man en deg som ser rolig ut:

Sen kavlar man ut den till långa smala korvar:

Efter att man har bakat korvarna så flyter de ut och blir sådär knäckigt spröda. Då kan man skära i dem medan de är varma.

Om man glömmer bort att skära dem medan de är varma, till exempel om man står och mumsar på en tidigare plåt med ett glas mjölk till och nynnar på den här låten så blir det väldigt svårt att skära. Jag bara säger det. Ifall nån skulle råka göra det. Harkel.

Sen kan man lägga upp kakorna på ett fat där de ligger och ser snygga ut i ungefär sju sekunder innan man råkar äta upp alla. Mums.

Uppläggning.

Jag har börjat sticka på något litet och värmande. Än så länge kan det inte värma mer än en örsnibb. Eller kanske fungera som mustaschvärmare.

Vilket bra julklappstips: sticka ett skägg! Det hade inte varit så dumt. Ett Thomas Wassberg-skägg, med rimfrost i kanterna. Det kommer vara årets trend. Kom ihåg var du hörde det först.

Frimärken.

Jag gillar verkligen frimärken. Särksilt när det känns som att de präglades enbart för mig. Som kakfrimärken:

Nu måste jag baka schackrutor. Det bara är så. Eller hallongrottor. Äh vad tusan, vilken småkaka som helst går bra. Bara den är god.

Fruktbröd.

Jag bakade fruktbrödet från Martin Johanssons bok Enklare bröd. Det var inte så svårt som man kan tro. Höhö.

Först samlar man ihop ett gäng tranbär och aprikoser:

Sen gör man en deg:

Och låter det jäsa en stund. En lagom stund. Kanske kör man knåda-vika-metoden som han beskriver i sin bok. Det blir riktigt fin deg då.

Om man vill kunna rosta bröden utan att de fastnar så är det smart att lägga degen i en form. Och låta den jäsa lite till.

Sen är det skjuts in i ugnen som gäller, och efter det är brödet så grant och gott.

Och är man riktigt fiffig så kan man skära det i skivor innan man fryser in det. Bara att ta fram precis lagom många skivor och rosta. Och njuta med jordnötssmör. Mmm, jordnötssmör...

Pärlplattor.

Jag blev sugen på att göra något kreativt och pyssligt. Vad kan man göra annat än att dra fram sina gamla pärlor?

Mönstret är inspirerat av Svenska mönster för konstväfnader och broderier av Jakob Kulle. Artonhundratalsnörderi möter plastslöjd. Blev inte så tokigt.

Grand central terminal.

Vi begav oss till Grand central terminal för att kolla in arkitekturen. På väg in i hallen stod den här fina boxen.

Åkej, den där lilla lådan var kanske inte det fräckaste med hela tågstationen. För det finaste var själva hallen. Som en kyrka tillägnad spårbunden trafik.

Och de underbara biljettbåsen som får en att tänka på Hitchcockfilmer och mystiska män i hatt:

Strax innan stora hallen så finns en hall som är en slags... ja vad ska man säga? En farstu? Fast när man ser den lilla människan till vänster i bilden så inser man att det är ett väldigt rymligt ställe att hänga jackan på.

Och utanför finns en stökigt charmig resaturang:

Men vi åt kosher på Mendy's istället. Mums!

Sundae på en söndag.

Vi bor vid hörnet av First avenue och idag så knatade vi ungefär trettiofem kvarter norrut. Vad finns där? Den här sköna gården till exempel:

Och ett kvarter längre upp stod FN-skrapan och strävade mot himlen.

Eftersom undertecknad inte hade kollat upp öppettiderna så var området stängt för besökare när vi kom dit, attans! Men bara något kvarter därifrån hittade vi en gammal bekant. Tjenare, Dag!

Gatorna är inte så folktomma som de ser ut, men det är bara vid tillfällen som dessa som man vågar stanna på övergångsstället och plåta asfalten.

Kilade in på ett hotell och lånade toan. Väggdekorationen var schysst.

Sen gick vi förbi diamond district och bländades av all grannlåt:

Rätt som det var så befann vi oss på aveny nummer sex och en halv. Det var spännande.

Och eftermiddagen rundades av med varsin tin roof sundae på ett fik längs Broadway.

Japp, det var exakt lika gott som det såg ut. Mums!

Empire state building.

Klart man måste planera in ett besök i Empire state building. Inget för den höjdrädde kanske, men jag tänkte att jag har iallafall ett helt hus att hålla mig i.

Foajén var imponerande. Där fanns en liten gubbe som satt och såg uttråkad ut bakom en infodisk.

Vi var ganska tidiga så det var inte så mycket kö. Bara en massa rep i väntan på folk. Och vi kunde låtsas att vi var gräddfil.

King Kong hälsade oss välkomna med ett litet morrande. Fast det lät mest som att han rapade. Vi var väluppfostrade och låtsades som ingenting.

 Sen kom vi upp till åttiosjätte våningen. Kolla vad nära vi är toppen:

Vilken fantastisk utsikt. Jag klamrade mig fast vid stängslet och kisade mot fjärran. Här ser man vyn mot downtown. Till höger i bild ser man Hudson river och två små öar. En av dem har en liten, liten plutt på sig. Det är Frihetsgudinnan.

 En duva kom spatserande på trehundratjugo meters höjd.

Den måste ha sett på mycket film, för duvan såg ut som Batman när den tittade ut över staden.

Sen höll vi på att blåsa bort så då åkte vi ner igen.

Tack för att vi fick besöka dig, Empire state building. Vi kommer gärna tillbaka igen.