Femton minuter av pannkaka på Namn och Nytt.

Häromdagen hade Namn och Nytt (bästa sidan i Dagens Nyheter) ett upprop: skicka pannkaksbilder! Åkej, då gör jag det.

Och titta vad som fanns på dagens NoN-sida:

Nu är jag så oerhört glad över att min oroliga pannkaka kom med i tidningen att jag kommer vara Östermalms malligaste idag.

Hurra!

Läsningen under (förra) året.

Håll i hatten! Här kommer ett mustigt inlägg med schyssta böcker och sköna författare. Nu kör vi!

Mitt mål inför 2012 var att läsa två böcker i veckan. Det blev inte riktigt så, men 53 böcker plöjde jag igenom iallafall. Det är 15 747 sidor, vilket ger ett snitt på cirka 297 sidor per bok. En ganska lagom boklängd, om jag får säga det själv.

Årets bokslukarupplevelse:
The hobbit av J. R. R. Tolkien.
När de första filmerna kom för elva år sedan så tragglade jag mig igenom Härskartrilogin. Snark. Jag minns min förvåning när jag var en tjugo-trettio sidor från slutet av Sagan om ringen och insåg att Frodo och gänget aldrig kommer hinna till berget på den korta tiden.
 - Å nej, måste jag läsa alla tre böckerna? Suck.

Men! The hobbit var så mycket bättre: roligare, äventyrligare, lite snack och mera hockey om man så säger. Hade jag läst den som tonåring så hade jag nog nördat ner mig i alvöron, slängkappor och håriga fossingar. Nu nöjde jag mig med att svepas iväg med äventyret. Och det är inte så illa pinkat.

Årets roligaste:
Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper.

Dysfunktionell familj måste sitta shiva tillsammans, alla går varann på nerverna och slänger dräpande (och roliga!) kommentarer efter varandra. Yes please! Både årets roligaste och bitvis sorgligaste bok, skratt och ångest om vartannat. Men mest asgarv. Nu i mellandagarna läste jag den till svenska senast översatta Boken om Joe (som är skriven 2004) men det var helt omöjligt att inte jämföra med Sju jävligt långa dagar, och då vinner Sju jävligt långa dagar helt klart. Sjukt bra. Och en skön titel, inte sant?

Och här passar jag på att smita emellan med rubriken:

Årets författarträff: 
När jag fick säga hej till den sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer - urtrevlig, rolig och med stort engagemang. Precis en sån författare ska jag bli när jag blir stor.

Jag läste ut hans senaste pocket Tretton timmar på rekordfart, och tror nästan att den är en av hans bästa hittills (har läst tre tidigare också). Gillar kampen mot klockan, de trasiga karaktärerna som är så utsatta i det vackra sydafrikanska landskapet.

Årets dystopi:
Är helt klart World War Z av Max Brooks.

Det är inte enkelt att förnya en genre, men Max Brooks lyckades med att göra zombieapokalypsen fräsch, splatterfylld, rolig och riktigt nagelbandsbitande. Och vilket researcharbete mänskan måste ha gjort! Jisses. Jag är imponerad. Han sätter fingret på en del punkter man inte har tänkt på innan, som undervattenszombies (huvva!) och zombiebedragare. Något så ovanligt som en zombiebok för både zombiefantaster och zombienybörjare.

Årets klassiker:
Och kanske årets bästa läsning blev Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald.

Efter att ha läst Artighetsreglerna av Amor Towles (läs den!) som utspelar sig under trettiotalet i New York så blev jag sugen på att läsa Fitzgeralds gamla goding. Och vad ska jag säga? Inte mer än att jag fattar varför boken är en klassiker. Intrigen, karaktärerna, miljöerna; det känns så tidlöst och samtidigt så modernt. Snabba bilar, vackra människor, glättig yta med ruttet inre: hur bra som helst! Och här längtar jag verkligen till den nya filmatiseringen, tror den kommer vara som ett vackert stilleben med en spyfluga på bästa platsen. Underbart!

Årets Lottabok:
Årets faktiskt enda lästa Lottabok blev Ja, se Lotta av Merri Vik.

Ibland vill man skratta och mysa och äta lakritsbåtar och läsa om snurriga jäntor som jämt hamnar i trubbel. Men efter några förvecklingar blir det ganska vajert ändå, och man kan pusta ut medan man brer sig en smörgås.

What's the plan, Stan?
Jaha, hur blir läsningen under 2013 då? Kanske kommer jag verkligen läsa två böcker i veckan i år. Och kanske läser jag en ny klassiker som får mig att drömma om svunna tider. Och kanske kommer jag slukas upp av någon fantastisk historia som med berättarglädje och äventyr tar mig långt bort. Och kanske blir det mer än en Lottabok i år. Och vem vet, kanske är det i år som jag går med i Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren?

En sak kan jag lova: jag kommer att läsa böcker. Och jag kommer att ha nedrigt kul.

Snögraffiti.

En fin sak med vinter är att man får skriva roliga saker i snön. Som Solveig. Eller Katten är söt. Eller Du luktar pastej.

Eller så hittar man en glad gubbe där man minst anar det.

Var inte orolig, han luktar inte pastej.

Gul Jod!

Granen är klädd, bocken håller vakt, saffranspannkakan är uppäten och klapparna ska snart slitas upp av ivriga fingrar. 

Dags för andra pakethögen för idag. Hurra för dubbelsittningar! God Jul!

Monsterjulpynt.

Dags att rota fram jultomtar och julbockar och julstjärnor och piffa till granen. Och när man är igång, varför inte piffa till dinosaurien?

Äh vad tusan, roboten får också en liten tomteluva:

Ibland är det kul att vara en pysslig nörd. Eller nä, det är kul nästan jämt.

Födelsedagshelg.

I helgen fyllde jag år. Hurra! Lägenheten fylldes av familjemedlemmar, tio stora och små människor fick plats i ettan, men det behövdes lite mer svängrum: mot Skansen!

Bilden har syrran piffat till, den blev fin tycker jag. Precis så glada var vi! Och när snöstormen blev för bitande så halkade vi ner till Skansen-Akvariet och tittade på nakenråttor, krokodiler, silkesapor och rockor. Och jag menar, varje födelsedag då man får klappa en orm är ju EPISK!

Tack nära och kära för att ni förgyllde min dag med telefonsamtal, sällskapsspel, kakor, sång, pussar, kramar, snöbollskrig och kebab. Puss och kram!

Utrensning.

Eftersom jag släpar hem lassavis med böcker i och med mitt jobb, så krävs det en utrensning då och då. I helgen gallrade jag ut tjugotre titlar ur bokhyllorna. Det blev en ordentlig hög till Stockholms stadsmission.

En del har jag läst (det var butlern som gjorde det!), andra är dubletter, eller bara såna som jag vet att jag aldrig kommer att läsa. Schyssta böcker, men tänk hur många andra bra böcker det finns. Böcker som bara väntar på att komma hem till mig och bli söndertummade i soffan.

Mosshalsduk.

Om man har en ganska krazy mössa så kan det vara skönt att ha en diskret halsduk. Eller en som inte är i femton olika färger med lika många mönster. Ibland är det enkla ganska schysst faktiskt.

Den här halsduken blev efter många upprepningar och mycket muttrande en vanlig rektangulär halsduk i mossstickning. Såhär gör man:

Rota fram 200 gram tvåtrådigt yllegarn ur jättesamlingen i förrådet (detta kan ta en stund för man måste klämma på varenda nystan man stöter på). Lägg upp 29 maskor på stickor 5 mm. Sticka mosstickning med dubbelt garn tills garnet nästan tar slut. Maska av och andas ut över att garnet precis räckte till avmaskningen. Klart!

Jodå, varm och gosig blev den. Den är i ganska kort och behändigt format, två varv runt halsen och that's it. Ingen man snubblar på i trappan direkt. Nimt gjort, värmer gott.

Kundpinne.

Hade nästan gått genom kassan på Hemköp innan jag upptäckte att jag fortfarande höll en kundpinne i tryggt förvar i handen. Försökte skoja med kassörskan att jag var minpinnesnattare. Hon skrattade inte.

På vägen hem lyckas jag halka på en isfläck och ramla rätt på min kasse med varor.

   Gick det bra? frågade ett par lite längre bort.
   Ja, ropade jag, jag försöker bara samla ihop min värdighet.

Nä, nu blir det Pommac och På spåret. Trevlig fredag!

Vintertulpan.

Åkej, jag vet: att köpa tulpaner i advent är ungefär lika säsongsfel som att äta fastlagsbullar i november. Men hey, jag gillar semlor, och blommor behövs när dagarna inte blir ljusare än bleksiktig välling.

Behold, the tulpanbukett of advent!

Nu ska jag slajsa upp en lussekatt och proppa den full med mandelmassa och grädde. Blir nog finfint, det där.

Strömavbrott.

Det var strömavbrott idag. Större delen av söderort släcktes ner. Kanske någon som kopplade in gammelmosters adventsljusstake? Och POFF! försvann strömmen.

När strömmen väl kom tillbaka blev det vackert i fönstret igen. Och en liten ren tittade nyfiket fram bakom saintpaulian.

För att få riktig adventskänsla så plockar man fram mors adventsstjärna i halm. Då blir decemberkvällarna lite ljusare.

Hjärtechips.

Plötsligt händer det: hjärtechipset.

Och det är inte första gången. Man skulle kunna säga att det beror på att jag är särdeles hjärtegrann som drar åt mig hjärtformade chips som en magnet.

Eller bara att jag konsumerar ohemult mycket chips.

Knäck.

Som butiksbiträde gäller det att vara ute i god tid så att man hinner med julpysslet innan december börjar; innan rösten blir gäll och önskar Gaa Jiil! [så som det sägs när man är glad och i gasen] till alla och envar. 

Jag kokte knäck (notera hur oerhört stajlad den här bilden är):

Eftersom jag tidigare har misslyckats med knäck så gjorde jag allting grundligt den här gången. Jag använde till exempel tomma formar. Det är att föredra framför redan fyllda formar. Tips från coachen.

Sen använde jag en träslev för att röra. Empiriska studier visar nämligen att plastredskap smälter i varm godissmet. Och eftersom jag tycker kulprovet är för stadsbor (läs: jag har aldrig lyckats med det) så använde jag termometer för att veta när smeten var uppe i 125-130°.

Och sen är det bara att pytsa upp smeten. Varje år försöker jag hitta det bästa sättet att få den snabbstelnande knäcksmeten ner i formarna, och i år provade jag att använda såsslev. Det var klurigt.

Och lite kladdigt blev det. Men det tar vi inget extra för. Häpp!

Mösspåtagning.

Jomenvisst, man fick vara ordvits i ett korsord igen, närmare bestämt i måndagens Aftonbladet. Jag får vara det då och då, men det är inte alltid nyllet syns. Oftast är det en hand eller en fot som får agera fotoobjekt. Men den här veckan blev det en bild knäppt i stundens hetta:

Nota bene: det var lite för varmt för vinterjacka och huvudbonad då bilden togs, jag svettades en del i solskenet. Allt för konsten, mina vänner.

Katten.

Det blev en hel del mat i helgen. Fika och kakor och äppelsvarv och stek och äppelkaka och butterkaka och småkaka och leverpastej och rågbröd och kryddost och stollen och knäckebröd och revben och potatis och allt möjligt gott.

Till och med småfåglarna fick mat. Det blev de nog väldigt glada över.

Några kilometer från fåglarna stack en röd katt upp sitt glada plyte. Känsliga tittare kan vara lugna, kissemissen är på betryggande avstånd från proteinkällan som utgörs av talgoxarna.

Ibland räcker det med god mat, gott sällskap, gulliga småfåglar och en söt liten katt. Man behöver liksom inte mer. Det är bra så.