Blommande träd.

Äntligen blommar körsbärsblommorna! 

Ja, nu är verkligen våren här. Det är nåt speciellt när träden börjar blomma, man blir så glad av all denna prakt som växer från kala grenar.

 Trappkatten gillar att sitta lite i skuggan under körsbärsträdet. Lagom varmt när solen gassar.

Lite längre bort på gatan blommar ett träd med vita blommor. Det är inte fy skam det heller.

 Jag skulle kunna plåta hundra bilder minst.

Och det gör jag också. Hur många bilder som helst på förortens alla fina blommande träd.

Nu får man passa på att njuta innan allerginysningarna hörs som ett soundtrack över våren. Prosit!

Glad påsk!

Med ett glatt litet kort önskar jag Glad Påsk! Hoppas det blir lagom mycket godis och mycket promenader i solljuset.

Eller ja, promenader utomhus i alla fall. Om inte annat kan man värma sig med lite påskigt varm choklad. Mums!

Årstaviken runt.

Igår vaknade jag strax före klockan sex på morgonen och kunde inte somna om. Bara att stiga upp dårå. Efter frukost höll jag på att såsa i soffan, så jag gav mig ut på en promenad för att få lite frisk luft och inte somna framför Nyhetsmorgon.

Årsta gård är så rackarns fin där den tronar på kullen. 

Tänk om man skulle skriva en spökhistoria som utspelar sig på en herrgård. Då skulle Årsta gård ligga bra till. Om man bortser från att den inte alls ligger på en ödslig landsbygd utan bara fem minuters promenad från närmaste Konsum. Men det är sånt man får ändra i litteraturens namn.

En liten bit längre fram breder Årstaviken ut sin blanka spegel. Blå himmel och allting. Inte så dumt.

Det är nåt med mossa i solljus som bara gör mig så himla glad. Färgen? Ulligheten? Det faktum att det faktiskt är sol?

Sen såg jag några gulliga blå blommor som jag inte har en aning om vad det är för något. Men fina är de iallafall.

Jag brukar knata över Skansbron, vilket innebär att jag går under den mäktiga Skanstullsbron. Det är svårt att inte låta sig imponeras.

På södersidan finns det några träd som bor i vattnet. Då kan man låtsas att man är i sumpmarkerna kring Mississippi. Fast istället för alligatorer så bor det bara morrande fästingar och rara små råttor här i krokarna.

Jag satte mig på en brygga, höll på att tappa linsskyddet i plurret, hällde upp mitt medhavda termoskaffe och njöt av utsikten.

Gick förbi de där böjda husen som har fantastiska balkonger i bästa läge. Fulsnyggt.

Och när jag kom hem hade första blomman slagit ut på körsbärsträdet.

En fin liten promenad sådär på morgonkvisten. Gött.

Kakpaket.

Jag bakade hallongrottor igår, små mumsiga rackare som man kan äta hur många som helst av. Vilket jag också gjorde. Skulle ge bort några i present men det enda som fanns hemma var några gamla kebabburkar. Visst, de är diskade och rena, men det känns ändå lite tradigt att ge bort kakor i matlådor.

Tack internet! Det var en finfin idé att rulla in kakorna i bakplåtspapper och knyta ett snöre i vardera ände. En kaksmällkaramell! Både fint och billigt. Jag firade genom att äta en kaka till. Eller fem.

Rådjursfrukost.

Det knatade förbi två rådjur utanför fönstret. Jag tror de åt frukost. Å andra sidan vet jag inte riktigt hur rådjurs dygnsrytm ser ut, det hade lika gärna kunnat vara en brunch eller tidig lunch.

Gulligt var det iallafall. 

Regnig fika.

Igår sprejregnade det. Du vet, man går ut och så känns det som att någon sprejar en i ansiktet med en sprejflaska hela tiden. Tur att jag har både regnjacka och kaffetermos. Utanför bild finns en knäckemacka med jordnötssmör och banan, men ärligt talat: det gör sig inte så bra på kort. Plus att jag redan hade ätit upp halva.

Mjölkburken har en gång innehållit tomatsås till ett pizzakit. Det kan vara den perfekta glasburksstorleken för exakt allting. Och "exakt allting" betyder i detta fallet "mjölk till kaffet".

Trots det dassiga vädret så var det himla fint ute. Lite som en vacker höstdag. Fast det är vår, kolla bara på hängena:

Sen såg jag en skylt där det stod Sandas ej och jag tyckte det där ej-et var ganska fint.

Sen gick jag hem och värmde mig.

En halvvante i London.

Jag fick ett meddelande om att halvvantarna har landat och är premiäranvända i den londonska solen.

Ser ju finfint ut det där! Hurra! Hmm, man kanske ska ta och sticka ett par till sig själv också. Om jag känner den svenska våren rätt så kan det behövas stickade plagg i åtminstone två månader till. Finfint!

Halvvantar.

Jomenvisst, nu är vantarna jag började på i februari färdiga!

Det blev ett par halvvantar, perfekt för kalla vårvindar. Garnet är ganska tunt och fint så de är smidiga och lätta att ha på sig.

Garnet är mestadels spelsaulammull som jag köpte på syfestivalen, förutom det oblekta som är Rauma finull. Stickat på 2 mm strumpstickor och avslutat med två krokvarv för att få en tajt och bra avslutning som inte ser ut som en strut.

Mönstret är samma som på de gråa vantarna jag stickade i början av året, och som verkligen har blivit mina nya favoritvantar. Ibland får man till det. Och ibland inte. Men då är det bara att repa upp, vilket jag har gjort med de här vantarna ungefär…tolv gånger kanske? Tills det blev rätt färger på rätt plats.

Nämen det här blev inte så dumt! De kommer värma födelsedagsbarnet gott när de brittiska stormarna sätter in. Jag tror de passar bra ihop med te och toast.

Garnknappar.

Jag såg att Kate Davies hade gjort fina garnklädda knappar, och blev inspirerad. Så jag gjorde en.

Och sen var det liksom svårt att sluta.

Det var inte så krångligt som det såg ut. Man kan sitta med det och pyssla samtidigt som man tittar på teve eller dricker te eller lyssnar på radio eller vyssar ett barn eller alltihop på en och samma gång.

Frågan är vad jag ska göra med alla små garnknappar. Det lutar åt en brosch. Kanske en väggprydnad. Eller så blir det helt enkelt en hög med små gulliga knappar, bara för att det är kul.

Japanska tyger och den rödögda kaninen.

Just nu kan man hitta finfina japanska tyger på Svensk Hemslöjd.

Tygstyckena kallas för tenugui och kan användas till en hel massa saker: handduk, näsduk, presentinslagning men framförallt är det så himla snygga mönster på dem.

Det är nästan helt omöjligt att välja, för när de ligger så fint skyltat så vill man helst ha allihop. Jag köpte två stycken: en med skruvhuvuden och en med vita kaniner på.

Jag gillade att en av de vita kaninerna har röda ögon, precis som på en annan liten kanin. Jajamensan, squashkaninen!

Den här rödögda lilla rackaren hittade jag på en loppis i somras. Det är nog den knasigaste pennvässaren jag har sett. Klart att den var tvungen att sätta bo på mitt skrivbord.

Stickelistick.

Det var ju så rasande kul att använda sina nya vantar, så nu stickar jag på ett par till. 

Man blir så pigg av färgerna på spelsaulammullen, det är som en energikick av garn. Men jag ska nog inte prova att äta garnet, riktigt så mycket vitaminer innehåller det inte. Eller?

Gäddan.

Jag har broderat med garnet som jag köpte på syfestivalen.

Det blev en gädda.

En gädda som ser ut som en glad lax.

Vantpartaj!

Jomenvisst, nu har vantarna hamnat på bild!

Det här mönstret är gjort efter huvudet, inspirerat av gotländska och estniska stickmönster. Blev himla nöjd, speciellt med de röda prickarna. De poppar verkligen upp ur mönstret som en glad överraskning. Popp!

Vantarna är stickade på 2 mm strumpstickor. Garnet är Kilafors svenskullgarn, förutom det röda som är från Yllet. Samma garn som på de här vantarna alltså, men nu börjar garnlagret sina. Tur att jag köpte mer garn i helgen dårå. Hehe.

Fun fact: jag fäste trådarna på de här vantarna en fredagkväll i slutet av oktober när jag satt hemma i soffan med förvärkar.

 - De här kan jag blogga om imorgon! tänkte jag, men det kom en barnafödsel emellan. Inte jättevanligaste anledningen till att man inte gör färdigt ett blogginlägg.

Ps: När jag stickade de här så var det menat som en present. Men jag gillar dem så himla mycket så jag behåller dem nog själv. Sån är jag. Hihi.

Krukväxtstickning.

Jag framkallade en rulle som jag hade plåtat med tröskverket, och då hittade jag en något regisserad bild (nej, jag brukar inte pyssla mitt bland krukväxterna) som jag hade knäppt på min stickning:

Alltså, den där bilden. Som stilleben betraktat är det ganska mycket av en halvmesyr, men färgerna är fina iallafall. Och krukväxterna är inte döda - yay!

Vantarna började jag med i början av oktober och de blev helt färdiga några veckor senare. Snabbt jobbat för att vara jag! Men som sagt, du får tro mig på mitt ord än så länge, innan bildbeviset kommer. Men de är färdiga. Till och med tummarna. Jag lovar.

Syfestivalen.

Igår var jag och Äce på Syfestivalen i Älvsjö. Det var lajbans! Och jisses vad mycket snyggt lovikkagarn det finns på Ullcentrum:

 - Ullcentrum! Det måste ju vara bra, det hör man ju på namnet!

 - Ja, du sa det för en timme sen.

 - Gjorde jag?

 - Japp.

Hehe, man blir lite snurrig av allt fint garn. Och i en annan monter hängde en vante som såg ut som en sommaräng:

Det var extremt mycket folk vid bokmontern:

Så vi knatade vidare och kollade in snygga vävar:

Och roliga efsingar:

Det finns ju bollhav, men vad kallas ett hav av pärlor? Pärlhav? Pärlbäck? Pärlakvedukt?

Sen såg vi en katt som fiskade.

Och ett snyggt stickmönster som såg ut som mymlans tassar:

Sätergläntan hade himla fint garn, jag har velat klämma på spelsaulammull sen jag köpte boken Sticka efter Svenska mönster.

 - Ja vad tusan, jag slår till! tänkte jag och köpte fem nystan av spelsaulammullen. Prova att säga det tre gånger snabbt. Spelsaulammull. Spelsaulammull. Spelsaulammull. Det går knappt att skriva tre gånger, än mindre uttala. Men fint är det!

Tänkte göra att par vantar av det, och det blir det nog även av de här knalliga nystanen från Garngalleriet: fem nystan Rauma finull. Ännu ett garn jag inte har stickat i. Är väldigt nyfiken.

Visst katten, det blev lite broderigarn också.

En finfin dag i bästa kreativa miljön! Nu ska jag brodera en gädda. Eller en korv. Vi får se. Tjingeling!