Hattar och svanar.

Igår såg vi The Adjustment Bureau på bio. En film med många hattar och mållskinnsböcker.

Idag såg vi Black Swan. Jag tror aldrig jag har blivit så rädd för att klippa naglarna.

Schack matt i Algeriet.

Har precis läst ut The Eight av Katherine Neville.

Hur bra som helst. Och den har allt: matematik och gyllene schackpjäser, mystiska sovjetiska agenter och giljotinerade kungligheter, en osedvanligt sympatisk hjältinna med ett skönt egocentrerat schackgeni till väninna. Till och med den libyske generalen Gaddafi dyker upp i en cameo som partypooper. Och överallt en skön matinékänsla á la Indiana Jones.

Jisses! Där har vi en historia som heter duga!

Den är grym, helt enkelt. Och nu kommer den snart på svenska. Gillade du Shakespeares hemlighet och The end of Mr Y? Det här är boken för dig.

God morgon!

Jag har världens bästa väckningssignal. Varje dag börjar med en käck trudelutt och dragspelsmusik. Inte konstigt att jag har ett så bra morgonhumör med en morgonmelodi som denna:

När mitt mobilalarm har börjat spela sin ljuvliga musik så brukar jag trycka på slummerknappen och ta en lite halvsovande tupplur. Mobilen stoppar jag under kudden för att snabbt kunna trycka av alarmet de femtielva gånger som det kommer spelas innan jag masar mig ur sängen.

I morse låg jag och dåsade under täcket när hemtelefonen ringde. Vem ringer så tidigt på morgonen? Snurrig klev jag upp och stapplade genom rummet. Plirade närsynt på den lilla skärmen. Tyckte jag kände igen numret på nåt vis. Jag svarade.

- Hallå?

Det var min kudde som ringde.

Vintergäck.

Vissa dagar känns vintern lång. Ny snö faller. Allt är grått.

Om man tittar riktigt nära kan man se lite grönt. Här på en mossbeklädd alm.
Det blir så fina silhuetter på vårvintern. Alla former och linjer blir renare på nåt sätt.
Men mitt i allt vintrigt hittar man en klunga vintergäck och helt plötsligt känns våren väldigt närvarande.
Nu är det vår.

Fahrenheit 451.

Jag har precis läst ut Fahrenheit 451 av Ray Bradbury.

Vilket underbart språk! Inte blommigt eller onödigt, mer drabbande och känslomässigt. Den är både tänkvärd, välskriven och spännande.

Och vilken mardröm till framtid. Böcker är förbjudna, tystnad existerar inte och människor bombarderas ständigt med ljud, bild, intryck, färg, tevesåpor, reklamjinglar.

I huvudet dyker en tanke upp:

- Men det är ju redan så.

Kort sagt: läs boken.

Penguinpaket.

Det är fint med återvinning. Särskilt när PG skickar sina böcker i återanvända Penguinkartonger. Omåttligt tjusigt.

Och så gullig text på undersidan:

Det ska jag skriva på undersidan av kaffekokaren.

Surdegsbröd.

För att vara gammal bagare så bakar jag väldigt sällan hemma. Det är liksom inte samma sak när man inte har en schysst degblandare eller ett finfint jässkåp. Men vad tusan. Jag har ju faktiskt det viktigaste: en ugn.

Hittade ett recept på surdegsbröd i Allers. I onsdags rörde jag ihop råsurdegen och i söndags kväll påbörjade jag själva brödet.

Och i måndags morse såg surdegen ut såhär:

Notera att det är vetemjöl i O'boy-burken. Ville bara klargöra där. Tack.

På måndagkvällen - efter att ha kalljäst i kylen under dagen - gräddade jag brödet. Blev ganska snitsigt om jag får säga det själv.

Och brödet blev faktiskt gott. Ett gott fint bröd. Kanske ska jag ha lite mer salt i nästa gång. Eller så låter jag det vara som det är. Man kan ju ha stark ost istället.

Nedan syns min standardfrukost:

- Kaffe

- Tjockyoghurt med honung

- Två mackor med ost

Surdegssammanfattning:

Det var roligt att baka igen, och brödet blev gott. Men jisses vilken framförhållning man måste ha! Att man måste veta två dagar i förväg om brödet ska ta slut. Eller så gör man en jättesats och fryser in.

Antar att jag får sköta om den där livsformen i glasburken nu, så att jag slipper göra ny råsurdeg hela tiden.

Ordvitsen.

Jag älskar ordvitsar. Såg en lastbil med ett roligt företagsnamn.

Han den där Claes är verkligen first class. Eller förlåt, Först Claes.

Hehe.

Tidig lördag.

Igår gick vi upp jättetidigt. För att vara jag, alltså.

Fortfarande med sömngruset i ögonen promenerade vi längs Årstaviken.

Vi mötte knappt några människor alls. De flesta sov nog fortfarande när vi gick ut. Det var ju trots allt tidig lördag morgon.
Himlen var strålande blå och man kunde verkligen känna våren i luften.

Vi såg en fräsig bil.

Det var nästan folktomt på Ringvägen. Det är sällan jag ser staden så sovande. Vi pratade om zombiefilmer vi gillar. Det kändes nästan som om vi var med i en.

Sen gick vi till ett hotell och åt lyxfrukost i solskenet. Det var jättegott och jag åt jättemycket av allt i knäppa kombinationer.

Goda och glada satt vi i solen och löste Allerskorsord.

Sen gick vi förbi något som tydligen var väldigt intressant. Vi gick in...

...och kom ut med en snygg påse fylld med godsaker!
På vägen hem mötte vi vår trappkatt Snigel. Han satt i fönstret och såg oemotståndlig ut.
Det var en fin lördagmorgon.

Håkan Juholt och röjsågen.

Läste i tidningen att Håkan Juholt kommer bli den nya partiledaren för Socialdemokraterna. Han verkar vara en skön lirare. Åtminstone om man kollar på det här klippet.

Cykelhjälm och mustasch. Vad mer behövs här i livet?

Tvättdag.

Blå himmel och inga gatumusikanter på plattan.

Och så är det tvättdag idag. Vilket betyder att jag kan välja precis vilka kläder som helst imorgon.

Gött.

Tulpaner.

Snön ligger kvar på ängen. Då känns det skönt att köpa en bukett tulpaner och låtsas som att det är vår.

Jag håller på med en ny vantstickning, har inte kommit alls långt än. Bara ena mudden som nästan är färdig. Får se hur det blir.

Jag gillar de där estniska flätorna. Fast i mitt huvud så är det aviga tvåändsstickningsmaskor. Det var ju så jag lärde mig.

Många flätor blir det. Och kanske en vante. Eller två.

Äntligen!

Jag har för första gången i mitt liv löst hela A-korsordet! Jösses vad svårt det var, men nu är det klart. Hurra!

Det känns ju extra roligt nu när jag dessutom har fått svar på mysteriet om korsordskonstruktör Georg Skogberg. Tack Allers!

Alltså, A-korsordet! Svårighetsgrad: fem ugglor. Jag får faktiskt vara lite självgod idag.

Det här är värt att fira med en semla.

Bananpaket.

Gittan fyller 66 år i år. Självklart får hon 66 prylar, vart och ett separat inslaget. Allt är dessutom inslaget i samma röda papper.

Men vänta? Vad är det där för turkost paket? Nummer 57?

Ibland tryter inspirationen. Då finns ingen annan råd än att slå in en banan i turkost papper.

Grattis Gittan!

Lappen.

Det händer att man tar en promenad. Det kanske regnar. Man kanske känner sig lite opasslig. Lite kåsen.

Och så ser man den. Lappen.

Och allt blir lite roligare.

Gulle dig!

Vissa dagar står panflöjtsindianerna och hallelujamänniskorna en upp i halsen. Ibland går man dessutom in med fingret i en dörr och får ont. Och blir sur. Jättetjurig blir man.

Men!

Så visar det sig att dagens sista kund är världens gulligaste och roligaste människa som får mig att vissla glatt på vägen hem.

Då är det värt det.

Sunset Limited.

Har precis läst ut Sunset Limited av Cormac McCarthy. En pjäsbok. Mycket prat, alltså.

Två män sitter i ett rum och samtalar. Ganska snart fattar man att de inte känner varandra, och samtalet väger tungt mellan dem. Ibland får den ena övertaget, ibland den andra. Stora frågor om livet och döden kommer upp, och efteråt vill man läsa om boken för att få nyanserna.

Cormac McCarthy skriver hårt och realistiskt. Den är mörk, hoppfull och grym.

Jag gillar den.

Spensalva.

Jag har provat många hudkrämer och salvor men det finns bara en som håller måttet: spensalva. Närmare bestämt Helosan.

Är det bra nog till mjölkkornas spenar, så är det bra nog till mina torra ben och nariga händer.

Nu har min lilla tub tagit slut. Tur att jag fick en jättetub i födelsedagspresent.

Till vänster: den lilla tuben. Till höger: den stora tuben.
Jag kommer ha de lenaste händerna i stan.

Gittan Kofot, Mette-Marit, Lotta och jag.

Var på Myrorna i Skärholmen med Astrid. Himla trevligt! Man hittar så roliga böcker på loppisar. Böcker som man inte trodde fanns. Och titlar som är helt fantastiska. Eller vad sägs om den hårdkokta Gittan Kofot?

Eller den tydliga men något spretiga titeln Måla korgar, halsband, ägg.

Man blir ju nyfiken på vad man mer kan måla på. Gökur? Vigselringar? Leverpastejmackor?

Astrid köpte Fru Björks öden och äventyr som kassettbok. Hon öppnade den för att kolla om alla kassettband fanns med.
I Fru Björk fanns ett vykort med motiv från Djungelboken. En Lisa hade skrivit till Hanna och tackat för lånet. Hon den där Lisa verkar vara en rolig prick.
Det blev några böcker till mina tomma (ha!) bokhyllor. Jag har precis börjat samla på Lotta-böcker, har bara fyra stycken hittills. Det blev Arma Lotta. Ska nog gå med i Ester Ringnér-Lundgren-sällskapet. Men då måste jag nog ha några fler titlar.

Och så en Sivar Ahlrud: Smugglarmysteriet. Jag och big samlar på Tvillingdetektiverna tillsammans och jag är ganska jättesäker på att vi redan har den här. Men den är ju så snygg! Klart jag var tvungen att köpa den. Är helt kär i de där Ola Ericson-omslagen.
Det blev inte bara ungdomsböcker. Jag var en arier av Tony Samuelsson utspelar sig på 70-talet i ett Sverige där Hitler har vunnit kriget och världen ser inte riktigt ut som vi är vana. Eftersom jag gillade dystopin Fatherland av Robert Harris (typ samma idé, fast i Berlin istället för Stockholm) så slog jag till.
Samuelssons bok är kanske inte den vackraste skrivna boken. Inget blommigt språk, mer rakt på. Jag gillade den. Ruggig, otäck och totalitär. Den fick den mig att tänka på filmen De andras liv. Lite samma dysterhet.

Och så sist men inte minst! En bok som kommer med löften om solsken och sång:

Mette-Marit på minkfarmen!

Underbar titel, och vilket omslag! Som sommaren tryckt i fyrfärg. Oj vad glad hon är över att vara på minkfarmen. Hon tar verkligen i från tårna med det där leendet.

Minkfarmar är nog det bästa hon vet.

Restnoteringskort.

Det är fortfarande snö ute. Flera lager av fruset vatten ligger på varandra. En stor smörgåstårta av snö med borttappade vantar och nedtrampade hundlortar som fyllning.

Det kommer bli härligt när det töar.

Jag gillar att se de olika lagren skymta igenom. En åttiotalstapet döljer en sekelskiftestapet. En dyna har ytterligare en kudde inom sig. Eller så sitter man på sitt stamhak och ser en låda för restnoteringskort och inser att det var just på denna plats som Apoteket Leoparden låg tidigare.

En bra låda att lägga borttappade vantar i.