Idag åkte vi ut till Lidingö för att heja på syrran.
I år var hon lite mer förberedd och när startskottet inte ljöd - verkar vara nåt strul med krutet på Lidingö - sprang klungan iväg.
Vi icke-löpare strosade runt på området och tittade på världens mest överfyllda papperskorg. Bananer är grejen, tydligen.
När vi hade glufsat i oss våra medhavda matsäckar så ställde vi oss vid upploppet för att skrika och vissla. Och där kommer hon! Till vänster i rosa tröja:
Innan loppet frågade jag vilken taktik hon hade.
- Jag vill gärna komma under åttio minuter. Och hamnar jag på sjutto minuter så blir jag överlycklig.
Så här glad ser man ut när man kommer in på 65 minuter och 59 sekunder. Tokglad!
5 kommentarer:
det e vår syster de <3
Glad och härlig!
Behövde era hurrarop, var därför jag flög fram på slutet ;-) Kärlek till er <3
Aaaa... FInt!
så mina hejar rop hördes hela vägen upp =)
Skicka en kommentar