Australia day.

Igår var det Australia Day här i Sydney: folkfest, gatumusiker, dans och strawberry milkshakes. Som Vattenfestivalen, fast lite färre fylltrattar och mer glada människor med gnuggistatueringar på kinderna. Vi körde på grälla kepsar istället.

Tre trallande jäntor stod på styltor och spelade klezmermusik. Det var festligt och färgglatt.

General Waste stod i givakt och väntade på Captain Waste. Höhö.

Vi köpte med oss två pajer från Hannah’s pies. Gottigott.

Efter en liten discotupplur begav vi oss ner till Darling Harbour igen och kikade på fyrverkeriet, eller Australia Day Spectacular som det kallades. Och det var verkligen spektakulärt!

 

Det är omöjligt att ta en fin och rättvis bild på en fyrverkeriljusshow, men snubben framför mig lyckades nog ganska bra.

Sen gick vi hem och sov.

Där vi bor.

Hur är Sydney? Det känns som en ganska blandad stad. Området vi bor i är ganska fint, lite av ett medelklasskvarter med historiska byggnader i varje hörn. Här står Mackan utanför en länga med radhus. Det är verkligen old school-radhus med minimal terass och utsirade gjutjärnsstaket.

 ”Det känns så kolonialt!” sade jag. Och insåg att vi befinner oss i en gammal brittiskt koloni. Erhm.

Huset vi bor i är en gammal textilfabrik som användes för beredning av ull back in the days. Nu är det ombyggt till hyreshus. Vi får låna en lägenhet under vår vistelse, sjukt schysst (thanks, Mary and Ulf!). 

Varje morgon sitter vi och käkar frukost här på balkongen, och lyssnar på ljudet av granna fåglar som tjattrar till varandra. Sämre kan man ha det. Notera DN som ligger på bordet. Den är fyra dagar gammal och mycket genomläst.

\

Några kvarter bort från oss ligger Chinatown. Vi käkade nudlar på Kung Fu Ramen - sjukt gott!

Bredvid oss stod kocken och slog nudeldegen i bänken, så var tjugonde sekund avbröts allas samtal av ett BANG! BANG! BANG! Mycket sås, mycket grönsaker, mycket av allt. Och ja, vi spillde på oss.

 I parken såg vi en ödla. Den solade sig bredvid en parkbänk och såg väldigt stolt ut.

”It’s a water dragon, these bushes are filled with’em” sa en förbipasserande pappa till sitt barn. Och nej, vi satte oss inte på bänken bredvid ödlan. Ville liksom inte att ödlan skulle hoppa upp i knät.

Två storkfåglar som jag väljer att kalla ibiz (säkert är det inte alls ibizar, men det är ett snyggt ord, och det där är två snygga fåglar) stod och plockade bland sandkornen. Det finns även duvor och helt vanliga silltrutar i stan, men de känns inte lika exotiska att fotografera. 

Och här kommer det obligatoriska ”nu-ska-vi-fota-oss-bredvid-palmen”-fotot. Tjusigt värre. 

Yes! Det var vårt kvarter det!

Att flyga jättelångt.

Arlanda - detta nav i världens cykelhjul! Och jag skulle för första gången flyga utanför Europa. Iiik! Mackan är lite mer veteran än mig, men jag blir ju tokskraj innan. Det jobbiga med resande är att man måste stresskissa stup i kvarten. Det roliga är att man får trycka på en röd knapp när man spolar. Red alert! Shields! Sensor readings, mister Spock!

Och så kliver man på planet och hamnar rakt i scenografin för Star Trek Voyager. All flygrädsla bara försvann och man kan sitta och nöjt trumma på armstödet. 

Vi mellanlandade i Bangkok för att byta flygplan.

 Jag kan inte säga så mycket om Thailand eftersom det enda vi såg var gröna stolar. Det påminde lite om tyskarnas kärlek till orange plast. Ohejdad färgchock med lättavtorkade ytor.

På det andra planet fick man blomsteruppskurna frukter till förrätt. Mest spännande var att äta äpplelövet med kniv och gaffel. Man visste liksom inte åt vilket håll det skulle sprätta.

Sen upptäckte jag att man kan spela arkadspel på teveskärmen. Jag förlorade både i pacman...

...och i tetris. Som det ska vara alltså.

 

Jisses! Vi är framme på andra sidan jordklotet. Kors i taket! God morgon Sydney!

Packa boknördens packsäck.

Det börjar med en packlista. Man skriver upp allt man ska ta med sig i väskan. Sen drar man bort hälften. Då brukar det bli lagom.

Det fina är att man klarar sig på en veckoslutspackning hur länge som helst. Tre dagar, tre veckor, eller varför inte tre månader. Obs! Hemligheten är att tvätta. Så att du inte tror att jag går omkring i en och samma skorpiga tischa under ett helt kvartal. 

Det klurigaste är böckerna:

Hur mycket lästid blir det? Hur kommer tillgången på böcker vara på plats? Vill jag läsa på svenska eller utrikiska? Och hur många hårdkokta deckare kan man peta ner i jackfickorna utan att kabinpersonalen börjar snegla mot en?

Svar: fjorton. Sen börjar man se lite boxig ut.

Femton minuter av pannkaka på Namn och Nytt.

Häromdagen hade Namn och Nytt (bästa sidan i Dagens Nyheter) ett upprop: skicka pannkaksbilder! Åkej, då gör jag det.

Och titta vad som fanns på dagens NoN-sida:

Nu är jag så oerhört glad över att min oroliga pannkaka kom med i tidningen att jag kommer vara Östermalms malligaste idag.

Hurra!

Läsningen under (förra) året.

Håll i hatten! Här kommer ett mustigt inlägg med schyssta böcker och sköna författare. Nu kör vi!

Mitt mål inför 2012 var att läsa två böcker i veckan. Det blev inte riktigt så, men 53 böcker plöjde jag igenom iallafall. Det är 15 747 sidor, vilket ger ett snitt på cirka 297 sidor per bok. En ganska lagom boklängd, om jag får säga det själv.

Årets bokslukarupplevelse:
The hobbit av J. R. R. Tolkien.
När de första filmerna kom för elva år sedan så tragglade jag mig igenom Härskartrilogin. Snark. Jag minns min förvåning när jag var en tjugo-trettio sidor från slutet av Sagan om ringen och insåg att Frodo och gänget aldrig kommer hinna till berget på den korta tiden.
 - Å nej, måste jag läsa alla tre böckerna? Suck.

Men! The hobbit var så mycket bättre: roligare, äventyrligare, lite snack och mera hockey om man så säger. Hade jag läst den som tonåring så hade jag nog nördat ner mig i alvöron, slängkappor och håriga fossingar. Nu nöjde jag mig med att svepas iväg med äventyret. Och det är inte så illa pinkat.

Årets roligaste:
Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper.

Dysfunktionell familj måste sitta shiva tillsammans, alla går varann på nerverna och slänger dräpande (och roliga!) kommentarer efter varandra. Yes please! Både årets roligaste och bitvis sorgligaste bok, skratt och ångest om vartannat. Men mest asgarv. Nu i mellandagarna läste jag den till svenska senast översatta Boken om Joe (som är skriven 2004) men det var helt omöjligt att inte jämföra med Sju jävligt långa dagar, och då vinner Sju jävligt långa dagar helt klart. Sjukt bra. Och en skön titel, inte sant?

Och här passar jag på att smita emellan med rubriken:

Årets författarträff: 
När jag fick säga hej till den sydafrikanske deckarförfattaren Deon Meyer - urtrevlig, rolig och med stort engagemang. Precis en sån författare ska jag bli när jag blir stor.

Jag läste ut hans senaste pocket Tretton timmar på rekordfart, och tror nästan att den är en av hans bästa hittills (har läst tre tidigare också). Gillar kampen mot klockan, de trasiga karaktärerna som är så utsatta i det vackra sydafrikanska landskapet.

Årets dystopi:
Är helt klart World War Z av Max Brooks.

Det är inte enkelt att förnya en genre, men Max Brooks lyckades med att göra zombieapokalypsen fräsch, splatterfylld, rolig och riktigt nagelbandsbitande. Och vilket researcharbete mänskan måste ha gjort! Jisses. Jag är imponerad. Han sätter fingret på en del punkter man inte har tänkt på innan, som undervattenszombies (huvva!) och zombiebedragare. Något så ovanligt som en zombiebok för både zombiefantaster och zombienybörjare.

Årets klassiker:
Och kanske årets bästa läsning blev Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald.

Efter att ha läst Artighetsreglerna av Amor Towles (läs den!) som utspelar sig under trettiotalet i New York så blev jag sugen på att läsa Fitzgeralds gamla goding. Och vad ska jag säga? Inte mer än att jag fattar varför boken är en klassiker. Intrigen, karaktärerna, miljöerna; det känns så tidlöst och samtidigt så modernt. Snabba bilar, vackra människor, glättig yta med ruttet inre: hur bra som helst! Och här längtar jag verkligen till den nya filmatiseringen, tror den kommer vara som ett vackert stilleben med en spyfluga på bästa platsen. Underbart!

Årets Lottabok:
Årets faktiskt enda lästa Lottabok blev Ja, se Lotta av Merri Vik.

Ibland vill man skratta och mysa och äta lakritsbåtar och läsa om snurriga jäntor som jämt hamnar i trubbel. Men efter några förvecklingar blir det ganska vajert ändå, och man kan pusta ut medan man brer sig en smörgås.

What's the plan, Stan?
Jaha, hur blir läsningen under 2013 då? Kanske kommer jag verkligen läsa två böcker i veckan i år. Och kanske läser jag en ny klassiker som får mig att drömma om svunna tider. Och kanske kommer jag slukas upp av någon fantastisk historia som med berättarglädje och äventyr tar mig långt bort. Och kanske blir det mer än en Lottabok i år. Och vem vet, kanske är det i år som jag går med i Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren?

En sak kan jag lova: jag kommer att läsa böcker. Och jag kommer att ha nedrigt kul.

Snögraffiti.

En fin sak med vinter är att man får skriva roliga saker i snön. Som Solveig. Eller Katten är söt. Eller Du luktar pastej.

Eller så hittar man en glad gubbe där man minst anar det.

Var inte orolig, han luktar inte pastej.

Gul Jod!

Granen är klädd, bocken håller vakt, saffranspannkakan är uppäten och klapparna ska snart slitas upp av ivriga fingrar. 

Dags för andra pakethögen för idag. Hurra för dubbelsittningar! God Jul!

Monsterjulpynt.

Dags att rota fram jultomtar och julbockar och julstjärnor och piffa till granen. Och när man är igång, varför inte piffa till dinosaurien?

Äh vad tusan, roboten får också en liten tomteluva:

Ibland är det kul att vara en pysslig nörd. Eller nä, det är kul nästan jämt.

Födelsedagshelg.

I helgen fyllde jag år. Hurra! Lägenheten fylldes av familjemedlemmar, tio stora och små människor fick plats i ettan, men det behövdes lite mer svängrum: mot Skansen!

Bilden har syrran piffat till, den blev fin tycker jag. Precis så glada var vi! Och när snöstormen blev för bitande så halkade vi ner till Skansen-Akvariet och tittade på nakenråttor, krokodiler, silkesapor och rockor. Och jag menar, varje födelsedag då man får klappa en orm är ju EPISK!

Tack nära och kära för att ni förgyllde min dag med telefonsamtal, sällskapsspel, kakor, sång, pussar, kramar, snöbollskrig och kebab. Puss och kram!

Utrensning.

Eftersom jag släpar hem lassavis med böcker i och med mitt jobb, så krävs det en utrensning då och då. I helgen gallrade jag ut tjugotre titlar ur bokhyllorna. Det blev en ordentlig hög till Stockholms stadsmission.

En del har jag läst (det var butlern som gjorde det!), andra är dubletter, eller bara såna som jag vet att jag aldrig kommer att läsa. Schyssta böcker, men tänk hur många andra bra böcker det finns. Böcker som bara väntar på att komma hem till mig och bli söndertummade i soffan.

Mosshalsduk.

Om man har en ganska krazy mössa så kan det vara skönt att ha en diskret halsduk. Eller en som inte är i femton olika färger med lika många mönster. Ibland är det enkla ganska schysst faktiskt.

Den här halsduken blev efter många upprepningar och mycket muttrande en vanlig rektangulär halsduk i mossstickning. Såhär gör man:

Rota fram 200 gram tvåtrådigt yllegarn ur jättesamlingen i förrådet (detta kan ta en stund för man måste klämma på varenda nystan man stöter på). Lägg upp 29 maskor på stickor 5 mm. Sticka mosstickning med dubbelt garn tills garnet nästan tar slut. Maska av och andas ut över att garnet precis räckte till avmaskningen. Klart!

Jodå, varm och gosig blev den. Den är i ganska kort och behändigt format, två varv runt halsen och that's it. Ingen man snubblar på i trappan direkt. Nimt gjort, värmer gott.

Kundpinne.

Hade nästan gått genom kassan på Hemköp innan jag upptäckte att jag fortfarande höll en kundpinne i tryggt förvar i handen. Försökte skoja med kassörskan att jag var minpinnesnattare. Hon skrattade inte.

På vägen hem lyckas jag halka på en isfläck och ramla rätt på min kasse med varor.

   Gick det bra? frågade ett par lite längre bort.
   Ja, ropade jag, jag försöker bara samla ihop min värdighet.

Nä, nu blir det Pommac och På spåret. Trevlig fredag!

Vintertulpan.

Åkej, jag vet: att köpa tulpaner i advent är ungefär lika säsongsfel som att äta fastlagsbullar i november. Men hey, jag gillar semlor, och blommor behövs när dagarna inte blir ljusare än bleksiktig välling.

Behold, the tulpanbukett of advent!

Nu ska jag slajsa upp en lussekatt och proppa den full med mandelmassa och grädde. Blir nog finfint, det där.

Strömavbrott.

Det var strömavbrott idag. Större delen av söderort släcktes ner. Kanske någon som kopplade in gammelmosters adventsljusstake? Och POFF! försvann strömmen.

När strömmen väl kom tillbaka blev det vackert i fönstret igen. Och en liten ren tittade nyfiket fram bakom saintpaulian.

För att få riktig adventskänsla så plockar man fram mors adventsstjärna i halm. Då blir decemberkvällarna lite ljusare.