En halvvante i London.

Jag fick ett meddelande om att halvvantarna har landat och är premiäranvända i den londonska solen.

Ser ju finfint ut det där! Hurra! Hmm, man kanske ska ta och sticka ett par till sig själv också. Om jag känner den svenska våren rätt så kan det behövas stickade plagg i åtminstone två månader till. Finfint!

Halvvantar.

Jomenvisst, nu är vantarna jag började på i februari färdiga!

Det blev ett par halvvantar, perfekt för kalla vårvindar. Garnet är ganska tunt och fint så de är smidiga och lätta att ha på sig.

Garnet är mestadels spelsaulammull som jag köpte på syfestivalen, förutom det oblekta som är Rauma finull. Stickat på 2 mm strumpstickor och avslutat med två krokvarv för att få en tajt och bra avslutning som inte ser ut som en strut.

Mönstret är samma som på de gråa vantarna jag stickade i början av året, och som verkligen har blivit mina nya favoritvantar. Ibland får man till det. Och ibland inte. Men då är det bara att repa upp, vilket jag har gjort med de här vantarna ungefär…tolv gånger kanske? Tills det blev rätt färger på rätt plats.

Nämen det här blev inte så dumt! De kommer värma födelsedagsbarnet gott när de brittiska stormarna sätter in. Jag tror de passar bra ihop med te och toast.

Garnknappar.

Jag såg att Kate Davies hade gjort fina garnklädda knappar, och blev inspirerad. Så jag gjorde en.

Och sen var det liksom svårt att sluta.

Det var inte så krångligt som det såg ut. Man kan sitta med det och pyssla samtidigt som man tittar på teve eller dricker te eller lyssnar på radio eller vyssar ett barn eller alltihop på en och samma gång.

Frågan är vad jag ska göra med alla små garnknappar. Det lutar åt en brosch. Kanske en väggprydnad. Eller så blir det helt enkelt en hög med små gulliga knappar, bara för att det är kul.

Japanska tyger och den rödögda kaninen.

Just nu kan man hitta finfina japanska tyger på Svensk Hemslöjd.

Tygstyckena kallas för tenugui och kan användas till en hel massa saker: handduk, näsduk, presentinslagning men framförallt är det så himla snygga mönster på dem.

Det är nästan helt omöjligt att välja, för när de ligger så fint skyltat så vill man helst ha allihop. Jag köpte två stycken: en med skruvhuvuden och en med vita kaniner på.

Jag gillade att en av de vita kaninerna har röda ögon, precis som på en annan liten kanin. Jajamensan, squashkaninen!

Den här rödögda lilla rackaren hittade jag på en loppis i somras. Det är nog den knasigaste pennvässaren jag har sett. Klart att den var tvungen att sätta bo på mitt skrivbord.

Stickelistick.

Det var ju så rasande kul att använda sina nya vantar, så nu stickar jag på ett par till. 

Man blir så pigg av färgerna på spelsaulammullen, det är som en energikick av garn. Men jag ska nog inte prova att äta garnet, riktigt så mycket vitaminer innehåller det inte. Eller?

Gäddan.

Jag har broderat med garnet som jag köpte på syfestivalen.

Det blev en gädda.

En gädda som ser ut som en glad lax.

Vantpartaj!

Jomenvisst, nu har vantarna hamnat på bild!

Det här mönstret är gjort efter huvudet, inspirerat av gotländska och estniska stickmönster. Blev himla nöjd, speciellt med de röda prickarna. De poppar verkligen upp ur mönstret som en glad överraskning. Popp!

Vantarna är stickade på 2 mm strumpstickor. Garnet är Kilafors svenskullgarn, förutom det röda som är från Yllet. Samma garn som på de här vantarna alltså, men nu börjar garnlagret sina. Tur att jag köpte mer garn i helgen dårå. Hehe.

Fun fact: jag fäste trådarna på de här vantarna en fredagkväll i slutet av oktober när jag satt hemma i soffan med förvärkar.

 - De här kan jag blogga om imorgon! tänkte jag, men det kom en barnafödsel emellan. Inte jättevanligaste anledningen till att man inte gör färdigt ett blogginlägg.

Ps: När jag stickade de här så var det menat som en present. Men jag gillar dem så himla mycket så jag behåller dem nog själv. Sån är jag. Hihi.

Krukväxtstickning.

Jag framkallade en rulle som jag hade plåtat med tröskverket, och då hittade jag en något regisserad bild (nej, jag brukar inte pyssla mitt bland krukväxterna) som jag hade knäppt på min stickning:

Alltså, den där bilden. Som stilleben betraktat är det ganska mycket av en halvmesyr, men färgerna är fina iallafall. Och krukväxterna är inte döda - yay!

Vantarna började jag med i början av oktober och de blev helt färdiga några veckor senare. Snabbt jobbat för att vara jag! Men som sagt, du får tro mig på mitt ord än så länge, innan bildbeviset kommer. Men de är färdiga. Till och med tummarna. Jag lovar.

Syfestivalen.

Igår var jag och Äce på Syfestivalen i Älvsjö. Det var lajbans! Och jisses vad mycket snyggt lovikkagarn det finns på Ullcentrum:

 - Ullcentrum! Det måste ju vara bra, det hör man ju på namnet!

 - Ja, du sa det för en timme sen.

 - Gjorde jag?

 - Japp.

Hehe, man blir lite snurrig av allt fint garn. Och i en annan monter hängde en vante som såg ut som en sommaräng:

Det var extremt mycket folk vid bokmontern:

Så vi knatade vidare och kollade in snygga vävar:

Och roliga efsingar:

Det finns ju bollhav, men vad kallas ett hav av pärlor? Pärlhav? Pärlbäck? Pärlakvedukt?

Sen såg vi en katt som fiskade.

Och ett snyggt stickmönster som såg ut som mymlans tassar:

Sätergläntan hade himla fint garn, jag har velat klämma på spelsaulammull sen jag köpte boken Sticka efter Svenska mönster.

 - Ja vad tusan, jag slår till! tänkte jag och köpte fem nystan av spelsaulammullen. Prova att säga det tre gånger snabbt. Spelsaulammull. Spelsaulammull. Spelsaulammull. Det går knappt att skriva tre gånger, än mindre uttala. Men fint är det!

Tänkte göra att par vantar av det, och det blir det nog även av de här knalliga nystanen från Garngalleriet: fem nystan Rauma finull. Ännu ett garn jag inte har stickat i. Är väldigt nyfiken.

Visst katten, det blev lite broderigarn också.

En finfin dag i bästa kreativa miljön! Nu ska jag brodera en gädda. Eller en korv. Vi får se. Tjingeling!

Monstermackan.

Häromdagen blev det en episk macka till kvällsmat. En sån där macka som gör att man blir lite, lite tårögd. Man tar en tugga och inklämt mellan löken och kycklingen känner man små fladdrande änglavingar som slår runt i gommen.

Mackan som slår alla andra mackor.

Det där var en sjukt smarrig club sandwich. Om jag hade en klubb så skulle vi äta den här mackan där jämt. Jag lovar.

Första promenaden.

För ett par veckor sedan visade Årstafältet sig från sin bästa höstliga sida. Kolla, man kan tillochmed se en skärva blå himmel a la Elliord Mattson: 

Då passade den nya lilla familjen på att köpa varm choklad och ta sin första riktiga långpromenad tillsammans.

Molntäcket tjocknade till och det blev riktig skräckfilmsstämning:

Och när det är skräckfilmsstämning så är ett besök vid döda vägen obligatoriskt. Vi väntade på rymdinvasionen alternativt att zombiehordarna skulle komma hasande. Men inget hände. Kanske var zombiesarna på kafferep någon annanstans i söderort.

Oh my god! En zombiemorsa blir attackerad av solljus! Argh!

Sen gick vi hem och kollade på skräckfilm.

Skördetid.

Vad är det som gömmer sig bakom bladet?

Nämen! En liten paprika har mognat på plantan i fönstret. 

Fröna kommer från en ekologisk paprika som jag åt upp i vintras. Den var god. Hoppas den här är lika smarrig.

En handfull hemodlad paprika. Precis som det ska vara.

Banantårta.

Banantårta är gott.

Banan med tårtljus är också gott. Grattis!

Stickelistickstick.

Här går det undan! Vante nummer ett är färdig, eller ja, typ färdig. Den har ingen tumme och det är en miljard röda tråda att fästa på insidan. Men det syns inte om man lägger fram den såhär:

Nu ska här stickas!

Samtidigt utanför Lidl.

Det satt en kalashund på gatan.

Säga vad man vill, men allt blir lite festligare med partyhatt.