Tröjan.

Nu är allt sådär dassigt höstaktigt, fast med den lilla skillnaden att det bara blir varmare och ljusare för varje dag. Och snön är borta, grymmans!

Grannen blev så till sig att han slängde ut en tröja genom fönstret. Det är den som effektfullt hänger i trädet nere till vänster i bild.

Jag antar att han kommer köra med bar överkropp resten av året.

Den döende detektiven.

Blev sugen på en deckare och läste Den döende detektiven av Leif GW Persson. Jag har inte läst någon bok av honom tidigare, men jag uppskattar hans närvaro i teve. Tror det är västen och det bekymrade uttrycket kring ögonen som gör det.

Boken var ungefär som jag hade tänkt mig, lite bekymmer, en nypa samhällsdebatt, livets gång och lite ond, bråd död. En trivsam deckare, alltså. Klassisk hängmatte-/tunnelbane-/föräldramöteläsning.

Kruxet när jag läser deckare är att jag verkligen inte pallar med ruskiga beskrivningar, så just de bitarna skumläste jag. Däremot har jag inga problem att läsa om gamla stötar som hamnar på sjukhus och tacklas med konvalescensen efter en stroke. Jag gillar ju allt som har med hjärnan att göra, och jag tycker att Leif GW Persson skildrade den biten väldigt fint och klarsynt.

Bonus: GW blixtrar förbi i en namnlös cameo. Jag fnissade.

Skrivbordet.

Satt och skrev på förmiddagen idag. I vanliga fall brukar jag inte tänka på hur det ser ut på mitt skrivbord, men idag kollade jag ut genom fönstret och då halkade liksom blicken ner på skrivbordet.

Jag tänkte på DN Söndag, och avsnittet som heter Mitt skrivbord där de fotar av skrivbordsarbetande människors arbetsplatser. Fotbollstränare, mäklare, författare och så vidare.

Och det är ju verkligen vad fantastiskt tråkiga stajlade skrivbord folk har. Superstädade och med noga utvalda pryttlar lite lagom utslängda, fast inte på det plottriga viset utan mer för att visa vilken härligt spontan (men i huvudsak ordningssam) person man är.

Jaha, men vad säger då mitt skrivbord om mig?

Att jag gillar klockor (två digitala och tre analoga och en väckarklocka bakom pennstället). Och telefoner (en mobil, en urladdad sladdlös och en hamburgertelefon). Att jag lägger lappar lite varstans. Och gillar att sticka ner vykort i pennstället.

Påskägget som ligger bakom guldkatten har legat där sen förra året. Tänkte rimma undan det i julas men så kom jag på att det snart är påsk igen. Så det fick ligga kvar.

Joråsåatt. Mestadels ordningssam.

The tiny wife.

När jag kom till jobbet häromdagen låg det en trevlig bok och väntade på mig, nämligen The tiny wife av Andrew Kaufman. Tack så mycket, Bia!

Jag har tidigare läst hans finfina bok All my friends are superheroes, och jag vet inte hur många exemplar som jag har sålt med orden:

- Det är som att läsa en film!

och jag måste säga att det är precis samma med The tiny wife. Kaufman skriver så skickligt och skruvat och roligt och levande att man ser det precis som det är i huvudet. Filmiskt och jättebra.

Dessutom var det här exemplaret signerat:

Eller jag tror det är Andrew Kaufmans signatur iallafall. Det kan också vara ett klassiskt kludd av typen:

- Funkar pennan? Nää... jo, den funkade visst. Ah, skit också! Nu har jag ritat på hela första sidan. Jaja. Hädanefter ska jag signera alla mina böcker/hyresavtal/krogkvitton på det här sättet. Viktigt att vara konsekvent, vettu.

Kuddkrig.

Helt plötsligt tyckte jag att det var väldigt mycket dun och vadd utanför butiken. Kuddfnas virvlade runt i stora högar. Och vilka var det som tjoade ute på Plattan?

Det var kuddkrig utanför jobbet idag. Ett ganska stort gäng med människor pucklade på varandra med diverse kuddar. Inte konstigt alls.

Något säger mig att allt det där kuddfnaset kommer blåsa in genom butiksdörrspringan och ligga och blänga på mig imorgon bitti.

Sylt!

Min mors och styvfars företag Ljusgrönt har flera gånger blivit prisbelönt för sina burkar. Och det är inte konstigt med tanke på hur smarriga saker de kokar. Pickles, chutney, inlagda päron, sylt och marmelad i alla dess former. Det finns många fördelar med att ha syltföretagare i familjen. Framförallt får man tillgång till mycket sylt.

Jättemycket sylt!

Och här har vi kokerskan i egen hög person. Två grytor på en gång, hallon i den ena och jordgubb i den andra.
Jag fick hjälpa till med att hälla upp och sätta på locken. Burkarna blir ganska varma så man får vara kvick med att sätta locket på så man inte bränner sig.

Smarrigt med sylt. Massa burkar som kommer göra många kunder nöjda och glada.

Jodå, det slank väl ner en och annan burk i resväskan. Man måste ju prova. Sylt är ju så himla gott!

Till dig.

Du som lärde mig spela schack.

Den här blomman är till dig.

Hattar och svanar.

Igår såg vi The Adjustment Bureau på bio. En film med många hattar och mållskinnsböcker.

Idag såg vi Black Swan. Jag tror aldrig jag har blivit så rädd för att klippa naglarna.

Schack matt i Algeriet.

Har precis läst ut The Eight av Katherine Neville.

Hur bra som helst. Och den har allt: matematik och gyllene schackpjäser, mystiska sovjetiska agenter och giljotinerade kungligheter, en osedvanligt sympatisk hjältinna med ett skönt egocentrerat schackgeni till väninna. Till och med den libyske generalen Gaddafi dyker upp i en cameo som partypooper. Och överallt en skön matinékänsla á la Indiana Jones.

Jisses! Där har vi en historia som heter duga!

Den är grym, helt enkelt. Och nu kommer den snart på svenska. Gillade du Shakespeares hemlighet och The end of Mr Y? Det här är boken för dig.

God morgon!

Jag har världens bästa väckningssignal. Varje dag börjar med en käck trudelutt och dragspelsmusik. Inte konstigt att jag har ett så bra morgonhumör med en morgonmelodi som denna:

När mitt mobilalarm har börjat spela sin ljuvliga musik så brukar jag trycka på slummerknappen och ta en lite halvsovande tupplur. Mobilen stoppar jag under kudden för att snabbt kunna trycka av alarmet de femtielva gånger som det kommer spelas innan jag masar mig ur sängen.

I morse låg jag och dåsade under täcket när hemtelefonen ringde. Vem ringer så tidigt på morgonen? Snurrig klev jag upp och stapplade genom rummet. Plirade närsynt på den lilla skärmen. Tyckte jag kände igen numret på nåt vis. Jag svarade.

- Hallå?

Det var min kudde som ringde.

Vintergäck.

Vissa dagar känns vintern lång. Ny snö faller. Allt är grått.

Om man tittar riktigt nära kan man se lite grönt. Här på en mossbeklädd alm.
Det blir så fina silhuetter på vårvintern. Alla former och linjer blir renare på nåt sätt.
Men mitt i allt vintrigt hittar man en klunga vintergäck och helt plötsligt känns våren väldigt närvarande.
Nu är det vår.

Fahrenheit 451.

Jag har precis läst ut Fahrenheit 451 av Ray Bradbury.

Vilket underbart språk! Inte blommigt eller onödigt, mer drabbande och känslomässigt. Den är både tänkvärd, välskriven och spännande.

Och vilken mardröm till framtid. Böcker är förbjudna, tystnad existerar inte och människor bombarderas ständigt med ljud, bild, intryck, färg, tevesåpor, reklamjinglar.

I huvudet dyker en tanke upp:

- Men det är ju redan så.

Kort sagt: läs boken.

Penguinpaket.

Det är fint med återvinning. Särskilt när PG skickar sina böcker i återanvända Penguinkartonger. Omåttligt tjusigt.

Och så gullig text på undersidan:

Det ska jag skriva på undersidan av kaffekokaren.

Surdegsbröd.

För att vara gammal bagare så bakar jag väldigt sällan hemma. Det är liksom inte samma sak när man inte har en schysst degblandare eller ett finfint jässkåp. Men vad tusan. Jag har ju faktiskt det viktigaste: en ugn.

Hittade ett recept på surdegsbröd i Allers. I onsdags rörde jag ihop råsurdegen och i söndags kväll påbörjade jag själva brödet.

Och i måndags morse såg surdegen ut såhär:

Notera att det är vetemjöl i O'boy-burken. Ville bara klargöra där. Tack.

På måndagkvällen - efter att ha kalljäst i kylen under dagen - gräddade jag brödet. Blev ganska snitsigt om jag får säga det själv.

Och brödet blev faktiskt gott. Ett gott fint bröd. Kanske ska jag ha lite mer salt i nästa gång. Eller så låter jag det vara som det är. Man kan ju ha stark ost istället.

Nedan syns min standardfrukost:

- Kaffe

- Tjockyoghurt med honung

- Två mackor med ost

Surdegssammanfattning:

Det var roligt att baka igen, och brödet blev gott. Men jisses vilken framförhållning man måste ha! Att man måste veta två dagar i förväg om brödet ska ta slut. Eller så gör man en jättesats och fryser in.

Antar att jag får sköta om den där livsformen i glasburken nu, så att jag slipper göra ny råsurdeg hela tiden.

Ordvitsen.

Jag älskar ordvitsar. Såg en lastbil med ett roligt företagsnamn.

Han den där Claes är verkligen first class. Eller förlåt, Först Claes.

Hehe.