Solnedgång.

Man lyssnar på duktiga dragspelare och tittar ut genom fönstret bara helt hastigt.

Och det är helt magiskt.

Kokain.

Jisses Amalia, jag höll på att glömma mina semesterböcker! Precis som beräknat så hann jag bara med hälften. Det är så tråkigt att vara färdig med allt oläst, mycket trevligare att ha nåt att se fram emot. Som ett par tusen sidor sidor intrigerande fantasy. Dregel.

Semesterns första bok blev Kokain av Lasse Wierup och Erik de la Reguera, här fotograferad i sommaridyll på Fjäderholmarna.

Den var vass. Man kan säga att det är lite av en bibel över kokainet. För Kokain är inte bara en uppräkning av snortande kändisar (jo, en del gamla bekanta är ju med såklart) utan boken beskriver även kokainets historia, offren i spåren av smuggling och väpnade konflikter, kokainets betydelse för den organiserade brottsligheten och hur drogen finns i alla klasser av samhället. Även medelklassens småbarnsfamiljer. Skrämmande och sjukt intressant läsning.

Och nej, man blir inte sugen. Då injicerar jag hellre råttgift i ögat.

Livet på landet.

Det bor en katt under trappan. Ibland kommer den fram och vill bli klappad.

Hönorna sprätter i både gräs och päresticke. Snacka om närproducerat och ekologiskt och klimatsmart och hela middevitten.

Den andra tuppen gillar att spatsera. Jisses vad den spatserar. Det är bara sjumilastövlarna som saknas.

Istället för gräsklippare: får.
- Ja du vet Rune, han är verkligen släktens vita får.

Skåne.

Det känns bra att åka hem till Skåne. Att se ut över fälten, identifiera de olika grödorna på åkrarna, känna den stora himlen. Jag gillar det.

Det finns roliga lappar också. En annan form av gatuförsäljning. Jag ångrar lite att jag inte köpte Det våras för Frankenstein. Hade jag lagt en peng i krukan så vore filmen min.

Det var kalas! Såhär ser ett barnbord ut. Mycket trevligt. Hemgjord flädersaft, jo jag tackar!

Och så blev det ett kalas till. Vi handdiskade alla kopparna efteråt. Det var väl en femtio stycken. Men det gick bra för vi sjöng Queen-låtar tills fingrarna var alldeles skrynkliga.

Jaha, säger du, vad kan det vara för en disklåt som man sjunger efter en sommarfest? Tja, det finns ju bara en:

Det viktiga är att man tar i från tårna. Och står väldigt bredbent. Precis som Freddie.

Den badande cykeln.

Och när vi väl har lyckats hiva upp cykeln ur dammen så står vi svettiga och tänker:

- Jaha. Vad tusan gör vi med cykeln?

Ställer den i cykelstället såklart.

Det här är en cykel värdig Gösta Ekman i Ägget är löst.

Street art i Berlin.

Sorry, men jag kunde inte låta bli att lägga upp lite av gatukonsten från Berlin. Jag fotade mängder. Strax över hundra bilder. Alla med olika motiv. Här är några fina.

Svaret är: 42.

Jag gillar att man kan läsa klottret som årsringar. Gamla slits bort, nya kommer till. Fragment lyser igenom.

Ibland kan den snyggaste graffitin vara några streck på ett elskåp:

Eller någons stencilfantasi:

Helt plötsligt ser man en hockeyfrilla, eller Vokuhila som den heter i Tyskland. Fast den borde nog heta fotbollsfrilla.
Upplimmade bilder är ganska poppis. Det blir ju rätt snyggt också.

Fast den här är ändå koolast. Grotesk och enkel och helt genial.

Gillart!

Stasimuseum och fika på fyrtionde våningen.

Trots att jag bodde i Berlin under sex månader så begav jag mig aldrig till Stasimuseum. Jag antar att det lätt blir så när man har obegränsat med tid och möjlighet och sen bara swisch! är man tillbaka i Sverige och undrar varför man aldrig gick dit.

Men nu blev det av.

Det såg precis så allvarligt och deprimerande ut som jag hade föreställt mig. Just nu är det vanliga Stasimuseum-huset stängt för renovering, så utställningen är i huset mittemot istället.

Det var en bra utställning. Allvaret och den strama informationstexten behövdes. Allt var så absurt. Overkligt. Och sjukt. Nu måste jag se om filmen De andras liv eller Das Leben der Anderen som den heter på tyska. Har du inte sett den - se den! Stark, gripande, hemsk, fin och nödvändig.

Efter Stasimuseum såg vi den roligaste gatumålningen: hiphopzombies.

Sen åkte vi upp till taket (fyrtio våningar! Oy vey!) på Park Inn och avnjöt en pulverkaffe med tevetornet på gripavstånd.

Tyckte det var otroligt smart att åka till hotelltaket. Då ser man ju tevetornet. Till skillnad mot om man åker upp i tevetornet. Då ser man ju allt i Berlin. Utom just tevetornet.

Gossarna som skötte pulverkaffet var trevliga och stod och rökte i dörren medan de höll ett vakande öga på oss koffeinstinna turister. Jag tyckte de hade världens mest chillade arbetsplats. Stiligare utsikt blir det knappast.

Efter ungefär trehundra bilder av tevetornet från olika vinklar så tog vi flyget hem.

Sverige mötte oss med en vacker solnedgång. Det kändes fint.

Humana och brudklänningarna.

Mitt i natten såg jag det mest fantastiska gökuret jag någonsin har sett. Oboy! Det har allt. Till och med små folkklädda dansare.

Jaha, sista dan i Berlin dårå. Tiden gick fortfortfort och det kändes som att man inte hann ta alls många bilder på Fernsehturm.

Vi åt frukost på ett hak på Kastanienallee och lamporna såg precis ut som kolatomer. Nästan.

Sen drog vi till Humana vid Frankfurter Tor.

Den är apstor och det finns verkligen hur mycket som helst. Tror det är fyra våningar med kläder och prylar. Jag hittade en väldigt skojig bok där för ett par år sen.

Jag vet inte om jag ska bli glad eller deprimerad åt de mängder brudklänningar som finns second hand. Drösavis med vackra, smaklösa, sorgliga, nedfläckade, pärlbroderade, paljettglittrande, bortkastade bröllopsklänningar.

Jag tänker bara på Marla Singer från Fight Club.

King Kong - Frankensteins son.

Jag måste tipsa om kvalitetsrullen King Kong - Frankensteins Sohn som låg längst ner i en skräplåda på Mauerparkloppisen.

På svenska fick den namnet King Kong på skräckens ö men medge att inblandningen av Frankenstein gör det hela lite mer intressant. Eller vad sägs om den här tyskdubbade trailern?

King Kong - Frankensteins son. Vilken modern klassiker.

Mauerpark och världens snyggaste bälte.

På söndagen begav vi oss till marknaden i Mauerpark.

Den är som en blandning mellan megaloppis och Kiviks marknad, fast Berlinskt. Allt från skräplådor och trasiga kastruller till supersnygga t-shirtar och slöjdade portmonnäer. Där finns tillochmed en liten sjöbuse med pipa:

Och i en låda hittade jag en mugg som var misstänkt lik en tysk grötskål som jag åt ur för ett par år sedan. Ah! Vilka minnen.

Vilka tjusiga gökur det finns! Man blir rent hagalen. Och måste lugna sig så man inte köper ett par dussin.

Det finns så sjukt snygga skrivmaskiner. Efter flera år så har jag äntligen slutat samla på dem, och kan således gå förbi attraktiva objekt som dessa. Utan att köpa dem. Skönt.

Men de här senapsgula skönheterna till fåtöljer var svåra att lämna bakom sig. Så härligt fulsnygga. Med betoning på fula. Fast snygga! Hmm.

Men det var en sak (plus några tröjor från yackfou) som jag bara inte kunde ignorera. Jag var tvungen att köpa det. Äga det. Klä mig i det.

Skåda: Star Trek-bältet.

Det snyggaste bältet i världen. Ever!

Giraffen som gömde sig i trädet.

Andra dagen i Berlin började lite molnig. Vi kollade runt lite på Alexanderplatz innan vi åkte iväg till...

...Potsdamer Platz! Mer Manhattan än så här blir inte Berlin. Höga hus och vassa kanter och alltihop.
Där står en liten bit av Berlinmuren. Jag gillar texten.

Sen tog vi bilder på oss i spegeln på huset.

Vi sprang in på Filmmuseum. Har varit där tidigare, men det är alltid värt ett besök tycker jag. Nu måste jag nog se lite mer Werner Herzog.

När solen tittade fram igen så åkte vi till Berlin Zoo. Det var fint. Djuren var söta, fast vissa hade lite väl lite plats att springa runt på. Här är till exempel en noshörning som dunkar huvudet i en stenmur.

Girafferna var söta, men de var nog lite blyga för de gömde sig i trädet.

När vi kom till lejonen satt det en varningsskylt på väggen:

- Varning! Lejon sprutar urin genom gallret.

Mmm. Fräscht. Jättekattkiss.

Tigern låg i sin bur och såg slapp ut. Jag tror det var precis matdags eller nåt, för katterna var loja och i burarna låg halvgnagda ben. Och det faktum att de var inne i burarna och inte i sitt hägn (för de hade faktiskt en liten plätt att rasa av sig på).

Vid flodhästarna stod det en massa människor och tryckte näsan mot rutan. Sen kom en sten och simmade förbi, nähä, det var visst flodhästen det ja. Man kan skymta den svagt i mitten av bilden. Men man får kisa och titta snabbt.

Isbjörnarna var väldigt skuttiga och hoppiga. Jag tror att det berodde på två grejer:

a) de ville smaka på grönsakerna på muren och

b) de ville se hur högt de kunde hoppa innan nån annan galen tant hoppar i och badar med dem.

Vi såg en pingvin som satt och solade på stranden. Sen åt vi glass och drog vidare.

Vi gick till mitt gamla stamhak på Stargarder Strasse och drack varm choklad med Baileys. Det var himla smarrigt och mysigt.

Jag gillar de där små haken där man kan sitta och snacka och bara hänga. Mycket trevligt.

Sen gick vi hem. Det var en fin dag.