Jag köpte lite färggrant Marimekko-tyg på Åhlénsrean häromåret. Det har fått ligga till sig ett tag innan jag nändes klippa i tyget. Men nu är den färdig: marimekkoklänningen!
Tyget heter
Ruhtinatar och ritades av
Maija Isola nittonhundrasextiofyra, samma år som hon ritade det klassiska mönstret
Unikko. Jag tycker mycket bättre om rosor än vallmor.
Marimekkos tyger gör sig bra som klänningar, de är lagom tunna och klatschiga i färgen. Jag gillar Marimekkos egna plagg också, men de är lite dyra för min smak och inte alltid i den modell jag vill ha. Då återstår bara att sy själv.
Jag kämpade med dragkedjan, sydde fel, sprättade, sydde fel igen, svor högt, åt en smörgås, sprättade och sydde lååångsamt. Snett och vint blev det, men vad tusan. Det är ett fungerande blixtlås iallafall. Tills jag såg att jag hade sytt fast kjolen i blixtlåset. Dammit!
Nu är den iallafall helt färdig. Jag ser fram emot att skutta barfota på ängarna i den här glada klänningen.
Hmm... Jag vill ju inte trampa på nån gammal ölflaska eller nåt annat otäckt. Kanske ska jag studsa runt i ett par gummistövlar istället. Och det är ju inte fy skam.
4 kommentarer:
Vad fin kläning du har gjort!!! Riktig Midsommarflicka!
Mor
Tack! Ja, jag har ju att brås på med handarbetet, hihi. Kram!
Jäklar vad fin den var! Bra jobbat!
Tackar tackar! Det var svårt att misslyckas med ett så grant tyg. Egentligen skulle jag kunna drapera det runt mig i togastil och känna mig tjusig.
Roligt: det vågiga ordet idag är "otant". Är det gubbe då eller?
Skicka en kommentar