Marimekkoklänningen är färdig!

Jag köpte lite färggrant Marimekko-tyg på Åhlénsrean häromåret. Det har fått ligga till sig ett tag innan jag nändes klippa i tyget. Men nu är den färdig: marimekkoklänningen!

Tyget heter Ruhtinatar och ritades av Maija Isola nittonhundrasextiofyra, samma år som hon ritade det klassiska mönstret Unikko. Jag tycker mycket bättre om rosor än vallmor.

Marimekkos tyger gör sig bra som klänningar, de är lagom tunna och klatschiga i färgen. Jag gillar Marimekkos egna plagg också, men de är lite dyra för min smak och inte alltid i den modell jag vill ha. Då återstår bara att sy själv.

Jag kämpade med dragkedjan, sydde fel, sprättade, sydde fel igen, svor högt, åt en smörgås, sprättade och sydde lååångsamt. Snett och vint blev det, men vad tusan. Det är ett fungerande blixtlås iallafall. Tills jag såg att jag hade sytt fast kjolen i blixtlåset. Dammit!

Nu är den iallafall helt färdig. Jag ser fram emot att skutta barfota på ängarna i den här glada klänningen.
Hmm... Jag vill ju inte trampa på nån gammal ölflaska eller nåt annat otäckt. Kanske ska jag studsa runt i ett par gummistövlar istället. Och det är ju inte fy skam.

Thaiströmming.

I dagens hårda klimat måste man bredda sig och inte bara snöa in på en grej. Det är därför videobutiker säljer godis, och bensinmackar säljer tidningar, och apotek säljer bantningsmedel. Det finns en marknad för kombinerade varor.

Alltså: thaiströmmingskiosken.

- En skåning med nudlar, tack.

Jane Fondas träningsbok.

Det fina med loppisar är att de där böckerna man inte visste fanns. Du kanske trodde att man ska säga det med ett leende, eller säga det med blommor, eller kanske säga det med en glass. Jaså det trodde du? Bah!

Man ska säga det med diagram.

Vad fräsigt det känns med undertiteln in the 1990s. Jag får en obetvinglig lust att köpa samma titel i åttiotalsutgåva och jämföra tårtdiagram.

På loppis kan man även hitta en korsstygnsbonad med en tjock och glad katt på:

Och man kan hitta en tavla med tre uppstoppade katter på.

Jag provade en rödfransad cowgirlkjol som var proudly made in the U.S.A. Det blir nästan ett rim. Om man säger det fort och fel.

Men det finaste ändå var Jane Fondas träningsbok. U-n-d-e-r-b-a-r.

Och om du inte har boken i din ägo så kan du träna till den här fina videon:

Jag tycker det ska bli en revival på baddräkt över tajts-modet. Magiskt.

Köttkylen.

Har varit så himla sugen på att prova hamburgarna på Jureskogs vis på AG. Om någon lägger så mycket kärlek i en burgare, då måste den vara god. Eller?

Sagt och gjort: begav oss till en orörd del av staden (Kungsholmen) för att gå vilse direkt (T Fridhemsplan) men utan att fråga den lokala befolkningen (kungsholmare) så lyckades vi hitta rätt.

Pilen hjälpte ju också till.

Vilken spännande entré! Det var lite som att hamna mitt i en av restaurangerna i American Psycho, sådär skönt åttiotalskonceptladdat med ingång från faret, kakelklädd spiraltrappa och en dörr där man inte riktigt vet om man hamnar i restaurangen eller i köket.

Det visade sig vara både och. Varsågod, här är det första man ser när man går in på AG: köttkylen.

Vilken fin idé. Jag är mycket positiv till att man får se hur köttet ser ut innan det hamnar på tallriken. Medvetenhet om produktionskedjan, helt enkelt. Och hur mycket jag än kollade så såg jag inga färdigfrysta hamburgare nånstans. Mycket bra.

Nej, jag tog inte bild på hamburgaren på Jureskogs vis. Jag åt upp den istället. Sjukt god. Den där köttsmaken, med den fina osten och brödet och alles! Ät den, för bövelen.

Mätta och glada kom vi ut från AG och gick direkt vilse igen. Eventuellt hamnade vi i Metropolis.

Men sen såg vi en vacker himmel och pekade på båten.

Det var en fin kväll.

Traktorn.

Tyckte att gräsklipparen utanför huset lät ovanligt mycket.

Man vet att gräset har vuxit till sig när de slopar gräsklipparen för att istället använda en traktor med dubbla slåttermaskiner.

Hårdkokt!

Spindelfobi? Jag?

Lördag, äter kvällsmat i solnedgången:

- Jag har aldrig haft nån fobi mot spindlar. Jag menar, de är ju så häftiga djur. Och de där spindelnäten är magnifika. När jag var liten brukade jag smyga uppför trapporna på magasinet och räkna spindlarna som satt i sina nät. Jag slutade när jag kom till tolv, tretton stycken. Nä, det där med att vara rädd för små kryp, det är inte min grej.

Onsdag morgon, upptäcker att en fet grå spindel sitter på min bara axel:

- AAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Durspelet.

Vad kan det finnas i den här gamla domuspåsen?

Hmm... nåt randigt? Ett bolstervar i trä kanske?
Det är ett durspel! Ett enradigt Novität Accordeon från förra sekelskiftet. Det vackraste spelet jag har sett.
Det finns små rosor runt hela spelet. Och båtar och fyrtorn. Sånt som man kanske drömmer om när man sitter på sin kammare och plinkar fram en liten vals.

Här är knapparna på melodisidan. Spelet har stått och samlat damm i trettio år så det behöver en genomgång. Lite kärvande knappar och en lös ventil och annat smått och gott.

Jag ska försöka att inte vänta sex år innan jag lär mig spela på det. För det var så länge jag hade det andra dragspelet i min ägo innan jag började fippla med det. Och det är ganska lång startsträcka, om jag får säga det själv.

Och här är det i hela sin prakt: mitt lilla enradiga durspel. Jag ska fixa till det och sen ska jag lära mig spela på det. Hurra!
En liten polska kanske? Eller en hambo? För just nu är den enda låten jag kan Kon sover.

Hon sade ja!

Jag gick igenom Gallerian i eftermiddags när jag plötsligt hörde ett väldigt jubel. En folkmassa stod och tittade på något, så jag ställde mig bredvid och kikade.

Det var ett frieri! En kille stod på knä och en tjej hade väldigt röda kinder och spänningen var olidig tills hon sade JA! Då jublade alla, stämsång utbröt och jag började gråta över de två främlingarnas lycka.

Ja alltså, de är främingar för mig, men jag förmodar att de kände varandra sedan innan. Och om killen och tjejen inte var bekanta sedan tidigare så lär de ha mycket att prata om under bröllopsmottagningen. Och det är ju inte fy skam.

David Nicholls.

Idag var det releasekalas för pocketen En dag av David Nicholls. Jag läste faktiskt till slut ut och tyckte mycket om The Understudy, så jag var peppad. Det var en trevlig kväll. Många ansikten som man kände igen från datan. Och författaren själv verkade vara en trevlig prick.

Här sitter jag bredvid David Nicholls i min författarbesöksklänning:

Jag tycker det är fint när författaren bemödar sig om att stava rätt på ens namn. Med tanke på hur oerhört många namn de får stava till så är det kärt av dem att bry sig om mig, läsaren i mängden. För mitt namn är ju viktigt för mig. Såklart. Men jag hade förstått honom om han bara hade kluddat.

Lite klurigt är det dock om man har ett namn med väldigt många bokstäver som man ska försöka bokstavera på engelska. Men han plitade snällt ner mitt namn. Givetvis felstavat (jag skyller på min oförmåga att uttala vokaler när jag är nervös).

- Is it right? frågade han.

- Uhm... yes.

- Gosh, I did it all wrong, didn't I?

Segersäng.

När vädret är sådär strålande underbart, vad passar då bättre än att ta pendeltåget till Segersäng? Lantligt är bara förnamnet. Här är Segersäng station = en perrong.

Vägen vindlar sig genom ett öppet landskap med lite sköna skogsdungar här och där. Ja, jag är från Skåne. Jag tycker att fler träd än fem är en skog.

Och blåklint! Jag kommer inte ens ihåg senast jag såg blåklinten blomma. Förmodligen längs nåt röse på Österlen. Eller kanske på Skansen. Men men. Blåklint!

Något säger mig att den där skylten inte är ironisk. Det bara ser så ut.

- Svag vägkant. Meh.

Om man känner för att bo i ett nybyggt hus som ser gammalt ut så kan man flytta till Segersäng. Till exempel till Lilla Herrgården. Vilket roligt namn. Finns Stora Kojan också? Eller Medelstora Huset?

Snyggt är det iallafall!

Här har vi något som är litet på riktigt: en vägbro för vättar.

Segersäng har även kvällsunderhållning i form av samkväm och studiecirklar. Eller vad sägs om det här?

Segersäng: platsen där man bjuds på kaffe och bulle under mysiga motorsågskvällar.

Lilla gumman.

Slemmig medelålders herre klev fram till disken och hojtade:

- Hej lilla gumman!

- Hej lilla gubben.

- Jaha, tack för den, sade mannen surt.

- Det var du som började, sade jag.

Hunger Games.

Jag har inte läst ut en bok på flera veckor. Allt har varit tråkigt och förutsägbart, ingen bok har fångat mig tillräckligt för att jag ska orka mig igenom den. Såhär har det känts:

- Meh.

Inte så himla muntert alltså. Tills jag läste Zandras blogginlägg och bestämde mig för att ge Hunger Games av Suzanne Collins en chans.

Vilken bok! Jag började igår förmiddag och läste ut den mitt i natten. Den är ju hur grym som helst. Och då menar jag både grym-bra och grym-grym i ordets rätta bemärkelse. Hunger Games utspelar sig i en dystopisk framtid med tevesända gladiatorspel, där staten slumpvis väljer ut tolv pojkar och tolv flickor som får kämpa till döds i en jättestor arena.

Tänk Battle royale + Terminator 2 + Brave new world + Top model.

Japp. Hur bra som helst! Lägg till finmejslade karaktärer och välskrivet språk och du har Hunger Games i en liten ask. Nu måste jag springa till jobbet (trots att jag är ledig) och skaffa del två och tre också.

Och det bästa av allt: läslusten är tillbaka.

Citronnäsan.

Ibland hittar man roliga frukter som på något sätt har tagit sig igenom alla mätkontroller och via matbutiken hamnat i min kyl.

Till exempel citronnäsan:

Tänk vad roligt man kan ha med lite frukt. För man kan även hålla citronen i nypan. Det blir lite mer Dalí över det.

- Ånej! Citronen smälter!

Smaka på Stockholm.

Idag var det invigning på den trevliga matfestivalen Smaka på Stockholm. Hela Kungsträdgården fylls av hungriga stockholmare som köper smakprovstallrikar och dricker pilsner. Kanske köper man några grillspett med lam färs. Höhö.

Annars försökte krogarna bräcka varandra med kärlek:

Höjdpunkten är såklart Eldkvarns uppträdande. Heja Plura! Ser du honom både på skärmen till vänster och scenen till höger?

Vi skrålade med i Kärlekens tunga och imponerades av Carlas gitarrspelande. Sen gick vi hem och lyssnade på en version med melodica:

Det var en fin kväll.

Borttappat.

Men tusse! Nån har tappat sin nalle.

Det är så att hjärtat kan brista.